Mellan jul och nyår

Så har julen avklarats, ja, eller i alla fall julafton. Nu stundar nyår och med det den årliga födelsedagen. Lite dåligt planerat vill jag mena, men efter snart 32år så har jag vant mig vid det. Men tydligen var inte jag så mycket bättre på att planera då det kan bli så att lilltjejen, som ska bli storasyster, får dela sin födelsedag med sitt småsyskon :/ Aja, inte mycket att göra åt, men jag ska ändå göra allt jag kan för att det inte ska bli så.

Åter till julen. Våran jul var så lugn och skön. Bara familjen, skratt, mat och några få julklappar. Precis så där avslappnad och kravlös man vill att den ska vara. Det har vi lyckats med i några år nu och det är såå skönt. Har en förhoppning om att nyår blir på samma sätt. Förutsättningarna är i alla fall riktigt goda för det. Våra kära vänner, byggnadsingengörerna med familj kommer hit och firar med oss. Då är det aldrig fokus på födelsedag utan samvaro. Vår helgpojke kommer också att vara här, så huset blir i alla fall fullt av tonåringar :D

I går var vi och hälsade på vår gamla katt Guzzi

Lilltjejen är så förtjust i katten som vi lämnade kvar i stallet efter att vi flyttat. Därför åker vi dit och hälsar på ibland.

Lite bortskämd i helgen...

Jag och gubben blev lite bortskämda i helgen som var. Mormor ställde upp som barnvakt och vi begav oss till Örebro. Där checkade vi in på Elit stora hotell och fick en parkeringsbiljett för att ställa vår bil i parkeringshus. Rummet var ett av de finaste på hotellet sas det. Och inte undra på det, det var härligt högt i tak med enorma fönsterbågar som vätte ut mot Drottninggatan. Inte nog med att rummet var kanonfint, vi möttes av en stor kasse med julklappar innanför dörren :)

När vi hade bekantat oss med rummet och gjort oss iordning var det dax att gå till entrén där en taxibil stod och väntade på oss. Resan gick till Hjalmar revyn i Brunnsparken med härlig mat och rolig underhållning. Självklart var det taxi tillbaka till hotellet på kvällen.

Morgonen därefter vaknade jag ungefär 2 timmar senare än vad jag brukar. Men det gjorde inget för jag hann med att sitta och njuta av den härligt goda hotellfrukosten ändå :)

Allt detta, betalt och klart! Snacka om bortskämd!
Tack Knytpunkten!!!

Strulet fortsätter

Datastrulet fortsätter. Det har dessutom visat sig vara mer än bara en "konflikt" mellan datorn och tv´n. Om tonåringen vill ha internet på sin dator (vilket hon ofta vill) innebär det att hon måste koppla ur internet till våran dator. När vi sedan vill använda våran dator igen så är det inte bara att stoppa i några sladdar, nej då måste man installera om allt på datorn. Alltså ett jobb som tar onödig tid. Därför använder inte jag datorn så ofta. Anser att det är viktigare för tonåringen att ha den möjligheten. Men gubben som har eget företag och måste fakturera och betala räkningar m.m. har det inte allt för roligt på kvällskvisten när han kommer hem och först måste instalera för att SEDAN kunna göra det han ska....

Skapliga lyxproblem om man tänker efter, men man kan bli lite smått irriterad och mer därtill ändå :/

Glest mellan inläggen när datorn delas med tv´n

Inte är det så att jag sitter framför tvn när jag inte sitter här och skriver inte, nej. Det är så att datorn inte fungerar om någon i hushållet vill titta på tv!!! Knepigt, ja kan man tycka, men dessa ovanligheter tycker jag är ganska vanliga här hemma hos oss.

Sedan jag skrev sist är väl det enda spektakulära som har hänt att jag trillat ur sängen. Snart 32år, och trillar ur sängen :/ Av någon konstig anledning så blev det så härom natten. Om det var tur eller otur att mitt vänster öra dämpade fallet genom att haka sig fast på nattduksbordets ena hörn vet jag inte. Men ont gjorde det! Dessutom lyckades jag krampaktigt klamra mig fast med höger ben i sängen vilket resulterade i en rejäl sträckning i vänster ljumske. Blodutgjutelsen på insidan av vänster fotknöl är det som smärtat minst.

Trots den lite snörpliga början på dagen så blev dagen ganska ok i alla fall efter att jag tillsammans med gubben tagit mig till specialistmödravården och fick se vårt nyaste verk på tv-skärmen :D Så bara för att dagen börjar med en ond smäll behöver det inte betyda att dagen är förstörd för det. Lillbebben mådde bra och det blev som lite plåster på "såren".

I glada vänners lag

I går kväll lämnade jag familjen hemma och åkte själv och träffade några gamla arbetskamrater. Det är inte allt för ofta som man nu för tiden tar sig tid att göra något för sig själv.
Vi lagade tacos och hade supertrevligt tillsammans. En av tjejerna arbetar på mitt gamla jobb som socialsekreterare, den andra tjejen arbetar som skolkurator. Så visst blev det en del prat om människor i jobbiga livssituationer, men kvällen dominerades av skoj och skratt.
Kvällen bara flög iväg för att vi hade så trevligt, så när jag tillslut pallrade mig därifrån var klockan så mycket att jag i vanliga fall somnat för länge sedan. Bilfärden hem på 6-7mil var ingen hit, men det var det värt för en härlig kväll med härliga människor :)

Planer i krasch

Hade idag planerat in att åka till en kär vän som det var ett tag sedan jag träffade. Tyvärr vaknade stortösen med hemska menssmärtor så hon inte orkade gå till skolan. Jag hade inte hjärta at lämna henne hemma hela dagen alldeles ensam så jag avbokade min efterlängtade träff och stannade hemma med sjuklingen för att serva med filtar, vetekuddar och käk. Vill dock tillägna min kära vän en låt från vårt förflutna som plåster på såren :)

www.youtube.com/watch?v=b8AaSeKmluI

Elene, vi kommer en annan dag! Rocka loss tjejen!!!!

Min senast sålda häst

Länken visar min förtjusande treåring som jag sålde förra året.

www.youtube.com/watch?v=AOsnYIA9AGE

Novemberträning

Hitta en sån mysig bild på Zigge när jag letade i bilderna. Här står han redo för att åka till Sissi och träna dressyr en kylig novemberdag för två år sedan :)

I våra gamla hemtrakter

Skolan har börjat rulla på för stortjejen. Första dagen var det lite upp och ner då hon först hittade en kompis men sen hann bli riktigt osams med en lärare. Men nu har det gått flera dagar utan problem. Så igår stack jag och lilltösen en sväng till vår gamla hemstad på en snabb visit. Självklart tog vi en titt hur vår kissekatt har det i vårat gamla stall. Han verkar vara mycket nöjd med att bo kvar, och mötte oss storkurrandes som vanligt.

Det har snart gått ett år sedan vi sålde gården och först nu, igår, kände jag en liten känsla av "men det var väl ganska bra här ändå". Och visst är det ett riktigt fint stall med alla morderniteter man kan behöva. Hagarna, både vinter och sommar, ligger alla i bra anslutning till stallet. Paddocken är perfekt plaserad utanför stalldörren och gårdsbilden är näst intill perfekt. Läget på gården är det som är pricken över I´t. Ändå valde vi att flytta... Trots att det i framtiden är något liknande vi söker så är jag stolt över att vi tog klivet och lämnade denna vackra gård bakom oss. Vi var då slutkörda och kunde inte se det vackra. Under flera år hade vi velat fram och tillbaka. Det som höll oss kvar var alltid det matriella, det underbart vackra man ser när man nu kommer dit. Det som talade emot var vårt mående och vår mer och mer slitna relation. Vi valde OSS framför känslan av att ha något fint. Det är det jag är stolt över!

Denna härliga dag...

Regnet öser nerutanför fönstret. Det är måndag i mitten på november. Vilken underbar dag. Gör som jag tryck på länken, höj volymen och dansa till underbar musik!!!

Amelie- Les Jours Tristes
www.youtube.com/watch?v=6YddPRIGF3U&feature=related

Slut och början, början och slut...

Så var man då hemmafru på heltid!
Och om jag i mitt sista inlägg kan ha verkat lite vemodig så måste jag bara påminna er om att jag nu får vara hemma hela dagarna. Jag behöver inte skriva några utredningar om barn som far illa. Inte heller träffa en massa föräldrar som har problem med sina barn. Jag behöver inte ha kontakter med barn och ungdomspsykiatrin, polis eller familjebehandlare för andras barn. Jag kan bara vara hemma och njuta av mitt hem, min familj och mina djur :)
Inte för att jag på något sätt inte trivdes med mitt jobb, för det gjorde jag, och kan absolut tänka mig att arbeta på samma sätt igen. Men om jag får välja på att i lugn och ro väcka mina två töser innan skola och dagis, äta frukost i sinom tid, och planera dagen utifrån väder och humör, så är det klart att jag väljer det framför en stressig morgon med 5mils bilfärd till arbetet där almenackan styr min hela dag.
Så det lilla vemodet som jag kände har helt förbytts i en stor tacksamhet över att jag har möjlighet att få vara hemma. En stor del till det är ju vår nyblivna tonåring. Jag var med och lämnade henne vid hennes nya skola i morse. Ny stad, ny familj, ny skola och förhoppningsvis nya vänner... Ursch vad jobbigt det var att lämna henne efter att ha sett hennes nervositet under morgonen. Det var mycket jobbigare att lämna henne, en 13årig tonåring, än att för första gången lämna min egna dotter 1år på dagis. Tonåringar är så mycket mer medvetna, och har ibland också dåliga erfarenheter. Så även om det är skönt att få några timmar för mig själv så kan jag inte låta bli att vara lite orolig för hur det går i skolan...

Varför känns det alltid som om slutet skulle vara en sån bra början???

Blev i kväll avtackad av några arbetskamrater. Och för första gången kändes det lite tråkigt att sluta. I kväll kändes som om det skulle kunna vara början på något riktigt bra. Något trevligt och kul. Men i kväll var ingen början, det var ett slut...

Vart vägen leder?

Som jag nämnde i förra inlägget så kunde jag inte motstå frestelsen att prova den spännande vägen. Och vart den leder kan jag inte svara på i dag, men vart den hittills har fört mig kan jag berätta.
Vägen innebar till en början några avgörande beslut. Första beslutet var att jag och min familj fick bestämma oss om vi vill utöka våran familj med en tonåring på heltid. Enkelt val, självklart - då var vi på väg!
Nästa beslut handlade om mitt arbete. Det skulle gå så mycket enklare att vandra om jag sa upp mig från mitt arbete. Så eftersom jag redan börjat vandra sa jag självklart upp mig från jobbet. -Ytterligare en bit på väg.
Ja, och så mycket längre än så har jag/vi inte hunnit på den nya spännande vägen. Men hittills känns det absolut som om vi gjorde helt rätt i att våga välja den okända lite osäkra vägen.
Jag jobbar min sista vecka nu, och på måndag växer våran familj :)

Ops, en ny väg. Spännande!!!

Skulle ni kunna motstå att prova den här vägen?

Jag tror jag måste prova...

Svårt att veta om man gör rätt, men om man inte provar får man ju inte veta.

Och om magkänslan är bra så måste det väl betyda att det är den vägen man ska välja?!

Jo, visst det är väl inga garantier, men vem vill leva efter facit?

Tänk vad mycket jag hade missat om jag inte gjort mina missar.

Nej hörre ni jag följer skylten!!!

Jag bara ÄLSKAR hösten!!!!

www.youtube.com/user/Erotomania89#p/a/u/1/N7dgMDX_05A

En härlig låt som brorsan gjort!

Hästar med gamla skor

I dag skulle hovslagaren ha kommit och skott hästarn i stallet. Ingen av oss i stallet kunde vara med då det var på arbetstid och vi reser båda två. Därför hade vi besämt att hästarna fick stå inne och att hovis fick släppa ut dem när han var färdig.
Så när jag precis parkerar bilen på jobbparkeringen, 5 mil från stallet så ringer hovslagaren.
-Min hund har blivit påkörd. Jag är på väg in till strömsholm. Kan du se till att hästarna slipper stå inne? Vad svarar man... "Nej kan du vara snäll att kolla vidare!" Självklart gör jag det, svarar jag. Funderar en stund på att åka hem, men väljer sedan att försöka få tag på syrran. Inget svar! Ringer stallägaren, inget svar! Måste börja jobba... Ringer efter en stund en kär vän som har häst i grannstallet, hon landade precis på jobbet! Börjar packa ihop för att åka hem då stallkamraten ringer. Hon är hemma och är sjuk så hon tar ut hästarna. Vilken tur!!!

Det är sånt här som är en av många nackdelar med att jobba långt hemifrån. Jag måste försöka få jobb hemikring!!!

Hemma i Sverige igen

Kanske låter konstigt för en del, men efter en vecka med värme och sol i Turkiet är jag sååå glad att äntligen vara hemma igen! Ja, och hade jag fått bestämma hade vi kommit hem efter fyra dagar. Jag är en sån där lagom-människa som nöjer mig med det lilla. Några veckor i Thailand är inget för mig!!!

Då jag och mannen nyligen träffats, för så där 11-12år sedan, skulle vi på skidsemester bestämde vi. Vi packa, planera, tog ledigt från jobb och fixa övernattning. Det var kanonväder framåt lunch när vi efter några timmars bilfärd landade i backen. -5 grader och strålande sol. Vi tog liften upp och tog ett härligt åk tillsammans. Jag njöt varje sekund. När vi kom till foten på backen och mannen började ta sig mot liften igen fick jag syn på en härlig bänk mitt i solen. "Jag stannar här" sa jag. Han trodde jag skämtade, men jag satt där och njöt av att vara där och att jag fått ett så underbart åk. Mannen åkte några vändor i backen, men tröttnade efter ett tag och vi åkte hem tidigare än vad vi hade tänkt.
Det var ett så härligt åk så jag ville inte förstöra det med något annat. Jag sparade det i minnet och kunde på så sätt njuta om och om igen av åket utan att behöva åka igen. Och ska jag vara helt ärlig så har jag inte åkt skidor sen den dagen...

Ja, lite märkligt är det kanske, men jag är glad över att jag kan lagra känslor på det viset och njuta av dem om och om igen.

Så, nu är jag hemma från semestern och kan plocka fram de härliga stunderna därifrån ibland och slipper nog på så vis åka på solsemester på många år :D

Hade nästan hoppats på någon sjukdom.

Berra hos vet.

Vet inte om jag nämnt oron för hunden som inte går upp i vikt, men så har det varit ett bra tag nu. Innan vi flyttade började mina gamla veterinärer utreda min magra hund. För ett tag sedan tog de nya veterinärerna vid och nu i fredags var det dax för ett veterinär besök igen. Veterinären suckade lite djupt och sa vänligt men bestämt åt mig att det återstår bara ett prov till att ta, sen har vi verkligen kollat allt. Sköterskan tog lite blod, jag betalade 1800kr och jag blev lovad ett svar i mitten på nästa vecka. I dag är mitten på nästa vecka och jag har fått beskedet. Min hund är helt frisk!!! Veterinären nästan beklagade sig när han berättade det. Jag tror att han förstår hur gärna jag skulle vilja att min härliga Berra bus kunde få se ut som en fullvuxen schäferhane istället för en ranglig tonåring. Men han sa också att troligtvis kommer han vara en mycket frisk hund och antagligen också leva längre än de flesta "vanliga" schäfrar.

Och visst är det skönt att veta att Berra är frisk, jag måste väl bara vänja mig vid att han alltid kommer att vara en liten tunnis :)

Så äntligen kommer lite bilder från nya stallet

Zigge kände igen sig på en gång! Inga konstigheter alls! Han hittar sina gammla vägar trots att det var 8 år sedan han vandrade dem sist. Jaha, och hur vet du det tänker ni nu... Men för det första så känner man det som ryttare. För det andra, min syster testade Zigge på allvar genom att ramla av på första ridturen några kilometer hemifrån. Och visst var hon lite orolig att han inte skulle hitta hem... Men när hon väl traskat till fots till stallet stod Zigge utanför stalldörren och mumsade på gräsmattan :)

Här finns det hästar i dotterns storlek också. Men som det oftast är med de där små så är de inte så barnvänliga... Så det blir att rida på mammas farbror ändå :)

Trots att det inte finns duschspilta och golvvärme i sadelkammaren, så måste jag säga att jag trivs riktigt bra!!! Familjen jag hyr av är supergoa :)

En till...

Hann inte mer än publicera inlägget innan dörren öppnas och mannen rumlar in... Han stack från jobbet när det var dax för frukost... Det kan alltså bli en riktigt spännande dag :/
Känns som om jag ska ha en riktig tur om jag klarar mig...

Äntligen är flyttningen färdig, och då...

Så var vårat gammla hus urstädat vilket är väldigt skönt, men samtidigt ganska sorgligt. Jag har skolat in dottern på nya dagiset och allt har flutit på så bra. I går jobbade jag första dagen och det var faktiskt ganska skönt att vara tillbaka på 75%. Styrde upp allt som väntat på mig dessa veckor och var redo att ta i tu med arbetet fullt ut idag. Då får dottern magsjuka :-o
Så här sitter jag och känner mig skapligt ofräch efter att ha torkat både spyor och diareé.

Glest mellan inläggen...

Phu... Flyttar och flytta och ändå är det massor med saker kvar. Fy vad tråkigt det är att flytta!!! Snart ska jag sätta ut bilder på både zigges nya hem och vårat hem som sakta men säkert förändras. Ska bara flytta klart först...
Nu var jag bara tvungen att skriva ett litet inlägg om vad jag hittat när jag röjde lite i gammla huset. En deodorant-samling (mans deo) med deodoranter som är färdiganvända i mannens klädgarderob ... En portionssnus-samling (använda) bakom gardinen i sovrummet ...
Jag bara undrar, vad hade han tänkt att ha dem till???

I dag lämnar Zigge stallet...

Kort från sista dagen på Kristinelunds gård.

Jo, visst känns det lite märkligt att lämna stallet som jag själv har planerat, ritat och byggt... Men jag tror att det blir bra att vara inhyrd också. Linda och hennes pappa Jocke, som Zigge ska få stå hos, verkar vara kanonbra hyresvärdar :)

En konsekvens av dubbelt boende

Så var vi då igång....
Huset är köpt och vi har börjat att rota rejält. Vi bor kvar i gamla huset men är mycket i det nya och grejar. Det är skönt att slippa flytta allt i kartonger på en gång och sedan leva i kartonger och spackel i månader. Fast samtidigt är det lite småbesvärligt att ha dubbelt boende, och speciellt när det är 5mil emellan.
Innan helgen var vi i gamla huset och åkte sen till nya och grejade hela helgen. Så på söndagskvällen kl: 21 kom jag på att jag hade ju inte tagit med mig väskan med jobbnycklar och "plupp". Dörrarna på jobbet är larmade, både ytterdörrar och dörrar inne i byggnaden till de olika enheterna. För att komma in måste man "pluppa," och utan plupp inget pluppande... Jag funderade på att åka och hämta väskan då på söndagskvällen, men valde sen att hoppas på att någon vänlig själ skulle vara snäll och släppa in mig på måndagsmorgonen.
Och visst kom jag in på jobbet, och efter en stunds knackande på en otroligt hård glasdörr kom jag även in på min avdelning. Men bristen på plupp följde mig hela dagen. Jag kom ingenstans i huset utan att ta med nån kollega eller låna någon annans plupp.
Så visst finns det nackdelar med dubbelt boende också...

Inom kort har jag tänkt att börja lägga ut bilder på det som händer i och runt vårat nya hus. Bara jag lyckas ha kameran och datorn på samma ställe...

I dag flyttade ytterligare en ängel till hästhimlen

Kära Clinton, hälsa till Moddy, Prio, Lucha och Kenir

En härligt spontan dag!

I dag var en sån där härligt spontan dag.
Morgonen började i och för sig med en inbokad ridlektion, men det är ju alltid härligt!!!
Sen ringde vi till några vänner och bestämde oss för att åka och bada. Svågern med familj ville hänga på, och vi var helt plötsligt ett helt gäng. Våra bekanta tog oss med till en härlig liten badplats en bit utanför staden. Badplatsen låg efter en liten grusväg, och sista biten fick man gå genom skogen. Tre andra familjer hittade sig fram till våran lilla badplats under tiden vi var där. Riktigt härligt!!
När vi badat i några timmar kände vi att vi började bli hungriga. Eftersom vi nu bara var någon mil ifrån barnens farmor och farfar bestämde vi oss för att åka dit och äta. På vägen ut stannade vi och köpte sushi, lax, gönsaker och korv att grilla till dem som ville.
När vi någon timme senare satt och smälte maten, nöjda och glada, kom grannen, vars dotter fyller fyra år i dag, och sa att det fanns tårta till oss. Så vi tog en promenad till andra sidan staketet och satte oss i nästa trädgård och njöt. Den nyblivna fyra åringen hade en stor pool i trädgården så barnen plaskade runt, medans vi vuxna satt under ett äppleträd och åt tårta och pratade. Inte undra på att kvällen blev sen!
Sommaren är oslagbar!!!

Sommar, sommar, sommar

Självförtroende!!!

Mycket av det vi som vuxna gör helt automatiskt lärde vi oss som barn genom upprepning, upprepning, upprepning. Barn älskar att höra samma historia igen och igen, alltså samma metod- upprepning, upprepning...
Därför terroriserar jag min dotter sedan ett år tillbaka med att otaliga gånger spela en låt som jag hoppas att hon lär sig något av.

http://www.youtube.com/watch?v=yEByDTRjpYE

Jag inbillar mig att jag för det mesta är ganska duktig på att ge beröm, kramar och komplimanger, men det skadar ju absolut inte att späda på det med en låt då och då :D

Kvällsfiske

I kväll tog vi en liten promenad på 3minuter till närmaste fiskevattnet. Det var lagom varmt och förhållandevis få mygg. Gubben kasta, hunden strosa runt i vattenbrynet och jag och lilltjejen satt och njöt av kvällen. Riktigt trevligt hade vi. Någon fisk det blev det inte i kväll, vi var nog lite för tidigt ute. Fast lika glad är jag för det, men gladast är nog fisken!?!

Nu bär det av till stallet för en kvälls gos med pållen. Vad härligt det är med sommar!!!

Visst är det något att fira!!!

När kronprinsessan Victoria av Sverige i dag gifter sig med herr Daniel Westling är det ett historiskt ögonblick. Victoria har valt en enskild svensk mans son till sin äkta make. Det var fullkomligt uteslutet för mindre än en generation sedan.
Danile Westlings lott blir nu att få en grundlig utbildning i konsten att vara prins. Han måste lära sig allt från stelbent hovetikett och landets historia, till språk för att kunna föra en vettig konversation med utländska gäster vid de otaliga middagsbord där de i framtiden kommer att tillbringa åtskilligt med tid.
Man kan förstå att det har tagit tid för honom att fundera över det nya liv han ger sig in i. Han kan inte fortsätta att sköta det företag han har byggt upp.
Två människor har beslutat att leva med varandra. För Daniel Westling är det ett jättestort steg. Inte bara för att han gör en till max omtjatad så kallad klassresa, utan för att han tvingas ge upp allt han har gjort hittills. Hans jobb hädanefter är uteslutande att stötta sin prinsessa. Det är ett hårt jobb! Utåt syns bara ståten, de dyrbara, eleganta designkläderna, juvelerna, tiarorna och leende kungligheter som skakar hand med hundratals människor. Men att ständigt vara påpassad är inte lätt. Minsta minspel tolkas. Ser man sur ut blir det jätterubriker i kvällspressen. Man får aldrig visa dåligt humör eller frustration.
I dag gifter sig kronprinsessan. Sverige får en ny prins. Victoria får äntligen någon att dela sitt liv och sitt arbete med.
Grattis Victoria och Daniel!

Valda delar från Ann-Gerd Steinbys insändare i Ålandstidningen

Pyssla i sin egen trädgård

Tyvärr kommer vi att gräva upp hela tomten så fort vi får tillträde till vårat nya hus. Lite synd då jag är mycket sugen på att fixa i trädgården. Aja, det kommer ju en sommar nästa år också...

Boktips

Dagens boktips!

Till alla föräldrar, och andra människor som intresserar sig för kommande generations välbefinnande!

Det gäller att vara

tacksam över det vi har

och inte otacksam

över det vi saknar

Har nyss kommit hem från en härlig kvällstur

Tänk dig en ljumen sommarkväll när solen skiner så där lagom mycket. Fåglarna kvittrar och det doftar av syren. Du sitter på hästryggen och har ingen tid att passa...

Hundbus på kvällskvisten

I kväll var jag över till min kusin en sväng och slappade för att slippa göra någon nytta hemma. Sen följde hon och hennes Mynta med hem till Berra och busa lite i våran trädgård. Det blev inte så mycket bus för Mynta var visst inte på bushumör. Men Berra gjorde tappra försök att få igång henne.

Äntligen fint väder igen.

Det grävdes för fullt i sandlådan i dag. Det var dottern, hennes kusin och hennes systerson. Ja, och sen han som grävde förståss - grävmaskinisten. Och trots att det inte var med stora grävaren han skopade, så tycks han ändå locka till sig uppmärksamheten.

Vi har köpt hus

Jag har ju helt glömt att skriva att vi har köpt hus. Visst är det fint, huset på bilden!? Men det är inte det som är vårt. Huset på bilden är ett carl larsson hus från Sjödalshus som jag tycker är väldigt fint. Vårat hus kommer troligtvis synas mycket här på bloggen inom kort. Det kommer ske en hel del förändringar som jag planerar att dokumentera. Hela förloppet blir nog inte med här, men några före och efterbilder i varje rum hade jag tänkt att få med.

Vårat hus är en mockfjärdsvilla från 1965. Den ligger i staden där jag växte upp. Så trots att det blir att flytta några mil så är det inte till något helt nytt ändå. Men visst är det så att de här 8 åren har fört med sig mycket som har förändrat oss som människor. Vi är inte exakt samma som bara kommer tillbaka. Utav den anledningen känns det faktiskt lite skrämmande att återvända. Vem förväntar sig folk att jag ska vara, och vilka förväntar jag mig att de ska vara? Jag tror att flytten kommer att medföra mestadels gott, men det går inte att bortse ifrån att jag lämnar två mycket kära vänner och en kusin. Och ja, det är bara några mil, men jag känner ändå en påtaglig separationsångest.

Fields of gold

http://www.youtube.com/user/Erotomania89#p/a/u/2/SjJp1ryJRwg

Yngsta brorsan har gjotr en cover på en av mina favolåtar.

Den påminner mig om den där sommaren då jag känslomässigt, på allvar förändrades från barn till tvättäkta tonåring. Det var så mycket som hände inom mig.

Starkaste minnet låten väcker är när jag sitter i en säng på en lägergård i småland och tittar ut över vattnet några hundra meter från mitt fönster. Solen färgar himlen och vattnet rosa och jag reflekterar över mitt liv. 30 mil därifrån, i min hemstad ångar livet på, men just då, just den veckan lät jag allt rulla utan mig. Tiden kändes evig, och allt var för en stund väldigt okomplicerat, i en annars mycket komplicerad tid.

De där ridlägren långt hemifrån gav mig perspektiv på livet, i alla fall för en stund.

Stallmorgon

Alla hästar i stallet får ett härligt lugn över sig när det kommer små barn in i stallet. På mornarna brukar det sparkas i väggar och dörrar, gnägga och vara allmänt högljudt, men när jag har med min dotter till stallet så sprider sig ett stilla lugn och alla pållar blir så försiktiga. På bilden blir Sickan matad med några höstrån som Shalim lämnat på golvet. Sickan fiskade varsamt upp ett strå i taget med de längsta läppar hon kunde få, för att inte riskera att göra den lilla illa.
Och jag förstår om ni nu tänker att: "Å vilken härlig morgon de har haft." Men ska jag vara helt ärlig så är inte det hela sanningen. Anledningen till att jag överhuvudtaget fanns på hemmaplan kl. 8 i morse var att jag hade feber och var genomförkyl och därför inte åkte till jobbet. Så varför åker jag då ut till stallet??? Jo, min kära Zigge har lyckats trasa sönder sin hornhinna så han kräver medicinering.
Så när en febrig och hemskt trött matte, ställer en morgonpigg pålle på gången för att droppa ögondroppar och salva i ögat, tror ni då att han väljer att stå kvar? -Nej! Han springer som om han hade eld i baken, ut ur stallet och upp i trädgården... Jag fick iaf tag på honom efter ett tag, medicinerade och stängde om honom rejält.
Sen blev det så där mysigt som på bilden!

En stilig herre!

Bara så fin

Zigge -89

Linköping för en dag

Underbart väder och
vackra domkyrkan

Ett gäng partysugna blondiner

Och så klart brorsan med en gitarr

i högsta hugg :)

För några dagar sedan var vi och hälsade på min lillebror. Det var kanonväder och vi strosade runt i ett strålande Linköping. Käkade gott på en uteservering och softade sedan hemma i brorsans trädgård. En härlig dag! Självklart bjöd bror på live musik fram emot kvällen :)

Trots feber och förkylning lyckades vi kamma hem en första plats :)

Jag är ju inte mycket för det här med tävlingar, men några få per år brukar jag ta mig levande igenom. Jag är grymt nervös redan från dagen jag anmäler mig och sen blir det bara värre ju närmare jag kommer själva tävlingen. Kvällen innan tjuter jag för ingenting, är orealistiskt aggresiv och tror att jag ska spy mest hela tiden. Därför håller jag mig bara till lätta klubbtävlingar på hemmaplan. Men i helgen var ett litet undantag, det var nämligen en inbjudnadstävling, så förutom våran klubb så var det tre andra klubbar med. Så i helgen trodde jag till och med att jag skulle dö.
Men när man har kommit så långt att man pallrat sig till tävlingen och rider, då undrar man varför man har förstört så många dagar för det här roliga. Helgen gav mig mersmak och till hösten ska vi avancera.
Jag har fått många clear round rossetter tillsammans med Zigge, men någon förstaplatsrossett har vi aldrig fått, förrän nu :)

Trots att det är ny vecka kan jag inte låta bli att berätta om helgen.

Det var en så härlig helg!
Fredagen tillbringade vi i trädgården. Tog en tur till Granngården och handlade blommor och räffsa och fixade tills det blev läggdax.
I lördags fick vi besök av min äldsta lillebror med sambo. De hade sprungit ett lopp här i närheten. Vi åt tillsammans och bara var. Fram mot kvällen åkte de och istället kom våra grannar som har en grabb i dotterns ålder. Vi åt och lekte långt över läggdax (obs. läggdax för en barnfamilj).
Söndagen, som för övrigt var en strålande dag, tillbringade vi med några kära vänner vid en sjö med grill, fika och solning på brygga. Fram mot eftermiddagen åkte vi till ett café efter hjälmare kanal. Bilden visar papporna som tittar på slussarna med sina döttrar. Vi avslutade allt med en härlig långpromenad och tittade på fina hus. När vi väl kom hem och det var dax att krypa till kojs, somnade vi ovaggade!!!

Veckorna går så fort nu...

Hej hopp vad tiden går. Då nalkas en härlig helg. Dessutom börjar den lite tidigare än vanliga helger brukar, p.g.a. att det är Valborg i morgon. Och inte bara Valborg, utan även Zigges födelsedag :D Och faktiskt så är det min gammla Donnas födelsedag också. Därför tänkte jag lägga in en liten länk till bloggen jag gjorde till Donnas nya ägare.

http://svartadonna.blogg.se/?tmp=29212942

För att läsa bloggen från början får ni klicka på sept 2009 under arkiv i högra spalten, sen jan -10 och feb -10, eftersom jag tog lite lång tid på mig att skapa bloggen... :/



Ha en härlig Valborg!!!

Run away horse

En vän till mig gjorde för några år sedan en låt om en av mina hästar, Pirelli. Nu har han lagt ut den på Youtube. Lägger en länk här för er som vill höra på Run away horse :)

http://www.youtube.com/watch?v=gUQ5cTzc6K8

Strul på jobbet

Sitter här på jobbet och datorerna har hakat upp sig. Tydligen sånt som händer med jämna mellanrum. Då är det bäst att vara noga med att spara allt man gör!!! Tur att jag har för vana att göra det.

Våren kommer!!!

Berra bus för exakt ett år sedan.

En härlig och lugn helg har förflutit.
Helgerna är helt plötsligt så mycket mer värdefulla när veckorna fylls till bredden med arbete.
Vi har hunnit med, förutom att ta det lugnt här hemma, en middag hos min kära kusin, ett besök hos tösens kusin och ett spännande besök på en fårfarm.
I morgon är det dax att träna med Ida igen. Får se hur det går, Berra har nämligen tratt över huvudet eftersom han blev kastrerad i torsdags. Allt gick bra och det verkar läka som det ska. Det är bara så tråkigt med den där tratten. Han springer in i allt! Men min kära kusin ska låna ut sin uppblåsbara hundkrage så blir det nog smidigare för både oss och Berra.

Ett smakprov :)

Jag vill tipsa om min kära lillebrors nya blogg. Här kommer ett smakprov, läs, lyssna och leta inom er själva...


Vi slutar aldrig att gräva i jorden
För att forma den till en plats
Där verkligeheten följer orden
I vårt samvetes palats
Så börjar låten. Att vi gräver i jorden för att forma den innebär att vi som människor behöver känna oss trygga med vår världsbild, vi behöver något solitt som passar i formen för det paradigm vi befinner oss i; T.ex. att vi klär oss efter ett mode. Därmed har verkligheten följt orden; vi har klätt oss efter vad som sagts vara lämpligt och snyggt för tiden. Vi gör det också med gott samvete; det var ju trots allt modetidningarna som sa åt oss att klä oss på ett visst sätt. Att klä sig efter modet är tämligen oskyldigt men man kan applicera denna metafor på många livssituationer...
Folket pekar mot gatan
I skräck och förakt
Det är våldet, ett verk av Satan
Som har börjat sin stora slakt
I denna del av texten hämtar jag inspiration från ett projektarbete jag och min gode vän Peder gjorde under vårat sista år på gymnasiet. Resultatet av projektarbetet blev ett häfte där vi analyserade några inslag från en lokal tv-kanal. Syftet med projektarbetet var att försöka sätta fingret på den småstadsmentalitet vi upplevde i området som tv-kanalen omfattade; Köping, Arboga och Kungsör, tre små bortglömda kommuner i Mälardalen. I denna tv-kanal pratades det mycket om "våldet", något man tydligen skulle tycka illa om. Visst förekom "våldet", men vi tyckte nog att man gjorde en höna av en fjäder och för oss blev det hela snarare något humoristiskt än något allvarligt; Det pratades om "våldet" som ett monster eller objekt som skapade kaos och som om det inte vore nog kom något ljushuvud på idén att man skulle göra en namninsamling av folk som protesterade mot detta "våldet". Man kan likna det vid två barn som berättar spökhistorier för varandra och som sedan inte kan sova för att de är så rädda.
Det har ju alltid varit så
Att hunden är människans bästa vän
Och när hon dör kommer hon till himmelen
Av jord är hon kommen och skall varda igen
Hennes själ har nu hittat hem
Äntligen refräng! Jag är definitivt en hundmänniska, men trots det tyckte jag att detta sätt att beskriva "vanföreställningar" var både snyggt och pricksäkert, eftersom dessa rader innehåller flera tvivelaktiga påståenden. Lika tvivelaktigt finner jag att påståendet om att flickor gillar rosa och pojkar blått är. Eller påståendet att verkligheten är i svart och vitt.
På andra sidan havet
Bor ett folk som ej talar vårt språk
Det är det fascistiska navet
De kommer hit och ställer till med bråk
Visst vill man väl komma åt kärnan, upprinnelsen till allt ont; där, varifrån ondskan och oroheten härrör. Liksom man i Köping skyllde på "våldet", detta hänsynslösa monster, skyller många gärna på invandring när det handlar om ökad brottslighet. Visst är det skönt att skylla ifrån sig? Än mer skönt blir det när man också börjar tro på det.
Vi vill ha det som det alltid vart
Du är kvinna och jag är man
Vitt är vitt och svart är svart
Det är den enda bild som är sann
Här indikerar texten min ilska och frustration över korkade människor. Min flickvän är biologiskt sett en kvinna och jag är biologiskt sett en man, men betyder det att vi har medfödda, förutbestämda beteenden som är karaktäristiska för vårat kön? Betyder det att verkligheten endast kan ses i vitt och svart?
Det har ju alltid varit så
Att hunden är människans bästa vän
Och när hon dör kommer hon till himmelen
Varför säger du att himmelen inte finns?
Frälsaren var ju här, som du kanske minns?
Vad händer då om man sätter en persons världsbild i gungning? Vad händer om man vrider upp och ner på allt och vänder det ut och in? Nej, ve och fasa! Om jag tror att jorden är platt och någon kommer till mig och säger att den är rund, vad ska jag då tro? Naturvetenskapen kallar det för ett paradigmskifte, något som ofta skapar kaos för den annars så trygga människan som sover sött i sin egen lilla paradigm-krubba.
Det har aldrig varit så
Men det står som en vägg av cement
Där din värld har skapats och satts på pränt
'Men inte kan väl allt vara en illusion?
Nej, snarare en mänsklig kreation
Väggen av cement är då alltså alla dessa föreställningar om hur vår omvärld tycks vara och te sig. Men ibland måste man riva den väggen för att utvecklas, å ena sidan på en individuell nivå, å andra sidan på en samhällelig nivå.
Kanske finns det en himmel
Kanske har det alltid varit så
Men bli inte rädd min vän
Om himmelen inte är blå
Slutligen ger jag ändå tillbaka tryggheten till åhöraren. Man behöver inte nödvändigtvis ha fel när man säger att allt är svart och vitt, utan man kanske snarare har mindre rätt. Med denna text vill jag uppmana människor att försöka se saker ur flera olika perspektiv, att vara kritiska och våga analysera sin omvärld för att kunna bilda en uppfattning om saker och ting och för att våga skapa hållbara och väl genomtänkta åsikter. Man ska inte heller bli förskräckt om det man en gång trodde var sant och solitt visar sig ha brister...

"Hunden är människans bästa vän"

Bloggadressen är: http://jonaswendin.blogg.se/?tmp=13031858

Mycket nytt!

Jobbet rullar på och jag får mer och mer att göra. Det är kul samtidigt som det blir mer att lära och ta in. Solen skiner när jag kommer hem och jag vill tillbringa de få timmar jag nu har med familjen så väl som möjligt. Därför blir det nog lite tunnare med inlägg här på bloggen.

I går var Ida, hundterapeuten här och tränade mig och Berra. Det gick bra. Dessutom har Berras hundpromenerare Sara börjat sitt uppdrag och det går mycket bra :)

Mina första ärenden

Då har jag fått mina första ärenden på mitt nya jobb. Min plan är att hålla efter dem bättre än vad bilden visar.

I dag har Berras nya hundpromenerare varit på besök. Berra fattade tycke på en gång och det kändes mycket bra för mig med. Det verkade vara en okomplicerad människa med båda fötterna på jorden - precis vad vi sökte! Är jag dum om jag bestämmer mig innan jag träffat alla? Har ju hört att man inte ska ta första bästa, men om den första är den bästa.... Jag går på magkänsla, det får blir den första!

Mellanlandar

Då har jag avklarat första dagen på jobbet! Phu! Jag har ingenting i huvudet, ändå är det jättetungt... Skönt att jag får 2timmar tillsammmans med familjen innan det bär av för att medverka på styrelsemöte. Är inte laddad för det av nån anledning....Har nog inte så mycket att tillföra heller...
Dagen på nya arbetet funkade mycket bra och jag har 2 gamla studiekamrater som arbetar i samma lag/grupp. Det var en positiv överaskning! Förövrigt delar jag kontor med en hästtjej, men hon var inte på humör att lära känna någon ny rumskamrat i dag inte... Aja, det kommer väl i sinom tid!

Påsken har paserat

Då var denna härliga högtid och ledighet till enda.
Inom kristendomen firas påsken till minne av Jesus från Nasarets död och uppståndelse, men också Jesus tal, ett firande som varade en hel vecka. Denna vecka börjar med palmsöndagen, fortsätter med dymmelonsdagen, skärtorsdagen och långfredagen och avslutas med påskdagen. Bara så att ni vet :)
Jag börjar på mitt nya arbete i morgon och känner mig lite nervös. Hoppas jag kan sova i natt!!! Kan ju inte annat än att vara mig själv...
I dag annonserade jag om någon som kan rasta Berra under dagarna. Jag fick 2svar inom loppet av 2timmar, så jag hoppas att vi kan lösa det problemet skapligt snabbt.

Morgon-TV

Då man ofta väcks tidigt i detta hus, kan det hända att man landar en stund i tv-soffan innan man vaknat ordentligt. I morse var en sån morgon. Men det blev mer än att bara titta på det som passerade i rutan i väntan på att kroppen ska börja fungera. I dag var det ett svenskt drama från 1970 som fångade min uppmärksamhet. Filmen handlade om Mats-Peter en pojke i 6-8års åldern. Filmen ifrågasätter föräldrars rätt att tvinga in sina barn i vuxenvärldens rationella beteendemönster.
Absolut sevärd! Tänkvärd och ordväxlingen i slutscenen är pricken över I´t

Njut av en härlig Långfredag!!!

Grannarnas lilla Yorkshire terrier valp som här får en puss på huvudet

I dag var vi och umgicks med våra grannar. De bor i ett nytt hus som de köpte nyckelfärdigt i somras. Härliga stora, öppna ytor, nytt och frächt. Utanför köks och vardagsrumsfönstren rinner en bäck i en skogssluttning. Genom ett annat fönster i vardagsrummet kan de blicka ut över hästhagar, stall och deras nybyggda ridhus. För bråkdelen av en sekund undrade jag varför vi sålde våran gård... Sen pratade vi om allt som krävs för att driva en gård, våra gubbars utbränning och vad man kan göra om man INTE har en gård. Då gick det väldigt fort över! Men ett alldeles nytt hus är ju bra fint tänkte jag... enda till jag kom hem och M hade hittat ett nyutkommet hus :) Det är byggt "1909" med små rum och trånga skrymslen, säkert en mardröm att städa. Det var rustat i gamal lantlig stil, ligger på en hörntomt, gränsar till grönytor i ett lugnt och relativt centralt läge.

Det ska vi ha!!!

Tandläkaren...igen...

I går var Zigge till tandläkaren. Senaste tiden har han behövt åka var 3:e månad. Det blir rätt ofta! Veterinären var tvungen att titta extra i journalen då hon trodde att jag tagit fel på tid eftersom hon upplevde att vi "var ju där förra veckan." Men nej då, det hade redan gått 3 månader...

Däremot har vår skyttetrafik till tandvårdsbesöken lönat sig. Zigge såg mycket bra ut i munnen och behandlingen tog inte ens en timma denna gång. Återbesök blir det inte förrän om 6 månader :) och veterinärens förhoppning är att vi så småning om bara behöver ses 1gång/år :D Det låter ju kanon!!!