Att prioritera

I dag hade jag bestämt mig för en "bry-mig-om-mig-själv-dag". Jag gjorde barnen färdiga för dagis kastade på mig några trasor för att gå och lämna dem. Hemma stod frukosten framme eftersom jag inte hunnit äta, men det skulle jag göra i lugn och ro, själv med den nya Vakre hjem & interior jag köpte igår kväll. Sen skulle jag åka till Dollar och shoppa, ta en springtur och sola. Härligt!!!

På tavlan i hallen på Valters avdelning står det: "I dag har vi flugfesten." Just ja, jag hade glömt(ovanligt...) att föräldrar var bjudna till dagis i dag för en liten minifest. Lika förvirrad som vanligt frågar jag en av fröknarna när denna fest ska börja. -Om en halvtimme, du kan vara kvar om du vill! Eftersom jag inte hunnit äta frukost hastar jag hem och kastar i mig två mackor. Inte riktigt den frukosten jag egentligen hade tänkt mig för en "bry-mig-om-mig-själv-dag", men det gick fint ändå. Tidningen fick vänta, jag skulle på minifest på dagis.

Väl där blir vi till slut: jag, en annan mamma och en storebror plus en ensam storasyster. Konstigt tänker jag först, men det är ju faktiskt en tokig tid om man jobbar tänker jag sen.  Festen börjar, pågår och slutar och under tiden får jag möjlighet att umgås lite extra med min son, se hur han fungerar på dagis och i gruppen och dessutom utbyta en del tänkvärda tankar och idéer med personalen.

Då jag nu har förbrukat några timmar av min "bry-mig-om-mig-själv-dag", får jag omprioritera och tar bilen direkt till solariet. Där får jag en stunds lugn och ro i värmen med mina tankar. Närmare bestämt 10minuter. Jag vill ju inte se ut som någon kräfta! Men jag hör under tiden jag ligger i solariet att någon kommer in i hallen. När jag sedan är färdigsolad och går ut i hallen möter jag personen som nyss kom in. Det är en mamma till ett barn på Valters avdelning. En mamma som inte var på flugfesten tillsammans med sitt barn någon halvtimma innan.

Men visst, vill man vara fin får man lida pin brukar man ju säga. Och vill man vara fin får man väl ibland också göra vissa prioriteringar.

Jo, det kan ju ha varit så att hon också hade glömt bort festen och missade att det stod på tavlan. Men det blev bara så märkligt!

Hej igen måndag!

Vad veckorna går fort! Redan måndag igen, snart är det helg ;)
Apropå helg så har vi jobbat hårt i helgen. Inte fysiskt utan mer med huvudet. Vi har varit ute vid stugan och slagit våra kloka huvuden ihop. Vi trodde att vi hade en något sånär plan, fram tills dess att Mattias tog med sig en laser från jobbet och vi började mäta ut höjder kring platsen för huset. Och plötsligt stod vi på ruta ett igen. Ögonmått hade vi tydligen inget att lita på...
Så vi började för sjuttiåttonde gången att flytta på huset. Det tog från fredag till söndag innan vi landat på en skapligt ok plats med ok läge, ok fyllning och ok gårdsbild. Det är inte bara en sak att tänka på.

 Troligtvis, just nu i alla fall, är det ungefär så här utsikten från köket kommer att se ut. Men som sagt, vi får se! För att inte behöva fylla så mycket så att huset riskerar att sätta sig kan det inte höjas mer än så här. Vi kommer att se stall och ovansidan av ridbanan men inte hela ridbanan och hagarna så mycket som jag önskat...

Under de dagar och timmar vi vankade av och an på gården, stötte och blötte och stundtals fick en sån där irriterad högre ton till varandra, då vi har riktigt svårt att få ihop alla måsten, så roade Valter sig med sina leksaker. Tullan var som tur var hos farmor mestadels.

Som tur var så var jag hästvakt över helgen och kunde fly till stallet några gånger om dagen. Jag fick till och med till en härlig ridtur med Tessan, vilket var uppskattat av oss allihopa.

 

Och så var det plötsligt måndag igen!

Jag och ungarna åkte till stugan och hade picknick i dag. Det är så härligt att bara vara där och låta timmarna flyta iväg.

Berra gillar ju också såklart att vara där. Extra bra blir det när man dessutom bjuds på lite smörgåskanter och kexsnuttar!

Gården sett från "stallet"

Att det ska vara så svårt?!

Om vi inte kan bestämma oss för hur huset ska se ut, kan vi inte börja med ritningarna, om vi inte har några ritningar kan vi inte söka bygglov, och utan bygglov blir det ju inget hus!

1plan ?

1 1/2 plan ?

eller 2 plan ?

 

Snälla hjälp mig! Fördelar och nackdelar, vad är bäst, mest praktiskt och vad passar bäst på platsen?

If only you

Det är en kall men vacker septembermorgon. Klockan har precis passerat sju, men jag har redan varit vaken i flera timmar. Transporterna börjar rulla in och vi har äntligen kommit till dagen med stort D. Jag står på trappen till sekretariatet och blickar ut över ridbanan och parkeringen som mer och mer fylls av bilar, släp och vackra hästar. Någon trycker på play-knappen och Danny Sausedo och Therese Grankvist börjar sjunga "If only you" över hela Lindenäs. Plötsligt rinner flera veckors stress bara av mig och byts ut till förväntan. Jag är bara så stolt, glad och lycklig!

Varje gång låten spelas åtrevänder jag för en stund till 2007 då jag var ordförare för 1år gamla Lindetraktens HSF och vi anordnade vår första lokala dressyrtävling som blev succé och numera är tradition.
Här kommer lite bilder från tävlingen, bara för att de ger så goda minnen. Låten hörde jag nyss på radio!

Prisutdelning LB

Funktionärslunch, chili con carne med Mia och Hannah.

Elene skötte insläppet med en tjej från Nora Ridsport förening.

Resultatlistorna

Parkeringen

Samlingsplats

Städ

Och så lite bajs... Men det är en helt annan historia... ;)

Snöbilder

Förra veckan kom det lite snö som, i alla fall uppe vid stugan, låg kvar några dagar. Då passade jag på att ta lite vintriga bilder där uppe. Så har vi ju aldrig sett vårat lilla paradis förut, så det var kul!

Att provocera

I dag rullar allt på i ett bedrövligt tempo tycker jag. Om jag skulle göra allt som "samhället" förväntade sig av mig skulle jag inte vara jag. Jobba heltid, gärna på ett jobb där min möjlighet till att klättra på karriärsstegen är stor. Ja, för det förväntas ju av oss alla i dag, att vi vill upp, vi vill bli lite mer än vad vi är hela tiden. Dessutom ska jag vara en bra mamma, på den lilla tid jag hinner träffa mina barn emellan alla deras fritidsaktiviteter, min nödvändiga träning och middagsbjudningar som ska överglänsa vännernas sista bjudning.
   Men i mitt liv hinns inte allt detta med. Jag vet inte om jag har höga krav, eller om jag bara är allmänt långsam av mig? Men jag vill ha lite lagom av allt. Jag vill inte springa som en blådåre i dagens ekorrhjul. Och faktiskt har jag, tillsammans med min man, hittat en lösning på problemet. Det är att dra ner på arbetstiden! Några ambitioner att klättra på någon stege har jag aldrig haft, så det blir inga problem. Men tyvärr har jag upptäckt att min vilja att njuta av livet, istället för att springa igenom det, skapar irritation hos en del. Genom att avvika från det normala blir vissa provocerade av mig. Det är bara så synd!
Jag har skaffat mig en familj som jag älskar och därför vill jag också kunna njuta av den. Jag vill inte vara någon till last eller börda, bara kunna njuta mer än vad jag ser att många andra inte tillåter sig att hinna med!

 

Jag vill ha balans!

Mycket, bara för att jag ligger efter

I dag hade vi en lugn, lång morgon. Jag gjorde inget vettigt alls förens Elene med både barn och syster, även hon med barn, kom vid kl.13. Deras barn skulle få provrida lilla bruna Pigge som Tullan rider ibland. Vi pysslade med båda Piggarna och alla barnen fick åtminstone prova på att sitta och åka häst några meter.
Därefter var det mat hos mormor och morfar och Sophia och Emil var också där. Mattias som inte har varit i stugan sedan förra helgen kom med förslaget att vi alla skulle ta fikat uppe i stugan istället. Det var alla med på och vi fick en mysig stund i stugan med tända ljus och sprakande brasa medans det blev mörkt ute.
Men nog om i dag, igår när vi var i Örebro hann vi faktiskt md att köpa mig en dator. Alltså fattar ni? Jag har en egen dator!!! Aldrig kunde väl jag tro att jag skulle vara sååå glad över en teknisk pryl. Och kanske det inte är just datorn som jag är så lycklig över, utan alla saker jag nu kan göra med den!?!! Som till exempel lägga upp bilder här på bloggen. Och det tänker jag göra nu! Jag ligger liksom lite efter med bilder så nu kan det bli lite bombningar en tid framöver... Jag börjar med en höstbomb.

Våran vackra gård vid vägens slut!

 Valter njuter en banan i höstlöven vid stugan.

Valter och Calle umgås.

Tullan på älsklings gungan 

Promenad på skogsvägen från traktorgaraget.

Jag njuter av platsen!

Lövsamlande för fönsterdekorationer.

Kvällslek i stan.

 Våran vackra vovve!

Valter i ett lövbad.

 

Utsikt!

Kombon småbarn och tonåring

En förväntansfull Tullan vaknade vid 6 och undrade när vi skulle på kalaset på lek och buslandet. Hon fick vänta hela fem timmar, till 11 då kalaset började. Sen hann vi med några affärer på Marieberg innan nästa kalas som vi rumlade in på vid 16tiden.
 När vi sedan var på väg hem tog vi en sväng till stugan och hade nöjet att hitta en älg i äppelträdet. Kvällsmacka och te tog vi hos mormor och morfar innan det bar av hem till sängarna vid 21:30. Eller så mycket säng blev det inte för min del då det var kompisar till Johan som hade konsert i Köping. Så trots att sängen såg ut att riktigt längta efter mig höll jag mig ifrån den för att inte somna från min plikt. Sedan bar det av i mörkret på hala vägar för att skjutsa hem ungdomar 23:30... Trodde jag ja! De skulle inte hem utan bara till nästa ställe. Men nu är de i alla fall i rätt stad och jag ska få åka hem och göra natt. För för mig är kvällen slut, men för dem har den bara börjat! Phu!
Hoppas småttingarna sover länge i morgon!

Knack, knack. Nu är jag här!

Vart tar man vägen när man är lite nere? Jo, till någon vänlig häst! Igår efter att jag känt mig   totalt värdelös ett tag drog jag och Tullan ut till Ann och hennes lilla Hilma som Tullan tjatat om att få rida länge.
Vi tog en liten sväng tillsammans med Ann som red sin glädjesprittande unghäst. Genast mådde jag bättre. Kvällen blev lugn då Mattias kollade på hockey och ungarna var trötta och lade sig för att titta på Dobidoo. Plötsligt knackar det på dörren och någon kommer in och ropar: Nu är jag här!
Det var Hannah som åkt från Stockholm, på väg för att hämta sina barn men gjorde ett stoppp hos mig. Kunde inte ha kommit lägligare!
Vad lite kan göra mycket!

Sågad vid fotknölarna...

...och det gör faktiskt ont!
För en tid sedan var jag på anställningsintervju på socialtjänsten. Av 25 sökande fick jag och två andra komma på intervju. Jag fick inte jobbet, med motiveringen att den de anställde hade mer erfarenhet. Det köper jag fullt ut!
Igår var jag på min andra intervju. Det var en gruppintervju på Mc Donalds som jag tyckte gick bra och dessutom var trevlig. Men så i dag fick jag en fet smäll när jag kollade min mail. De hade tackat nej till mig 20minuter in i intervjun. Jag var alltså fortfarande på plats när de via mail tackar för min medverkan. Känns ju inte alls roligt! Vad var det som var så förskräkligt med mig så de behövde tacka nej på en gång, och inte hade stake att göra det öga mot öga??? Jag blev faktiskt ledsen!

...så kom snön!

I morse var det vitt när vi vaknade. Ungarna var överlyckliga och stormade ut på altanen i endast nattsärkarna. Där efter samarbetade de med att få en pall till grinden, ta sig över grinden och upp för trappen (något som annars alltid resulterar i någon slags tävling med en gråtande förlorare). Innan jag hann få igen altandörren var båda ungarna på övervåningen och gastade entusiastiskt, det är snöööö, för en inte så imponerad tonåring som mest gurglade sitt missnöje över att bli väckt 7:30 för en sån sak på en ledig dag.

Vedevåg nästa

Vad hösten är vacker!!! Även om himlen är grå förstärker regnet höstens färger och jag fyllsav en sån där förälskad känsla.

Dum matte! Dum hund?

Har ni precis som jag era speciella kvällsrutiner? I går var inget undantag. Jag gick min vanliga kvällsrunda i huset runt 21:15. Kollade så det var avdukat efter kvällsmaten, så barnens rullgardin var nere, att Hjalmar (kaninen) var nattad, kolla så det fanns mat och vatten till Berra och släppte ut honom sista svängen. Sen gick jag och la mig, men fick gå upp två gånger då tvättmaskinen inte hunnit gå klart än. Men fram emot 22:30 landade jag i sängen för natten.
Jag somnade och drömde att jag var någon slags hus/byggkontrollant som åkte runt och inspekterade dåligt byggda hus. Vid varje husbesök ramlade alltid någon vägg, eller golvet brakade under fötterna. Men vid flera tillfällen under min dröm väcktes jag av att jag hörde Johan klampa upp på trappen. Han kom dock aldrig in. Vid varje sådant tillfälle blev jag fundersam och tänkte: Har han ingen nyckel? Så kom jag på att det är ju natt, han ligger ju uppe och sover.
Efter att drömmen upprepat sig tre-fyra gånger och att jag trott att Johan kom hem lika många gånger vaknar jag med ett ryck 3:14 och inser att jag glömt Berra ute... Jag rusar upp och öppnar balkongdörren och ropar. Ingen hund. Jag rusar till dörren på framsidan, och där sitter han, kall och frusen.
Alla vägg och golvras plus Johans klampande får en förklaring i Berras frustrerande spring upp på altanen, ner från altanen, upp på farstukvisten,  ner för farstukvisten. Men varför skäller han inte??? Gjorde han det skulle man inse sitt misstag rätt fort. Men han skäller inte! Och tyvärr är det här inte första gången... Men han skäller inte!!!

Ny dator?

Har jag nämnt att vi har lite strul med våra datorer?!!! I dag har jag bestämt med en vän att vi ska ses. Jag gick upp och startade datorn 10:14. Ansökningarna är redan färdigskrivna, det är bara momentet skicka som ska göras. Men nu, när kl är 10:47 sitter jag fortfarande och väntar på att alla uppdateringar och konfigurationer ska bli klara så jag bara kan skicka iväg de där ansökningarna lite snabbt...
Ny dator eller vad tycks?

Vaccinationsfeber och funderingar

Tullan var helt klockren på gårdagens vaccinationsbesök på Bvc, vilket också var hennes sista. Hon gjorde inte en min, inte minsta lilla ryck, bara satt rakt upp och ner på stolen. Så duktig!! Men så kom febern som ett brev på posten. I morse när det var tid att gå till fsk hade hon fortfarande lite feber, men 10:30 var hon helt feberfri och frisk. Så vi har haft en lugn och mysig ledig dag hon och jag när Valter varit på fsk.

När Tullan har lekt själv på rummet har jag funderat lite kring det där med självinsikt. Att ha självinsikt är att uppfatta sig själv på ett realistiskt sätt.  Att vara medveten om sina brister och tillgångar och hur ens beteende påverkar omgivningen. Alltså att känna sig själv!  Ju bättre man känner sig själv, desto bättre förberedd är man på att möta nya utmaningar och möjligheter i framtiden.
   Men för att lära känna sig själv behöver man väl umgås med sig själv?  Men om man aldrig tillbringar tid med sig själv, eller tid med andra då man får ifrågasätta sina värderingar, kan man då ändå hitta sig själv?

Hej måndag!

En ny vecka efter en händelserik helg. Fredagen bjöd på en spontan myskväll med Sara och Toffe och en säck gammla kort. Snacka om nostalgi!!! På lördagen var vi barnvakt till våran Linus. På eftermiddagen kom våran Elin med pojkvän och svärmor. Vi åt mat, fikade och umgicks några timmar. Fram emot kvällen lämnade vi småttingarna hos mormor och morfar och skulle fira vår 13åriga bröllopsdag i efterskott. Först tänkte vi gå ut och äta, men vi kände oss inte så hungriga. Bio var nästa idé,  men bio är ju så osocialt... Vi åkte till affären och handlade gott pålägg, åkte hem, käkade mackor, drack te och pratade till längt in på sena kvällen. För trots att vi varit gifta i 13 år och ett par i 15, så har vi fortfarande massor att prata om.
   Söndagsmorgonen tillbringade vi på frukostbuffen ute på Dinners innan vi hämtada småkottarna och åkte ut till stugan och krattade löv. Innan dagen var slut hade både farmor och farfar Nisse och moster Fia och Emil besökt oss i stugan.
   Men i dag är det måndag! Jag har fyllt i min tillgänglighet hela veckan, förutom vi två ynka tillfällen. Det ena var i morse vid 8:00 när Tullan skulle på 5 1/2 årsbesök med spruta på Bvc. Det andra är i morgon kl. 11 då jag ska träffa rektorn på gymnasiet för att tala om Johans skolsituation... Sammanlagt blir det 3tim som jag tagit bort från en annars fullt tillgänglig vecka. Tyvärr infaller dessa timmar så illa att jag tror jag ska vara glad om jag får nått jobb alls denna vecka... Å ja, jag och barnen kan nog få veckan att gå ändå!!!

Alla olika

Ingen av oss är den andre lik! Däremot är vi mer eller mindre lika, och nu tänker jag på tycke och smak, värderingar och moral o.s.v. För det mesta omger vi oss med folk som har något så när etik och moral som oss själva. Men så iband möter man på någon som är så där otroooligt långt ifrån vad man själv är. Vad konstigt det blir! Men samtidigt är det där vi kan ha mycket att lära, både om oss själva och om andra.
   Jag har nyligen fått äran att träffa en som står fjärran ifrån mig själv, och jag blir alltid lika sugen på att "forska" kring olikheten/olikheterna.
   Nu har detta möte gett mig viljan att grotta ner mig i: Självinsikt!

Lördagsmorgon

Solen strålar och de färgglada löven lyser som ett helt underbart konstverk. Vilken härlig lördagsmorgon!
   Kanske det låter som om jag sitter i min ensamhet och njuter i fulla drag av naturen?! Men riktigt så är det inte... För vid kl 9 kom barnbarnet Linus på besök. Tullan och Valter som väntat och väntat i några timmar redan, var lagom uppvarvade när Linus äääntligen kom. Nu tävlas det om vem som kan springa fortast genom huset och vem som kan skrika högst. Men det är klart! Man kan inte låta bli att njuta lite av deras oväsen trots allt, när man ser hur roligt de har.
   Så även om ljudvolymen är öronbedövande och jag behöver klistra mig efter väggarna föratt inte bli omkullsprungen av tre små ångvältar så kan jag inte låta bli att njuta av både dem och naturen utanför fönstret. Snart ska jag nog förena dessa med varandra. Barnen och naturen. Ja, jag kastar ut dem :-)

Både trevligt och nyttigt uträttat

Jag har varit hemma med sjuk Valter i två dagar. Tullan har ofrivilligt fått stanna hemma hon med. Men igår var han så pass frisk att dagis var inplanerat i dag. Ja, under förutsättning att jag skulle få jobb förstås!
   Jag hade fyllt i min tillgänglighet, ställt klockan, jag gick upp när den ringde och fick upp ungarna och såg till att få i dem frukost. Jag väntade hela tiden på att telefonen skulle ringa . Men det blev inget jobb! Och riktigt glad är jag för det, eftersom Mia och Elene hade lovat att komma om jag inte skulle jobba idag.
   Så i dag blev det inte heller dagis för ungarna. Det blev lek med Elias och lite gos med lilla Livia. Jag fick vuxentid, om än ytte pytte, med mina goa vänner. Vi hann till och med börja planera för en middag bara vi tre. Och vet ni vad?! Mia fixade bloggen i min telefon!!! Så här sitter jag nu i soffan, nöjd efter en ledig dag med goda vänner, och bloggar på telefonen :-) Tack Mia för det!

13 år och så i dag

Ibland undrar jag vad det är som gör att jag och Mattias fortfarande är ett par samtidigt som det finns så många andra som skiljer sig och går isär. Några gånger har jag fått höra att "ni har något speciellt" men det tror jag inte alls! Jag tror i stället att de allra flesta har vad vi har, uppgångar och nedgångar, bråk och försoningar, tvivel och övertygelser.
Ibland finns det ingen annan lösning än att gå skilda vägar, oavsett om man varit ett par 1 eller 25 år, men de flesta gånger tror jag att det som finns går att reparera. Man måste bara ge det tid och varandra förståelse. Det är lite som att rusta!
I går hade hur som helst jag och Mattias varit gifta i 13 år. Jag firar det här på bloggen med en bild på ett vackert, omsorgsfullt rustat lantkök från Österbotten i Finland. Ungefär som en innerlig kärleksrelation...

                                     (Vill ni se mer av detta vackra kök, kika in på lundagard.blogspot.se)

Hej igen!

Redan inne i oktober! Och jag kan fortfarande inte blogga annat än på övervåningen. Men nu har vi i alla fall köpt en mus och Mattias har kopplat in sladdarna "permanent" för ett tag. Så nu kan det kanske komma något inlägg då och då. För just nu vill jag (i alla fall i mitt huvud) göra avtryck här så gott som varje dag. Vi får väl se om det håller i sig nu när jag får möjligheten... Alla fina bilder jag tagit och önskar att jag kunde lägga ut här de dröjer nog ett tag till tyvärr. Man får vara glad för det lilla. Jag har börjat vicka på dagis sedan en vecka och tycker hittills att det är finfint :)

Hörs snart hoppas jag!

En höstbild från förra året som jag hittade på datorn.