Stallmorgon

Alla hästar i stallet får ett härligt lugn över sig när det kommer små barn in i stallet. På mornarna brukar det sparkas i väggar och dörrar, gnägga och vara allmänt högljudt, men när jag har med min dotter till stallet så sprider sig ett stilla lugn och alla pållar blir så försiktiga. På bilden blir Sickan matad med några höstrån som Shalim lämnat på golvet. Sickan fiskade varsamt upp ett strå i taget med de längsta läppar hon kunde få, för att inte riskera att göra den lilla illa.
Och jag förstår om ni nu tänker att: "Å vilken härlig morgon de har haft." Men ska jag vara helt ärlig så är inte det hela sanningen. Anledningen till att jag överhuvudtaget fanns på hemmaplan kl. 8 i morse var att jag hade feber och var genomförkyl och därför inte åkte till jobbet. Så varför åker jag då ut till stallet??? Jo, min kära Zigge har lyckats trasa sönder sin hornhinna så han kräver medicinering.
Så när en febrig och hemskt trött matte, ställer en morgonpigg pålle på gången för att droppa ögondroppar och salva i ögat, tror ni då att han väljer att stå kvar? -Nej! Han springer som om han hade eld i baken, ut ur stallet och upp i trädgården... Jag fick iaf tag på honom efter ett tag, medicinerade och stängde om honom rejält.
Sen blev det så där mysigt som på bilden!