På tavlan i hallen på Valters avdelning står det: "I dag har vi flugfesten." Just ja, jag hade glömt(ovanligt...) att föräldrar var bjudna till dagis i dag för en liten minifest. Lika förvirrad som vanligt frågar jag en av fröknarna när denna fest ska börja. -Om en halvtimme, du kan vara kvar om du vill! Eftersom jag inte hunnit äta frukost hastar jag hem och kastar i mig två mackor. Inte riktigt den frukosten jag egentligen hade tänkt mig för en "bry-mig-om-mig-själv-dag", men det gick fint ändå. Tidningen fick vänta, jag skulle på minifest på dagis.
Väl där blir vi till slut: jag, en annan mamma och en storebror plus en ensam storasyster. Konstigt tänker jag först, men det är ju faktiskt en tokig tid om man jobbar tänker jag sen. Festen börjar, pågår och slutar och under tiden får jag möjlighet att umgås lite extra med min son, se hur han fungerar på dagis och i gruppen och dessutom utbyta en del tänkvärda tankar och idéer med personalen.
Då jag nu har förbrukat några timmar av min "bry-mig-om-mig-själv-dag", får jag omprioritera och tar bilen direkt till solariet. Där får jag en stunds lugn och ro i värmen med mina tankar. Närmare bestämt 10minuter. Jag vill ju inte se ut som någon kräfta! Men jag hör under tiden jag ligger i solariet att någon kommer in i hallen. När jag sedan är färdigsolad och går ut i hallen möter jag personen som nyss kom in. Det är en mamma till ett barn på Valters avdelning. En mamma som inte var på flugfesten tillsammans med sitt barn någon halvtimma innan.
Men visst, vill man vara fin får man lida pin brukar man ju säga. Och vill man vara fin får man väl ibland också göra vissa prioriteringar.
Jo, det kan ju ha varit så att hon också hade glömt bort festen och missade att det stod på tavlan. Men det blev bara så märkligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar