Solens betydelse

I dag när jag kom hem från jobbet sken solen, trots att jag blev sen :) I morse gick solen upp  07:58 och nu i eftermiddag gick solen ner 16:02.  Jag kan inte rå för det men jag blir alltid lite fixerad vid detta fenomen.

Solen är ett måste för att det ska finnas liv på jorden. Solenergi i form av ljus och värme gör så att växterna kan bilda näring i cellerna. Solen ger energi som håller strömmar, vindar och kretslopp igång. Våra hav lagrar och transporterar den värme som solen ger oss, så att temperaturen hålls inom de gränser som liv behöver för att existera. Så solljuset har inte bara en psykologisk betydelse för oss människor.  Eller ok, den psykologiska betydelsen har solen i alla fall för mig och några andra jag känner :)

Ofrivillig bergochdalbana

Självkänslan. Märkligt nog kan denna skifta enormt från dag till dag. I alla fall för mig!  Ibland upplever man sig älskad, sedd och accepterad precis som man är. Livet är på topp! För att nästa dag, och ibland till och med nästa stund, totalt rämna och försvinna. Plötsligt är man överdrivet känslig för andras omdömen och utvärderingar, sårbar för kritik och andras åsikter. Det som jag igår hade tagit med en klackspark får mig i dag helt ur gängor. Kanske det beror på vart jag befinner mig i den kvinnliga cykeln... inte vet jag, men det är i alla fall väldigt irriterande och besvärligt.

Nu är jag på igen - pang på!

Efter att ha haft ett uppehåll från att skjuta pistol sen i oktober sköt jag mina första skott i dag. Av 21 skott hamnade 16 på svart. Inte illa pangat om jag får säga det själv.
Nu ska jag ta pistolskyttekort så att jag får tävla utanför den egna klubben.
Det är en otroligt rolig sport måste jag säga!

Mycket på en lugn helg

I helgen har det hänt mycket, trots det skulle jag kalla den lugn. Inget stress, bara trevligheter.
Fredagskvällen tillbringade jag med Mia och Elene på Grekiska kolgrillen i Örebro. Tiden bara flög iväg och flera gånger under de fyra timmar vi satt där kom vi in på hur mycket vi betyder för och tycker om varandra. En fin kväll helt enkelt!!!

Lördagen startade i sofforna där vi bara tog det lugnt. Sen åt vi mat hemma hos mormor och morfar innan vi började förbereda inför den stundande maskeraden som Tullan var bjuden på. Vi lämnade kvar Valter hos mormor och morfar och fick lite kvalitetstid med Tullan.

Hon bestämde sig till sist för att vara clown. Ett val jag gillade bättre än blomma... Hur svårt är inte blomma?!! Å visst passar hon som clown?!!!

På kalaset fanns bland annat tigrar, riddare och prinsessor. Pulkaåkning

stod på kalasschemat. Ett härligt inslag som gillades av såväl barn som vuxna. Och för att komma till backen var vi tvugna att passera hästhagen som Lova och Rodelinn (som hade kalaset) bor grannar med. Så där blev det paus både dit och hem. 

I det rosa huset bor de. Snacka om vacker utsikt!

Efter en härlig stund i backen stuvade vi in oss, småfrusna, i villan och värmde oss med lite sagoläsning.

Efter att vi lyckats slita oss från ett trevlig kalas någon timme senare än tänkt, styrde vi bilen mot te och mackor hos mormor och morfar. Därifrån hade vi tänkt att få två barn med oss hem, men nu var det tydligen Tullans tur att vara där och bli bortskämd. Så det blev bara att byta barn. 

Söndagen började vi med lite kvalitetstid med Valter. Han fick åka till pappas grävmaskin där han kan sitta framför ratten i timmar.

Eftermiddagen tillbringade vi på 1-års kalas hos kusin Elvira. Så för att summera helgen måste jag nog säga att vi uppfyllt kvoten för både stora och små med både lek, grävmaskiner, hästar, godsaker, socialsamvaro, ute vistelse och mycket annat. En lyckad helg helt enkelt!

Äntligen fredag!

Hemma och laddar upp med Detektivbyrån inför en härlig utekväll med tjejerna :-)
Generation celebration, Life/universe, Om du möter varg

Olikhetens mysterium

Det finns barn, för vilka glädje och fest hör till det normala, för vilka livet är en saga och en inspirerade legend, trygg och vänlig.
Men det finns också barn som av världen redan från början fått lära sig hårda och olycksbådande sanningar. De fördärvas av en föraktfull behandling i en rå och fattig omgivning.
Hur ska dessa kunna förstå varandra?
Dessutom finns det barn med skrubbsår och skador. Och visst finns det sår som kan läka under en ren gasbinda utan att lämna några ärr. Men läkningen av djupa sår tar lite längre tid. De såren kan ge ömmande ärr som man ständigt får vårda för att de inte ska slås upp igen.
Att tro att dessa människor bär på smittsamma sjukdomar och att de kan utsätta dig och din omgivning för farliga epidemier hjälper ingen.
Hur ska dessa kunna hjälpa varandra? Kan de få respekt för läkandets tidsram?

Ibland förstår man först efteråt

Ännu en underbart vacker dag!

I dag gick jag helt emot min egen vilja. Jag ville en sak men handlade helt tvärtemot. Förvånades själv av det flera gånger under tiden då jag hade flera möjligheter att ta mig ur situationen och göra som jag planerat, men inte gjorde det!

Först efteråt förstod jag varför det blev som det blev.
Ibland behöver jag andra. Ibland behöver andra mig. I dag var en sån dag då jag behövdes till annat än vad jag själv hade tänkt. Visst är det fascinerande att vi ibland undermedvetet vet vad vi behöver göra utan att vi medvetet vet om det. Att det kan bli så rätt, fast det i början känns så fel!

En bild på Tullan och stallkatten i Godby i den underbara vintersolen.

Sån som är viktigt för mig!

För en vecka sen gick solen upp 8:43 och ner 15:26.
I dag gick solen upp 8:32 och ner 15:41
Om en vecka går solen upp 8:18 och ner 15:58

Vad härligt att vi går mot ljusare tider :D

Vilken härlig vinterdag

Solen strålade så intensivt i dag att det bara inte gick att hålla sig inne. Däremot var det väldigt kallt så det var svårt att hålla sig ute hela dagen. Vi löste det hela genom att varva ute-ute med bil-ute. När man är bil-ute sitter man i en varm och skön bil samtidigt som man ändå kan njuta av naturens underverk och skönhet.

Vi åkte runt i stadens ytterkanter och tittade på, och drömde om gårdar vi skulle kunna tänka oss. När vi lagom landat hemma ringer Tarja och tipsar om ett ställe. Så vi packar in oss i bilen igen :)

Vi får se vart detta leder... Fortsättning följer!

Om man helt enkelt inte orkar mer.

I dag efter jobbet blev jag och barnen bjudna till Emma och hennes pojkar. Då det var väldigt länge sen vi sågs drog det ut på tiden. Jag började förbereda barnen för hemfärd vid tid för läggdax. Valter var färdig klädd, Tullan skulle bara knäppa jackan så kunde vi åka. Då är Valter borta. Vi hittade honom i Tims säng. Innan jag hinner få ut ungarna ur huset har han en andra gång lagt sig i Tims säng. Väl hemma hinner Mattias få på honom pyamasen men inte borsta tänderna innan han har smitit in till sin säng och somnat. :-)

Inte bara i dag. Alla dagar!

Vad jag har hunnit...

När jag kom hem från jobbet i dag råkade det bli så att vi alla valde samma soffa att slappa i. Jag sa åt Mattias att ta en bild när vi för en gång skull var samlade så tätt. Visst ser vi ut att ha mysigt?! Ok, Johan ser ju mindre road ut. Men han är ju tonåring får ni komma ihåg. Det betyder att han TYCKER att det är mysigt men han kan inte VISA det!

När vi slappat och trängts ett tag i soffan var det dax att äta en fantastiskt god fiskgratäng som Johan gjort. Efter att jag smält maten och läst tidningen ska vi nu en sväng på stan. Samtidigt som mina kollegor precis lämnat jobbet. Så mycket har jag hunnit :)

Han är tillbaka!

Å, vad jag är glad! Plötsligt såg jag att en lampa var tänd. Dagen därpå var persienerna nere. Då förstod jag att han är tillbaka.
 
Nu har jag varit i kontakt med hans son som bor i Västerås. Vi har bytt nummer så att jag ska kunna höra av mig om något händer. M ska sköta skottning.

Stackars grannen hade lunginflamation och var uttorkad. Dessutom genomgår han cellgiftsbehandling.
Men nu är han hemma, och jag är så glad för det!

Dagens fråga:

Vart går gränsen mellan den goda nåbarheten och den splittrade uppmärksamheten?

Så lätt att tänka...

...så svårt att handla.
Vi har en granne, en äldre, som har samma rutiner varje dag. Vardag som helg. Han åker till affären när jag lämnat barnen på dagis. På helgerna, när jag oftast sover... eller rättare sagt ligger kvar i sängen längre, fixar jag ofta frukost när han kommer hem från affären.
  Under julen har våra rutiner stannat av och jag har därför knappt sett vår granne. Men på nyårsaftons morgon gick jag upp för att ta ut Tarjas hästar. Då såg jag grannen - med samma rutin som vanligt. Jag stod och såg på honom genom fönstret och tyckte synd om honom. Jag tänkte att han säkert gjort samma sak varje dag hela julen. Han kunde få vara med oss på nyår. Vi skulle ju bara vara hemma och hade mat så det räckte och blev över. Jag skulle gå över till honom senare och bjuda hem honom tänkte jag. Sen glömde jag bort honom.
  Nu, en och en halv vecka senare har varken jag eller Mattias sett skymten av honom. Huset är svart, rutinerna finns inte längre och hans barn, som tidigare besökt honom ca 3-4 ggr på 2 år, har nu varit här, utan att han är här...
  Vart är vår granne? Jag vet inte ens vad han heter! Att det ska va så lätt att vara en god medmänniska i tanken men så svårt i verkligheten.

Ska vi hjälpas åt?

Förr var människor rädda om sina saker. Man sparade, vårdade och reparerade. I dag har massproduktionen skapat en tingtät vardag med ständig konsumtion. Våra nyköpta föremål mister snart sin lyster och ersätts av bättre, snyggare och snabbare föremål innan de förra ens var förbrukade.
   Kan vi inte hjälpas åt att ibland tänka tanken: Vilka saker är egentligen nödvändiga, innan vi betalar i kassan? Vi kan väl också  försöka ta vara på det vi faktiskt redan har?

När katten är borta dansar råttorna på bordet

Johan åkte på lan igår till Köping. Efter mina fyra arbetstimmar i morgon ska jag hämta honom, två vänner och en hög med datorer och stolar.
  Valter passade på att använda storebrorsans hårprudukter när han inte kan bli arg.
  Det ska börjas i tid!

Mer och mindre välbehållen

Jag har landat, väldigt trött men ändå nöjd med dagen, skönt nersjunken i soffan efter en arbetsdag som resursvägledare. Någon som landade mindre välbehållen är min bror. Han landade nämligen på ansiktet när han promenerade hem på nyårsnatten.

Grått och vått

Den mesta snön har regnat bort och plötsligt blev det väldigt mycket gråare, och julkänslan jag haft är som bortblåst. Men det är ju lika bra eftersom julen nu är över och vardagen börjar i morgon.

Efter en sen nyårsaftonsnatt blev dagen i dag seg och utan några inbokade göromål. Enda utflykten för dagen blev ner till ån för att bjuda änderna på brödbitarna som blev kvar efter helgen.

Nu ska ögonen slutas då morgondagen börjar mycket tidigare än de senaste 14 dagarna gjort. God natt!

Nytt år! Det var på raketen!

Jag börjar det nya året med att vara illa omtyckt, kanske rentav hatad, av minst tre tonåringar. En som jag motvilligt tog med mig hem. En annan som jag försökte få med mig hem men som vägrade och jag ringde hans föräldrar. En tredje som jag såg till att hon blev hämtad av föräldrar.

Men så nära det var att jag hade sluppit göra allt detta. Om de bara kommit ihåg att ta med raketerna. Nu var ju jag snäll och kom med dem. Och jag är ju inte dummare än att jag låter bli att höra av mig innan. Tro det eller ej, men jag har också varit ung :-)

Gott Nytt År