Den där känslan...

... när du upptäcker att du lämnat barnen på skola och dagis, tagit emot hovslagaren och talat med stallets anställda iklädd endast långkalsonger.
Byxorna det var tänkt att jag skulle ha på mig idag låg på sovrumsgolvet när jag kom hem. Det var då jag kom på det.

Den triviala normaliteten

Kom att tänka på det här med normaltillstånd.

Jag möter många människor. 

Olika människor.

Från olika bakgrunder.

Med olika mål och olika sätt att leva.

För det allra mesta kan jag ha förståelse för deras sätt att tänka och välja sina vägar i livet utifrån deras erfarenheter, värderingar och livsvillkor.

Men så ibland,

blir jag överraskad! 

Kommer på mig själv att tänka att personen i fråga har missat något.

Är inte ärlig mot sig själv, eller vill imponera av någon anledning. 

Det händer när den jag möter uttrycker att den inte uppskattar den triviala normaliteten.

Alltså, över huvud taget!

Att man vill ha mer än bara det, det är jag med på!

Och att det ser otroligt olika ut från person till person är jag på det klara med.

Men kan man helt och hållet, på riktigt, vilja vara utan ett alldaglig normaltillstånd?

Jag vet inte, men jag tvivlar!

För mig är den triviala normaliteten ovärderlig och viktig.

Att ta farväl

Lilla Emil fick flytta till himlen idag.
Hans baktassar var skinnflådda, troligtvis efter att han frusit fast i gallret på uteburen?!!

Så nu får han hoppa runt med Hjalmar och ha det bra.