28 februari 2013

För en gångs skull...

...så är det jag som är objektet. Annars är det ju alltid jag som finns bakom kameran. Men av någon anledning ville jag visa hur underbart jag har det denna soliga torsdagseftermiddag. För det är ju inte länge sen det var mörkt för länge sen kl. halv fem på eftermiddagen.
Härligt :-D

27 februari 2013

Inte långväga, men härligt ändå

I dag hade jag bokat in ett företagsbesök i Arboga kl 14:00. Vid 14:30 var besöket avklarat och jag hade några telefonsamtal kvar att ringa. Detta gjorde jag i bilen på väg hem samt på promenaden med hunden till dagis. Så trots att jag faktiskt jobbade över 6 min i dag, kom jag ändå hem ca 30 min tidigare än vanligt med barnen. Snacka om bra jobb!!! Och vad gör man inte en dag som denna, om inte picknick ute i solen. Om så bara på altanen, men ändå! Väldigt uppskattat var det i alla fall, och så gott som alla pannkakor och mackor blev uppätna av oss människor...

Bara lite bilder

                                                         Valter vandal provar syrrans skor
                                                    Tullan och hennes jämnåriga kompis Hilda
                                                               När vi dansade ut julen
                                                                 Min vänsterhänta konstnär
Skenet kan bedra...
                                                       Soffmys med moster Fia och Emil
Tre tröttisar kramas

25 februari 2013

Efter flera år



Det är flera år sedan vi sålde gården i Lindesberg och flyttade. Till en början kändes det inte alls. Trots att vi hade slitit i så många år och gjort väldigt mycket precis som vi ville ha det, så fanns inte någon som helst saknad efter "vårat" ställe. Inte förrän nu, flera år senare börjar den smyga sig på.
Nu kan jag faktiskt sakna huset, stallet, gården, trappen, foderrummet, farstukvisten, utsiketn och mycket mer. Det är inte så att jag grämer mig för att vi sålde, för i den stunden fanns nog inget annat att göra, utan jag saknar det som faktiskt var riktigt bra.
Sen tror jag att den ökade längtan ut på landet också gör att tankarna lätt hamnar på vårat Kristinelund, för där hade vi allt det vi vill ha igen.
Här är några bilder på vårat kök som trots allt var rätt trevligt om man tänker efter. Där har jag druckit mååånga koppar te med kära vänner <3 nbsp="" p="">
Utifrån de förutsättningar vi har i dag hade vi kunnat skapa ett paradis på Kristinelund. Men de förutsättningarna fanns inte då. Nu hoppas jag att vi om inte allt för länge kan hitta ett ställe där vi kan skapa vårat paradis. Tills dess så har vi det trots allt riktigt bra där vi befinner oss i dag!


24 februari 2013

Kvalitetstid

Efter att vi i går, lördag, lämnat bort barnen till mormor och morfar och roat oss ordentligt med vänner, kändes det som att vi verkligen ville ta tillvara på söndagen tillsammans med dem. Så givetvis blev det en utedag med korvgrillning, pulka åkning, härliga naturupplevelser och lite bilrantande i skymningen.
Morfar kom på skidor och hälsade på oss när vi grillade korv. Vi fick se en vacker älgtjur på nära håll och när solen begav sig neråt för dagen gömde den sig för ett tag bakom månen vilket gav en otroligt vacker himlabild. Tyvärr gick detta naturens konstverk inte att fånga på bild med min mobil då jag njöt av det för länge så moln hann komma i vägen.
En härlig helg med inslag av både det ena och andra har åter passerat!

23 februari 2013

Tjejkväll med inslag av karlar

Det blev en tjejkväll trots allt strul innan. Grabbarna tog hockeysoffan på övervåningen och efter ett snabbt akutenbesök blev vi till sist tre festande tjejer som spelade 80-90talsdisco och pratade gamla minnen.

Hästig vecka!

Sedan i söndags har jag tagit hand om Tarjas hästar. Under de här 6 dagarna har jag konstaterat två saker. Det ena är att jag faktiskt är ganska tacksam över att jag inte har en egen häst just nu. Det andra är att hästar ger en otrolig livskvalitet! Om det nu var någon som missat det... ;-) 
"Calle är min bästa vän!"
Gissa vad som hände sen?

22 februari 2013

Att följa fokus

Men kära nån vad jag är bra på det!
Som i dag till exempel. Jag slutar jobbet kl 12 på fredagar. Vad gör man när man har slutat jobbet.... man åker hem!
I dag hade vi utbildning på jobbet, den slutade 12.
Min syster kom förbi jobbet kl 12.

Istället för att bjuda in syrran och presentera henne för min kollega, som nyligen inlett en relation med våran kusin, och satidigt bolla tankar kring utbildningen med den andra kollegan så stressar jag iväg som en galning till bilen.

Inte förrän jag landar hemma klarnar det för mig att syrran troligtvis kom till jobbet just av den anledningen att hon ville hälsa på Sandra, kollegan. Och vad hade det gjort om jag stannat kvar nån kvart-20 min för att utvärdera dagens utbildning.

Ibland undrar jag om det blir strömavbrott i hjärnkontoret. Det är nog då som såna här händelser inträffar. Autopiloten slås på och den har bara möjlighet att fokusera på en sak. I detta fall: Kl.12 = hem!

17 februari 2013

Be that change that you want to see in the world

Med det mottot gav min bror och några vänner sig ner till Kenya. Här är en fantastisk fin bild på brorsan när han besöker barnhemmet New life home i Nairobi. Tänk om man bara kunde ta med dem hem... Undra hur många barn brorsan skulle ha då?

16 februari 2013

Kusin vitamin

I dag hade jag besök av min kusin Hannah och hennes söner. Det var så härligt!
Det blir inte ofta vi ses nu för tiden. Våra liv ser ganska olika ut. Förr var det annorlunda. Vi började hänga som bästisar, eller kanske lite som systrar, redan vid 6års ålder. Trots galna konflikter och vansinniga utbrott har vi ständigt följts åt.
Först 99-2000, när Hannah fick barn och sedan flyttade till Norrland blev vår nära relation, mindre nära för några år. Sen flyttade Hannah med familj till Lindesberg där vi också bodde. Vi blev åter nära för ca 10år.
Så förändrades våra liv återigen åt olika håll när jag som småbarns mamma flyttade till hemstaden Arboga och Hannah som ensamstående tonårsmamma flyttade till Stockholm för att studera drama.
   Men trots att vi just nu befinner oss i olika skeden av livet och inte lever så nära varann så är vi ändå nära.

14 februari 2013

Sopor på hjärtans dag

I morse dröjde jag mig kvar hemma lite längre än vanligt. Jag var färdig för att åka till jobbet och ungarna för dagis. Men alla hjärtans dag till ära strålade vi samman på grusgården för att se när sopbilen tog våra sopor. Sen vinkade vi till mannen i sopbilen som blev så glad. Så var det dax att skiljas åt för dagens plikter.
Det behöver inte vara så krångligt det där med att njuta av vardagens små ljusglimtar. Sopbilen duger bra för oss :-) Jag kom 5min senare till jobbet än vanligt, men mycket gladare.

12 februari 2013

Men varför äter du den då?

Johans otroligt klyftiga fråga. Vad svarar man på det?
I dag kom chefen med semlor. Jag älskar semlor! På jobbet hinner vi inte att ta annat än lunchrast,men bestämde i dag att vi skulle ta en stund innan 15 och äta semlor ihop.
Jag åt en semla. Den var god. Vi hade trevligt.
Men nu så här i efterhand har jag svårt att ge Johan, och mig själv också, en bra förklaring till varför jag åt den. Att tillbringa tisdagskvällen på toa med urlakande smärta... var det verkligen värt det?
Att man aldrig lär sig?

9 februari 2013

Picknick efter pulkaåkning.

Inte för att vädret är det bästa utan för att ungarna bara älskar att åka ut med matsäck. Och när vädret inte är optimalt kan man härja bäst man vill i backen eftersom man för det mesta har den för sig själv.

3 februari 2013

Lyx

I går fick jag privilegiet att se äkta lyx. Något otroligt värdefullt och makalöst vackert.
Det var en pappa som gick med sitt barn i barnvagn efter en vägkant i ett bostadsområde. Han gick med lugna steg med blicken i vagnen samtidigt som han sjöng på en sång. Han var så närvarande i det han gjorde att han upptäckte mig först när vi var jämsides. Då gav han mig en blick, och fortsatte sen vidare i sin närvaro.
Det finns ett sånt skimmer av värdighet och värme kring de människor som vistas nära sig själva. Denna pappa gjorde det även i gemenskap med sitt barn. Vilken lyxtillvaro för detta barn. Och vilken gåva att ge sitt barn den goda ensamheten i djupgående gemenskap. Snacka om lyx :-D

1 februari 2013

Upptaget!

Ny månad och ännu lite närmare vår och sommar :-) Men just i dag, nu när jag står å väntar på att någon ska komma och öppna dörren på jobbet känner jag att kylan är bitande och påminner inte mycket om vårens sköna vindar. Annat var det i går då min och Mattias sängar plötsligt var upptagna av 2 fina element ;-)