Det ena kan leda till det andra...

Att acceptera det man inte kan förändra är ju bra! Men när man fortfarande kan förändra... Vi har vänt och vridig, gnott och gnatat, och slutligen kommit fram till att vi nog kan lite till, och vill mycket mer. Vi hoppade på tåget igen! Och plötsligt fick vi vetskap om att det fanns fler vagnar på tåget. Om vi når slutstationen med någon av dessa två vagnar återstår att se... ;-)
Helgen har förövrigt varit bra och bjudit på både kanalens dag med traktorlass-åkning, Arboga meet med fina bilar, jordgubbsbesök hos Sophia och Emil, och så besök i "våran" skog.

Härlig sommarkväll hos syrran och Emil. Här är visst alla uppe i egna aktiviteter. Men vi hade trevligt tillsammans också!

Åka lass efter traktor tyckte Valter var mycket roligt!

Att promenera i underbar skog, och dessutom veta att kanske, kanske det snart kan vara våran skog, är väldigt härligt!

Spontan dag tog oss till det förgångna

I dag skulle Mattias till revisorn i Lindesberg och för Johan var det mamma helg. Så vi tog och packade in oss hela familjen i bilen och styrde kosan mot Linde. Andra planer än just revisorn för Mattias vid 9:00 och mamma för Johan hade vi inte. Men runt tio tiden hade vi landat i Torphyttan och blev bjudna på morgon våfflor. Självklart kollade vi in hönsen och fåren, om än på lååångt håll borta i sommarhagen. Traktorkörning var givet och Valter njöt.

Mia och Gustav hade planer på att åka till Nostalgi byn i Hosta, på sitt fredagsschema. Vi ville gärna haka på! Och som tur var sprang vi ihop med Elene, Jimmy och Elias på stan i Linde när vi var på väg till Hosta. De hakade på de med! Så till sist blev vi ett glatt gäng som njöt av fint väder tillsammans i 50-60 tals miljön

Vi fick åka tåg runt byn till barnens förtjusning.

Fika blev det också förstås. Fem koppar med påfyllning av Sveriges godaste kaffe, räkmackor och en och annan delikat päronbiskvi fanns på bordet en stund innan denna bild togs. 

Tänk vad härligt det kan bli av en vanlig fredag i juni. Ingredienser: goda vänner och lite spontanitet!

Det ljuva stuglivet

Jag har landat! Det blir inte någon stuga på landet för oss den här gången. Det tar oftast inte så lång tid för mig att acceptera det jag inte kan förändra.
   Eller är det de där försvarsmekanismerna som slår till i en acceptans skepnad?! Jag vet inte, men nu tänker jag så här: Från början var det ett underbart vackert sommarställe med mycket potential vi hittade. Jag såg oss framför mig inklämda i den lilla stugan, osminkade och endast med en radio som medial påverkan. De slitna fönsterkarmarna och färgsläpp från taket signalerade charm, inte ett omålat måste, eftersom vi skulle ha stället som en lugn fristad på helger och lov.
   Men ju högre buden blev insåg vi att tanken om att ha det som en stuga några år för att känna efter, inte höll ekonomiskt. Vi fick byta strategi! Det som skulle göras behövde göras fort, fort, och vi började plötsligt prata om att bygga nytt hus redan i vår, kanske gjuta platta i höst?! Vi skulle behöva sätta ut huset till försäljning på en gång. Tids nog skulle ett nytt stall också behöva byggas om vi skulle bo där, och Mattias skulle behöva bygga sig en verkstad. Buden stiger och stiger... och sticker iväg!
Stop, säger jag!
För om man säljer bostaden och bosätter sig permanent i stugan blir väl inte det ljuva stuglivet detsamma?
   Det som från början var tänkt att vara en härlig tillflyktsort, förändras nog väldigt fort till något annat när man flyttar med sig tv, bredband, räkningar och måsten som är lika många som här. Eller nej förresten, de blir fler, eftersom vi behöver bygga ut, bygga till och bygga nytt också. Har vi inte haft det så förut...?!
   Vi har sett sanningen i vitögat. Igen! Nu ska vi leta efter ett ställe där vi kan bo och trivas som det är, inte som det kan bli.

Livets lärdomar

Loppet är kört!

Jag hade precis talat med mäklaren om att vi gärna går på den andra visningen och fortfarande vill vara med i budgivningen. Strax därefter får jag ett sms med ett bud, 100 tusen över vårat högsta tänkbara. Det är bara att gilla läget! Men fy så surt det känns :( Det var ju våran gård!!!
Som tur är befinner jag mig på den bästa platsen på jorden för att få ett sånt besked... I en box full med skit. Nu ska här mockas!!!

Nu hålls vi på sträckbänken...

Det är ju så, tyvärr, att det även den här gången verkar vara flera stycken som har fattat tycke för "vårat" ställe. Det känns som om buden haglar över huvudet på oss, trots att de hittills bara är tre, och inte ännu har överskridit summan vi kan tänka oss. Men i alla fall! Det närmar sig.
Inte ska vi väl behöva gå olyckligt kära ur det här?! Det kändes ju så rätt!

Men så är det väl nån slags försvarsmekanism som knackar på när man känner att det börjar glida en ur händer. För, är inte 6 km från centrum lite väl långt? Var det inte lite väl mycket mygg där uppe i skogen? Stod inte ladan lite tokigt placerad? Är det inte lite dumt med en skogsdunge mitt i hästhagen, då ser man ju inte hästarna när de är på andra sidan?!

Olof - Ättling

I dag har jag blivit faster! Lille Olof passade på att bajsa innan han kom ut, men mår nu bra.
Är man inte lite gammal när man är faster.... Jag tycker det låter lite gammalt... men jag är ju inte gammal! I och för sig så beror det väl på vem man jämför med. Om jag jämför med lille Olof så är jag ju faktiskt ganska gammal... Gammal eller inte, glad är jag i alla fall att lille Olof äntligen är här :D
Välkommen Olof Wendin

Vad händer nu?

I dag var jag på visning. Och precis som jag anat så har min känsla varit rätt redan innan jag befunnit mig fysiskt på platsen. Stället har själ! Jag gick flera varv i hus och bodar och bara önskade bort alla människor som gick där och inspekterade "mitt" ställe. Mattias som inte hann hem till visningen har redan gått i skogen. Det räckte för honom för att bestämma sig. Så i dag var jag alltså helt själv.

Nu kan vi bara vänta och se om stället kan bli vårat. Jag vet hur ont det gör om det inte blir det. Jag har varit olyckligt kär förut! Ja, för det är så det känns, som om nån man verkligen tycker om krossar ens hjärta. Håll tummarna för att mitt hjärta får vara helt.

Midsommarhelgen

En alldeles underbar midsommar har passerat. Den började i Gällersta utanför Örebro hemma hos min moster tillsammans med min kusin Hannah och hennes söner i solen på torsdagseftermiddagen.  

Vi bjöds på hemmagjord glass och melon i trädgården utanför den lilla stugan min moster byggt helt själv. Hon är en duktig självlärd snickare som byggt flera bodar runt om stugan.

Valter fick en lekkamrat i hunden Theo, och de lekte länge med varandra tills det blev dags att åka vidare. 

Färden gick till Mofalla utanför Hjo där Sandra och Larsson köpt sig en "sommarstuga"... Eller jag skulle mer kalla det en villa med generösa utrymmen. Men allt är ju relativt! Här syns den vita "stugan" i alla fall.

Vädret var kanon på midsommarafton och barnen roade sig vid gungorna mest hela tiden. Vi vuxna kunde bara slappa och ta det lugnt.

Vi åt både frukost, midsommarlunch och jordgubbar och grädde ute i trädgården. Hade det varit dåligt väder kunde vi ha suttit i "stugans" matrum, där hade vi också fått plats...

Fram emot eftermiddagen på midsommaraftonen tog vi bilarna och åkte för att delta i riktigt midsommarfirande. Där fanns både hästar och kor och härliga skogsvägar att promenera på.

Efter en händelserik dag tog det ett tag innan barnen varvade ner och somnade, men när de väl sov fick vi lite tid för att prata -vilket vi gör väldigt bra tillsammans med Sandra och Larsson. Plötsligt var kl. 01:32 och vi kände oss tvungna att avsluta våra djupa samtal för att ladda inför midsommardagen.

Kl. 06:45 började en något mulen och lite kyligare middsommardag för oss i Mofalla. Vi begav oss in till Hjo och lekte lite i Hildas favorit park.

Barnen roade sig och hade kul. Mattias och Larsson roade sig också på sitt lite speciella sätt. Man kan nästan säga att de blir som barn när de kommer ihop.

 

När det var dags att lämna lekplatsen smet Sandra och Larsson i förväg mot hamnen och passade på att kramas lite i den fina parken innan vi andra hann ikapp. De vackra omgivningarna inbjuder verkligen till kramar.

Tittar man riktigt noga så kan man se par som kramas både här och där.

 

Hjo är en fin stad med fina parker, båtar och vatten, men de har även en hel del fina trähus att njuta av. Det här huset har inspirerat Sandra och Larsson till samma färgsättning på deras villa i Örebro.

Efter en god lunch på restaurang Bryggan i Hjos hamn, sa barnen hejdå till vattnet, änderna, Hilda, stugan och gungorna, och vi styrde bilen hemåt efter en underbar och oförglömlig midsommar i Mofalla/Hjo.

Väl hemma fick vi kvällsbesök av min yngsta bror, Jonas och han flickvän Elina. Vi har aldrig träffat henne tidigare trots att de varit ett par i ett halvår och säkert mer än så. Men den som väntar på något gott... Elina blev mycket väl godkänd av barnen. Kanske det var ömsesidigt då Elina och Jonas spontant ramlade in här i dag också?!

Besöket blev dock inte så långt eftersom vi var på väg till Lindesberg för att hämta Berra som varit hos Sussie över midsommar. Han hade haft det superbra, och när vi åkte hem för att ta emot Johan som snart skulle komma hem från sin midsommar-semester med flickvännen, tog vi en tripp förbi "vårat" Kristinelund.

Midsommarhelgen är till enda för detta år. Men i morgon är en ny dag! Jag är otroligt förväntansfull över vad morgondagen kan ha att erbjuda...

Midsommarmorgon i Hjo

Kl. 06:45 ringde det i kapellets klockor och jag tillsammans med Valter inspekterar nu omgivningarna här i vackra Mofalla/Fredstorp utanför Hjo. Det vackra fönstret tillhör vännernas sommarstuga.

Dagen i dag en underbar dag!

Du kanske tycker det låter knasigt, men jag är tacksam för min arbetslöshet. Jag behöver nog det lite nu och då. Lite ledigt alltså! 
Ledigheten för mig i närkontakt med det väsentliga, och lockar mig till ödmjuk eftertanke. Något man bara har tid att snudda vid i vardagens måsten och stress. Sinnena skärps och medvetandet höjs när jag får tid att umgås med mig själv. Det kan man väl kalla en paradox?!! 

Jag fascineras av de paradoxer som vi konfronteras med i livet! Hos en och samma människa ryms en ocean av motsägelsefullheter. Ingen är entydig och lättbegriplig, det ligger inte i människans natur. Därför är en av livets svåraste utmaningar att förstå sig själv, och andra.

Livet är fullt av motsägelser och paradoxer, men utan dem skulle vi inte lära oss att växa som människor, och kanske inte uppskatta det goda i vardagen?!

I dag är jag tacksam för livet! Tacksam för livet i allmänhet, och mitt liv i synnerhet :D

Rika bönder

Mycket vill ha mer, säger man ibland. Och visst är det så! Speciellt när det gäller bönder! De bor på sina stora gods med sina flådiga maskiner. Så fort det blir en liten markplätt till salu så ska de ha den. Vi vanliga dödliga, som jobbar och sliter för att över huvud taget ha råd att köra en liten bil, har inte en möjlighet att köpa oss en skogsdunge eller hagsnutt när bonden dammar upp stora plånboken.

De flesta har nog redan hört att vi har hittat ett sånt fint litet ställe. Ett torp, med själ! Det finns både skog och hagmark och ligger så vackert. Det har allt i lagom mängd och ligger på lagom avstånd från stan. Men nu har det kommit en sån där bonde, och redan innan visningen lagt bud över utgångspriset. Han/Hon ska väl kapa ner skogen och göra sig ännu rikare förståss.

 Men än så länge har vi inte gett upp...

Om 3 dagar 15 timmar 11 minuter...

Sommar i P1 börjar :)

22 Jonas Gardell, Författare, artist, dramatiker
23 Maja Ivarsson, Artist
24Liv Strömquist, Serietecknare
25 Lasse KronérTv-programledare, musiker
26 Katarina Gospic, Hjärnforskare, företagare, författare
27 Peter Wolodarski, Chefredaktör Dagens Nyheter
28 Sarah Dawn Finer, Artist
29 Carolina Gynning, Konstnär, tv-profil, författare
30 Kristian Gidlund, Musiker, journalist, blogg

kl. 13:00 - 14:30
Missa inte sommarens bästa!

Bilder från förr skapar längtan

Längtan ut på landet är enorm! Och den blir inte mindre när man ramlar över sådana här bilder.

 Här morgonmyser Mattias med unghästen Donna sommaren -07 i en av våra 4 sommarhagar. Tänk vad härligt att kunna gå ut och klappa om hästar innan frukost...

Här är stallgrannar på besök och lånar paddocken. Linda och Rodina var flitiga besökare, ofta tillsammans med Inger och Madicken. Det var inte helt fel att sitta i gräset en sommarkväll och titta på när Linda red dressyrpass för tränare.

Fin komplimang!

Mia och Lucha

I går ringde Mia och gav mig en riktigt fin komplimang. Hon hade följt med en vän ut till ett stall och hjälpt kompisen med en unghäst. Efter att ha varit där ringde Mia upp mig och sa: Jag är så tacksam över att jag fick lära mig om hästar hos dig. Tack Lindha för att jag har fått lära mig ordning och reda. Tack för att jag har fått träffa trevliga väluppfostrade hästar.

Tack Mia för att du stod ut!

Hästigt, festligt, färgglatt och lite snurrigt

I helgen har vi varit på rid avslutning och karneval.
Tullan skötte sig fint på gymkanan, även om hon inte ansträngde sig speciellt för att det skulle gå fort. 
Ungarna satt som gjutna på trottoarkanten under hela karnevalståget.
Vi åt ute och provade de flesta av karusellerna man får prova om man är under 120 cm. Men det hjälpte inte för när det var dags att lämna karusellområdet skrek Valter så mycket att han överröstade både karusellmusik och uppträdande i parken. Vi fick honom tillslut att lugna ner sig efter att vi mutat honom med att köpa godis. Det var ju faktiskt lördag! På vägen hem stötte vi nog på hälften av alla bekanta vi har i stan. Härligt med fint väder och mycket folk.

Tullan träffade dagiskompisen Freja, och de åkte tillsammans i flera karuseller.

Fd. kollegor

Fick nyss en sån fin bild på två av mina fd. kollegor! Bara så fina :) Tack så mycket för den!!!

Ett minne blott

Från kontorsråtta till hemmafru! Man kan ju kalla det arbetslös också, men jag säger att jag har sommarlov med barnen! Och det ska jag inte sticka under stolen att jag kommer att sakna mitt jobb. Men att få tid med sina barn, och dessutom under den härliga sommaren, kan man ju inte klaga det minsta på :)

I dag har vi varit på stan på barnkarneval, tittat på show med en trollkarl och Tullan hälsade på en bebis drake.

Omväxling förnöjer

Ja, men då blickar vi mot framtiden med andra ögon. En arbetslös ögon. För i fem och en halv månad har jag jobbat med att få arbetslösa ut i sysselsättning. Men nu var det min tur. Nu är det jag som står utan sysselsättning. 

Visst har det stormat kring företaget och granskningar är i mina ögon bara av godo. Men så blev det också mitt fall. Eller, nu ska vi inte vara så dramatiska. Jag får vara hemma i sommar tillsammans med mina underbara barn. Det är inte fy skam! Men visst har jag trivts som fisken i vattnet på mitt jobb, det har få undgått. På torsdag gör jag min sista dag som resursvägledare och fäller några tårar för både kollegor och deltagare. Sen ska jag njuta av sommaren, en ledig sommar!

4h på paus

Hemmet Harmoni Hästar och Hundar det är de fyra h'na. Men just nu känns det som det mesta är på paus.
Hästar har jag inga. Hundar funkar till viss del, då vi i alla fall har vår underbara Berra. Hem har vi, men längtar mer och mer efter något annat, på landet. Harmoni var det ett tag sen som vi befann oss i. Det händer lite för mycket oharmoniskt för att kalla det för att livet är i Harmoni just nu.
Men så är det ju ibland här i livet!!!