Nyårsafton

Jag har precis avklarat min första födelsedagspresent. Ta ut hästarna i Godby :-) Kan man börja sin födelsedag bättre än så? Inte jag!

Vackert väder

I morse sken solen och speglade sig i snön som glittrade tillbaka. Oerhört vackert! Jag kände mig tvungen att tillbringa morgonen med det vackraste djuret - hästen.
Godby blev mitt mål. Där tillbringade jag nästan en och en halv timme, mestadels ute i hagen. Jag kliade, gosade, klappade, mös och luktade på hästarna Calle, Shalinka och Donna. Mycket härligt! Men också lite sorligt då jag visste att Donna någon timme senare skulle vandra vidare till de evigt gröna ängarna.

Julsumering

 Julen har förflutit i en lugn och rofylld takt med många nära och kära. För att inte helt glömma bort vad som passerat delar jag upp jul och nyår i två etapper. Här kommer en liten snabbsumering av julen 2012.

 Våran äldsta tjej kom och bodde hos oss så vi fick rå om henne och vårat barnbarn Linus i flera dagar :) Härligt!

 På julafton kom barnens farmor och farfar Nisse och vi åt maten Mattias förberett i dagar tre. Mycket ätet blev det, men ändock är kylskåpet proppat av mat. Efter maten kom barnens mormor och morfar, morbröder och svägerskans familj. De kom lagom till fikat med julgodiset jag bakat och...

 Tomten som det väntats så mycket på. Han hade med sig en hel säck med klappar. Men så var vi ju en hel hoper med släkt att dela till. Tyvärr hade Mattias gått ner i källaren för att sätta på en tvättmaskin så han fick inte träffa tomten i år. Men Tullan och Linus berättade gladeligen om besöket för honom när han tvättat färdigt så det var inte en sån stor skada skädd.

 Valter var inte alls så förtjust i tomten som Linus och Tullan var. Trots flera försök från tomten att muta med klappar så ville inte Valter ens komma i närheten, inte ens möta hans blick. Tur att moster Sanna ställde upp med sin trygga famn.

 Så när farmor och farfar Nisse åkt hem till sina hundar och mormor och morfar med övriga släkten gått hem till sitt, och klappar hade plockats fram och provats, tog vi en härlig och välbehövlig promenad i julaftonsmörkret.

 Färden gick till Broby där mina syskon med respektive och Harriet och Nalle samlats för att lyssna till pappa som läser julevangeliet. En tradition som hör julen till.

 Sen blev det kvällsmys med alla tänkbara gosaker, lek och samtal. Självklart tittade vi på Karl-Bertils jul, det givna tvprogrammet under julen!

Så i går var det den traditionella släktträffen där mammas syskon med familjer träffas, umgås, sjunger, leker, läser och så klart äter tillsammans. Vi är ca 30personer och av förklarliga skäl blir vi fler och fler med åren. Tidigare år var vi alltid hemma i Broby hos mamma och pappa, men då deras stuga sedan några år blivit för liten är vi numera i en stor lokal i Örebro. Här är det mina musikaliska kusiner som spelar och sjunger tillsammans med sin mamma, min moster.

Totalt nödvändigt

Ledigt, matigt, gott-gott å så lite mer mat och gott på det. Det är så julen brukar vara och så även denna. Då känns det absolut nödvändigt att så gott det går blanda ut med lite motion här och där.
   Till Berras glädje har det därför blivit några extra promisar än vanligt, och för det mesta med fler flockmedlemmar än vanligt.
   I kväll kände vi oss tvugna att ta en kvällstur trots att det egentligen var läggdax för barnen.

Julafton

Hoppas att Ni har haft en underbar julafton! Det har jag!

Pin och puk

En härlig heldag, mestadels onåbar.
Till vår stora lättnad frisknade Tullan till under gårdagen. Så i morse kom fam. Akervall över på frukost som planerat. Vi satt som vanligt i några timmar och åt och pratade. När morgonen för länge sen övergått till förmiddag och det var lunchdax sen länge bröt vi upp för en kort stund. Vi träffades bara någon timme senare i Medåker redo för pulkaåkning, skidåkning och korvgrillning.
Jag åkte pulka som ett litet barn och busade i snön med Berra. När jag sen ville ta fram mobilen för att knäppa några bilder stod det att jag skulle skriva pin-kod. Vilka bara blev fel... Inga bilder och totalt onåbar alltså :-) Kanske man inte ska ha mobilen i fickan när man leker i snön...?!
   Efter att vi fyllt oss med korv och varmchoklad åktes det en stund till innan det bar av hemåt. Vi gjorde ett litet morotsstopp hos Pigge och Pigge. Där träffade vi även Cardus som var hemma på julbesök.
Väl hemma igen lyckades Mattias få fram puk-koden och jag blev nåbar igen.

Knasigt Alfons!

Mammas lilla vandal trampade sönder datorn i morse.
Så typiskt när syrran är sjuk och vill titta på film.
Men delar av bilden ser man ändå. Här är det Alfons som ser ut att undra vad som hänt med skärmen.

Hur kunde det bli så här, undrar Alfons? 

Jag och min lilla vandal. Valter-vandal! 

Så lägligt...

Vi närmar oss julens högtidsdag med stora kliv och från och med i dag är samtliga i familjen jullediga. Då kommer sjukan på besök. Tullan var hängig redan i går morse, och avslutade kvällen med 39,2 i temp. Nu ligger hon i soffan och får som ni kanske förstår sällan vara ifred för någon leksugen bråkstake. Vi får se om han och vi andra har tur och slipper bli smittade...

Ghaa

Julen närmar sig med stormsteg och det var länge sen jag hade sån julkänsla. Julkänslan är faktiskt så stor att jag för några dagar sen bestämde mig för att baka eget julgodis. Väldigt ovanligt för att vara mig!
   För några helger sen var vi på julbord med ett kalasfint och gott godisbord. Så tänkte jag också göra. I morse skrev jag av ingredienserna i de recepten som jag sparat, och åkte glad i hågen till affären. Mindre glad var jag när jag skulle betala. Notan stannade på 760:- och då måste jag baka allt själv också :'(
   Hela dagen har jag våndats över min dumma ide'. Nu har jag inte lust att baka längre heller.
760:-..... Vad hade jag inte kunnat gjort för 760 spänn?

I juletid

"En farfar ger sitt barnbarn en present. Han har ägnat flera timmars funderingar åt den - vankat i varma köpcentra - och slutligen köpt en leksaksbil och slagit in den i ett blått paket. Pojken tjuter av glädje i en minut, men springer sedan svettig för att visa sina andra leksaker. När farfadern ser alla grejor som väller över barnkammarens golv frågar han sig: "Vad betyder något längre?" Efter en dag ligger den nya plastbilen under kökssoffan; om två veckor är den på vinden."

Owe Wikström

Med sikte på...

...påbörjar jag det nya året som Resursvägledare hos PersonalStrategerna. Ja, jag fick jobbet! :D
Det tog nästan exakt ett dygn från att jag skickade in ansökan tills jag fick det magiska samtalet: Jobbet är ditt!
Läskigt, spännande, pirrigt, roligt och mycket nervöst känns det inför vad som stunda skall. Jag hoppas och tror att jag kommer att trivas. Det lilla jag hann uppfatta av arbetsgruppen så verkar jag vara i trygga händer. Det bästa av allt är att jag arbetar 70%. Alltså kommer jag ha relativt mycket tid över för barnen trots att jag har ett RIKTIGT arbete :)
Så då har jag snart MINA kollegor :)

Jippi!!!

Sankta Lucia med snor och annat tillbehör.

Så var då luciadagen kommen, självklart med lussetåg och lussekatt. Dock med en del oväntade överaskningar och andra mindre välkomna utbrott.
I dag ringde inte telefonen strax efter 7 som den brukar. Det innebär att jag blev ledig i dag. Så efter att ha lämnat ungarna sätter jag mig och söker ett jobb jag tyckte verkade värt en ansökan.
En kvart därpå ringer det. -Jag har läst din ansökan. Kan du komma på intervju idag? Så inom en timme sitter jag i bilen.
Intervjun går bra och jag känner att det är ett arbete jag skulle kunna trivas med. Så håll tummar för det!
Det blir sent innan jag hinner hämta barnen för att byta om och återvända till dagis för luciatåg. Johan erbjuder sig att laga mat och ta med Valter till dagis lite senare så jag och Tullan får komma iväg och förbereda henne i tid. Skönt då Valter bara gråter och snorar.

Tullan sköter sig faktiskt exemplariskt och vi går hem och äter Johans goda mat och avslutar med lussefika och mys i soffan tills Mattias kommer hem och ungdomarna ska ut. 

 Då bilderna från dagis inte blev bra alls vill jag ta en bild på Lucia-Tullan och Tomtenisse-Valter. Men Valter som bara gråter och snorar passar på att bajsa ner tomtebyxorna och Tullan drar av sig Luciautstyrseln fortare än kvickt. Efter lite muta så går hon med på att ha linne och krona på iaf. Men Valter bara gråter...

Kanske lite ensam ändå

I dag hade vi besök av Elene och Elias. Det är alltid härligt att ha vänner nära. I helgen var Mia och Gustav här och i slutet på förra veckan Tessan och hennes barn. Så jag har det riktigt bra. Och inte nog med det, jag har nyss varit på promenad med Emma.

Trots det så känner jag att jag är lite för mig själv, lite ensam. Men inte till vardags utan på arbetet. Eftersom jag flackar runt en hel del så får jag ju inga arbetskamrater. Jag har saknat det tidigare men kände i kväll att jag saknar det ganska mycket efter att både Elene och Emma ska träffa sina kollegor utanför arbetet för att ha lite kul tillsammans.
Jag skulle också vilja ha kollegor att ha roligt med, att dela saker med...

Djurlek

Fick tillbaka telefonen efter att dottern kikat på bilder. Då var bildgalleriet öppet och dessa härliga bilder från i höstas visades.
Tullan med alpackorna Kurt och Knut. Så rofyllt!

Dansuppvisning

Nu börjar alla terminsuppvisningar och avslutningar. Själv spelade jag teater på julmarknaden på stora torget i lördags som en liten julavslutning. I dag var det dax för Tullan att ha dansuppvisning inför juluppehållet. Det var ett glatt och stolligt gäng tjejer och en kille som visade vad de övat på under terminen. Den där känslan av stolthet som innfinner sig i sånna här situationer är obeskrivligt uppfyllbar.

Något annat som är ganska kul är de befogenheter eleverna, i klasserna jag har, tillskriver mig. Det händer nu mer och mer att jag stöter på elever i min vardag. Så också i dag. Det var ett gäng tjejer jag undervisat tidigare under dagen som skulle dansa efter min dotter. Då deras dörr till danssalen var låst frågar en av tjejerna mig: Fröken, kan inte vi få gå in nu? Det är låst!

:) Jag säger att här på dansskolan bestämmer inte jag, och går sedan ut med min familj med ett stort leende på läpparna, av flera olika anledningar. 

Nobelmiddag

Vilken tur att jag skulle vara i skolan i dag. För Nobeldagen till ära serverades Nobelmiddag i matsalen med livemusik. Vi blev visade till borden och självklart serverade och servade. Efterrätt stod också på menyn. Inte illa för en måndag!

Pulkaväder

Det har väl inte undgått någon att snön kommit med besked. Snö innebär pulkaåkning för oss småbarnsföräldrar. Och det är just vad vi ägnar oss åt just nu. Å visst är det riktigt kul ;-)

Cirkeln

Vid slutet tar en början vid. I går hade vi överlämningsmöte på socialtjänsten. Jag känner att tiden för mitt kontaktpersonsuppdrag blivit mindre och mindre. Därför fixade jag en ny kontaktperson till min goa Irakiska tonårspojke för ett bra tag sedan. Men socialtjänsten har mycket att göra och överlämningen har alltså dröjt tills nu.
Det känns lite vemodigt att lämna uppdraget då vi trivts väldigt bra med varandra. Samtidigt vet jag att den nya kontaktpersonen är mer lämpad för uppdraget så jag tror det blir kanonbra. Och jag och Z ska ses om några veckor för en egen avslutning. Högst troligt kommer han även att höra av sig i framtiden ändå, vilket jag inte alls har något emot!  
Men vemodet infinner sig ändå... Kanske för att det innebär en förändring? Jag vet inte, jag önskar bara Z allt gott!!!

Jobba, jobba, joobba

Från det ena stället till det andra. Från stort till smått. Förra veckan hade jag engelska och svenska med åk 7-9. I går var jag på förskola, i dag förskoleklass och i morgon åk 2. I dag har jag dessutom varit på 2 olika platser, något som inte är helt ovanligt. Det är superkul att arbeta med barn i alla åldrar. Det är nyttigt också eftersom jag får friska upp mina skolkunskaper. Men också lite påfrestande med hattandet och jag saknar stadigvarande arbetskompisar...

Allt på en gång

Så har vi redan passerat 2012 års 1 advent. Julen kommer närmare med stormsteg och vi fördriver tiden med förändringar. De flesta står Valter för. Som ni säkert förstår har han numera en ny säng. Det var liksom tvunget! När vi ändå förnyade tog vi å bytte ut den gamla barnstolen, som vi mer och mer skippat, mot en ny, likadan som syrran har. Och sedan en vecka tillbaka har Valter börjat gå på potta. Bara så där nån/några gånger per dag helt spontant och oplanerat. Men han tycker det är superkul och lämnar alltid en liiiten pöl i pottan. Stora killen!

1 december

Första dagen på årets sista månad. Dagen till ära har Valter upptäckt något nytt. Vi är väl inte direkt speciellt överaskade, snarare förvånade över att han inte kommit på det tidigare.
Att klättra ur sängen är ju superkul! Jag har provat att lägga ner honom några gånger men tröttheten överskuggas av glädjen och spänningen att klättra. Så därför lägger jag inte ner honom något mer. Då börjar han klättra in i sängen istället. Jag vänder den upp och ner. Han klättrar upp på botten...
Eftersom jag inte kan ta ut sängen ur rummet utan att skruva isär den och jag inte kan stänga in sängen i rummet då det inte finns någon dörr, fick lösningen bli en bur. Någon är INTE glad... och behöver verkligen sova!

Samvetet...

Så känner man att det knapras och tuggas på samvetet... Eller som man säger, det dåliga samvetet. Just nu har jag dåligt samvete.
Tanken var att jag i kväll skulle åka på Temakväll för familjehem i Lindesbergs kommun mellan 18-21. En mycket trevlig och givande tillställning var det förra året. Säkerligen även i år.

Eftersom Mattias jobbar i Västerås till 18 hade jag fixat barnvakt sedan en vecka. Syrran och hennes man skulle komma efter jobbet.
För någon vecka sedan hittade de ett hus, får lånelöfte och ska göra den slutliga besiktningen. I eftermiddags får de veta att just i kväll är det enda tillfället på länge som en besiktning kan göras.

Syrran ville hålla sitt löfte och kom faktiskt hit för att ta hand om mina barn. Men jag hade inte hjärta att låta henne missa besiktningen av det som kan komma att bli hennes livs affär.
Problemet nu är bara att jag inte kan meddela mig på något sätt till ansvariga för temakvällen, där det förövrigt bjuds förtäring och musik bland annat. Att bara låta bli att dyka upp känns så nonshalant och respektlöst :'(

Jag har dåligt samvete!

Vad är Arbogas framtid?

Det har ju bollats en hel del med barnen i vår kommun på sista tiden. Därför beslöt jag mig för att skriva vad jag tyckte om det i tidningen. Min insändare publicerades i mitten på Oktober och jag har fått mycket positiva reaktioner från kända och okända läsare, därför törs jag även "föreviga" den här ;)

Barnen sägs vara vår framtid. Trygga barn blir så småningom trygga vuxna som tar del av vårt gemensamma ansvar för samhällsutvecklingen. I och med detta påverkas Arbogas framtid mycket av hur vi idag tar hand om våra barn och vilka förutsättningar vi ger dem. Tyvärr verkar inte barn och ungas uppväxtvillkor engagera Arbogas politiker nämndvärt. Jag grundar detta i det ointresse politikerna visat för barnens säkerhet i ”röda stugan” i och med dålig ventilation och obefintlig brandtillsyn och den nu hastiga lösningen om ännu en flytt efter att barnens hälsotillstånd kommit allmänheten till känna.

Att denna flytt är ofrånkomlig förstår jag men ställer mig frågande till valet av ”nya lokaler.” Den här gången flyttas barnen till bra lokaler för förskoleverksamhet. Dock är lokalerna redan upptagna av andra barn. Politikerna väljer alltså att packa ihop dessa, sedan tidigare utsatta barn, med redan stora barngrupper på sedan tidigare fyllda förskolor. Finns det verkligen ingen annan lösning? Jag kan inte se det på annat sätt än att Arboga kommun förvandla förskoleverksamheten till förvaring. Inte kan väl Arbogas politiker tro att pedagogerna på förskolan ska kunna leva upp till de ambitiösa styrdokument som finns för förskolan under de förutsättningarna som denna barnstuvning skapar? Hur ska barnen få sina behov tillgodosedda när det enda personalen har möjlighet att göra är att försöka undvika olyckor och bråk i gigantiska barngrupper.

Är inte Arboga kommun rustade att ta ansvar för våra barn och unga får vi Arbogabor troligtvis räkna med att utstå mer överfall, våld och konflikter i framtiden. Jag vill uppmana Arbogas politiker att arbeta preventivt istället för att hitta snabba lösningar när problemet redan är ett faktum. Utveckla politik som möter de ­utmaningar som rör barns och ungas uppväxtvillkor långsiktigt. Hög kvalitet i förskolan bidrar till barns lärande, bättre självkänsla och positiva attityder till livslångt lärande. Vilken tillgång för Arboga kommun det hade blivit!

60årsfest

När man redan börjat helgen med god mat och feststämning är det väl lika bra att även avsluta den så också.
Vi har varit på 60årskalas. Barnens farmor, som var den som firades, hade hyrt en idrottshall vilken blev en suverän lekplats för både barn och vuxna. Fotboll, pingis och basket spelades bl.a, dans och jaga förekom också. För den mer stillsamma fanns dukat bord med gott i mängder i ett stor matrum/kök.
Så helgen har varit väldigt god, men nu längtar man faktiskt till vardagens regelbundna mattider!

Diverse aktiviteter i sporthallen. 

 

60åringen med de fyra barnen.

 

 

Bye bye Finland

Då var man åter i Sverige. Resan Åbo-Mariehamn-Stockholm var kanontrevlig. Jimmy och Elene är ett trevligt och glatt resesällskap. Silja Galaxy var en trevlig båt med god mat och roliga shower att se.
Det blir repris om ett år :)

På resa med goa vänner

Vi försökte oss på någon fin bild men jag vet inte om vi lyckades...

Tvkväll och nostalgi

Just nu på svt 1 rullar Historieätarna. Ett program om svensk mat. I kväll är det det 2a avsnittet som hadlar om 70-talets mat, och annat från just 70-talet. Jag kan inte låta bli att le stort mest hela tiden eftersom det är sååå bekant från när jag var liten. Mina föräldrar, släktingar och nära känns igen galet mycket. Jag tror att du som är född på 80-talet också kan känna igen mycket också. Haha, nostalgi är bra härligt :-)
Lotta och Erik är bara så sköna och gör programmet än bättre.
Oj, vad tydligt det är att jag är förpackad på 70-talet känner jag. Och är det så svårt att få ränderna att gå ur, har jag inte utvecklats något sen dess?...
Det där om att vår uppväxt påverkar oss mycket även i vuxenlivet har fått ännu en dimention för mig.

Korta dagar

Efter mellis hoppade vi in i bilen och åkte till Piggarna. Vi hann bara mocka boxarna så var det nästan mörkt ute. Därför tog vi bara och gosade lite med killarna. Några morötter fick de också.
  Väl hemma igen var det helsvart ute.
  Nu är dagarna väldigt korta!

Det är fint att jobba i skolan!

Kolla in min dag! Ibland kan det inte bli bättre. En byaskola med 11 skötsamma elever, bio, musik och bild på schemat. Å vilken matro i matsalen... Go ladet go landet :-)

Min lilla konstnär

Dörrar, väggar, bord av alla de slag, golv, kylskåp, stolar, garderober och plancher. Allt är föremål som målats av min lilla vandal. "Jamen ta bort pennorna då" tänker du väl nu. Men vandalen har även en snäll och hjälpsam storesyster som gladeligen drar fram stolar, klättrar på bänkar och plockar fram pennor ur gömmor åt sin lillebror.
Det är bara så svårt och skälla på honom när han är så lycklig för att han har åstadkommit något så fint...

Jag flyr sjukstugan

I morse ringde en ämlig och matt tonåring och ville bli hämtad. Hans tur att ha magsjuka!
Jag passade på att skicka dotra till mormor och morfar, sövde lillkillen, försåg Johan och Mattias med blåbärsoppa och cola sen stack jag till stallet. Tanken var att jag skulle ha varit på KAK cup i hoppning på ridskolan på fm, men efter att jag tagit hand om alla andra var cupen redan avslutad. Som tur var räckte tiden till en mysstund i Godby. Borstade lite häst och snacka skit med Tarja som bjöd Calle på julmust. Mums tyckte han!
Sen ringdes jag hem till sjukstugan igen.

Sjuk helg fortsättning

Tisdagen bjöd inte på värre sjuka än feber trots allt. Så slutet av veckan avslutades med jobb och dagis som vanligt.
Så kom helgen... som blir en repris av förra helgen, skillnaden är bara att det är Mattias som är drabbad den här gången. I dag tog jag småbarnen och hunden och flydde till skogs. Johan flydde till flickvännen.
Ute i naturen fick samtliga inandas frisk luft och få utlopp för övetskottsenergin som snabbt kommer över, åtminstone barnen så här på helgen.

Vart leder denna tisdag?

Fit for fight igen! Går upp tidigt för att börja jobbveckan något senare än vanligt. Klär på och matar ungar, men tycker att Tuva är ovanligt slö och hängig. Efter att jag i samråd med Mattias bestämt att vi stannar hemma från jobb och dagis, tar vi en sväng till lekplatsen. Berra får ta plats i Valters vagn eftersom det är frost i gräset. Men där behöver han inte sitta länge för när Valter värmt upp med 2 åk i rutchkanan vill Tuva hem... Golvläget intas så fort ytterkläderna åkt av. Nu ligger hon i vårat rum med stängd dörr och vill vila i fred... Så min fråga är: Vart leder denna tisdag? :-\

Vem har bajsat i min trädgård?

I dag kom det finfrämmande på besök. Det händer ju att man har en häst i trädgården ibland... Men inte så ofta är de två.
Jag var hemma från jobbet för att kurera mig efter sviterna av magsjukan. Vad kan då passa bättre än lite hästbesök i trädgården?!

Tack för besöket och välkomna åter :)

Sjuk helg

Magsjuk... Inte alls trevligt! Men som tur var så klarade sig alla andra, det var bara jag som drabbades den här gången. Även om Mattias trodde att han skulle få det varje kvart så förblev han ändå frisk. Men på grund av min sjuka och Mattias oro för sjukan, blev stimulansen av barn dessvärre bristfällig. Så för att jag skulle få komma ut utan att anstränga mig och för att ungarna skulle få göra något kreativt under helgen tog vi en tur ut med bilen på skogsvägar där jag hittade vackra hus och vi såg en hage med massor av får, till barnens lycka.

Ridsugen?

I fredags var vi och red på Pigge och Pigge. Tullan och Valters kusin Natalie följde med och red på bruna Pigge. Som vanligt räckte det med ca 15meters ridning för Tullan. Det är så det alltid varit. Pysslet är bäst tycker hon, likt mamma. Natalie och Valter däremot ville sitta på hästryggen desto längre. När vi gått ett varv runt gården tyckte jag att det räckte och bar ner Valter, men Natalie var inte färdigriden. Då plötsligt ville Tullan upp igen, och hon satt kvar hela varvet runt gården. "Pigge värmer mig" sa hon lite förtjust när vi skrittade genom skogen i kvällsdunklet. Montro om hon fattat tycke för ridning nu?...