Trots feber och förkylning lyckades vi kamma hem en första plats :)

Jag är ju inte mycket för det här med tävlingar, men några få per år brukar jag ta mig levande igenom. Jag är grymt nervös redan från dagen jag anmäler mig och sen blir det bara värre ju närmare jag kommer själva tävlingen. Kvällen innan tjuter jag för ingenting, är orealistiskt aggresiv och tror att jag ska spy mest hela tiden. Därför håller jag mig bara till lätta klubbtävlingar på hemmaplan. Men i helgen var ett litet undantag, det var nämligen en inbjudnadstävling, så förutom våran klubb så var det tre andra klubbar med. Så i helgen trodde jag till och med att jag skulle dö.
Men när man har kommit så långt att man pallrat sig till tävlingen och rider, då undrar man varför man har förstört så många dagar för det här roliga. Helgen gav mig mersmak och till hösten ska vi avancera.
Jag har fått många clear round rossetter tillsammans med Zigge, men någon förstaplatsrossett har vi aldrig fått, förrän nu :)