I våra gamla hemtrakter

Skolan har börjat rulla på för stortjejen. Första dagen var det lite upp och ner då hon först hittade en kompis men sen hann bli riktigt osams med en lärare. Men nu har det gått flera dagar utan problem. Så igår stack jag och lilltösen en sväng till vår gamla hemstad på en snabb visit. Självklart tog vi en titt hur vår kissekatt har det i vårat gamla stall. Han verkar vara mycket nöjd med att bo kvar, och mötte oss storkurrandes som vanligt.

Det har snart gått ett år sedan vi sålde gården och först nu, igår, kände jag en liten känsla av "men det var väl ganska bra här ändå". Och visst är det ett riktigt fint stall med alla morderniteter man kan behöva. Hagarna, både vinter och sommar, ligger alla i bra anslutning till stallet. Paddocken är perfekt plaserad utanför stalldörren och gårdsbilden är näst intill perfekt. Läget på gården är det som är pricken över I´t. Ändå valde vi att flytta... Trots att det i framtiden är något liknande vi söker så är jag stolt över att vi tog klivet och lämnade denna vackra gård bakom oss. Vi var då slutkörda och kunde inte se det vackra. Under flera år hade vi velat fram och tillbaka. Det som höll oss kvar var alltid det matriella, det underbart vackra man ser när man nu kommer dit. Det som talade emot var vårt mående och vår mer och mer slitna relation. Vi valde OSS framför känslan av att ha något fint. Det är det jag är stolt över!