Årets sista dag - min födelsedag!

Inte heller födelsedagen kunde hindra min markskakning. Jag drog en repa vid 10 för att hinna innan det ev skulle komma någon. Och som vanligt hann jag inte duscha innan första gästerna kom... Svärföräldrarna och minsta brorsan fick fira mig svettig och osminkad. Moster och morbror fick fira mig duschad men utan smink och strumpbyxor. När Elene och Jimmy med barn kom nästan samtidigt som Toffe med barn drog jag på mig strumpbyxorna och smet in på toa för att kladda lite kajal på öjera.

Hannah och grabbarna kom,likt mamma och pappa, fram emot em/kväll. Men vi hann mysa en bra stund ändå innan det var dags för dem att dra vidare. Eller förresten mamma var lite lätt okoncentrerad och räknade timmarna sedan vi hörde något från förlossningen senast, typ hela tiden.

När det blev för livat med ungarna slog vi på Emil-filmen på övervåningen. Och tro det eller ej, bilden är inte arrangerad. En stund var det faktiskt så här lugnt!!!

När Elene med familj åkt hem fick vi andra välja mellan Mattias två lagade rätter.

Sen blev det ett dubbelt toabesök. Jag tyckte de var så söta så jag var tvungen att knäppa en bild på Valter och Alice

Resten av kvällen blev det soffhäng för hela slanten. I alla fall när det gäller oss vuxna. Barnen var mer eller mindre tama i omgångar. Här har Hannah lyckats få Valter att sitta stilla i hennes knä, bara för att han får ha en av karamellskålarna på huvudet ;)

Tullan, Alice och Linnéa målade masker fram emot 22-23 tiden. Här posar två stolta konstnärer.

Sen blev det faktiskt ganska lugnt efter ca 23-tiden. Tjejerna landade i soffan med Toffe och tryckte i sig gottgott och dricka för att hålla sig vakna. Valter somnade i den andra soffan mellan mig och Mattias. Kanske Toffe skulle ha fått lägga sig också, hon ser trött ut ;)
Men vi alla, förutom Valter, lyckades hålla oss vakna över 12 slaget. Sen gick vi alla hem till sitt och la oss den första timmen på det nya året. Dock i ovisshet om det hade blivit något barn fött eller inte. Det dröjde ända till kl. 06.30 innan informationen om en liten flicka som nyårskaramell hade föds 22:19 på våran nu, gemensamma födelsedag :D

Under tiden jag väntar

I går var vi hos Elene, Jimmy, Elias och Livia. Mia och Gustav var också där. Så ni förstår att vi hade det fint! Men bättre kunde det tydligen bli! Mia pratar om någon julklapp, och vips är vi bjudna på bröllop. Det var den bästa julklappen! Lindha bölade må ni tro!
I morgon är det födelsedag. Får se om jag får någon extra fin present också. För att knipa till nästa år tycker jag inte att hon ska behöva... Nu är jag villig att dela födelsedag med ytterligare en! Så kom nu då...

I väntans tider

Nu kan vi bara vänta. Men tankarna landar allt som oftast hon syster yster inne på förlossningen. Men det är väl så det ska vara när en ny människa ska komma till världen. En kusin till mina barn och jag ska få en ny roll.
Eftersom omständigheterna i detta fall är lite extra nervskakande är det fint att fly tankarna ett tag. Och vad passar inte bättre än en vän, en kopp te och en liten hundvalp?!!

Jag och Berra åkte till Tarja och hennes lilla Gutschi i går kväll!

Grusad grund

Idag kom gruset vi hade planerat att använda till husgrunden. Men eftersom vi är lite svajiga, minst sagt, så fick gruset landa på kalhygget. Det bli en bra plan att ställa grävmaskiner och hästsläp på tills vi vet vart och vad för hus vi ska ha/bygga. Men platsen där gruset hamnade spelade mindre roll för Valter som ivrigt jobbade på med sin julklapp :)

Annandagen

Släktträffen 2013

 Så har vi avklarat den traditionsenliga släktträffen för detta år. Här är de fyra syskonen Eliasson som är orsaken till att vi både finns och firar. Karin, Tina, Per och mamma. De ser till att vi får träffas, umgås, äta massor med mat och annat gott, och inte nog med det, de tar rätt på disken också. Inte undra på att vi är så många som ser fram emot släktträffen.

Tur att Valter hjälpte till med städningen!

 Vi övriga: barn, respektive, barnbarn, föredettingar, hundar och bonusbarn av alla de slag roar oss med diverse trevligheter. Ja, vi äter inte BARA! Här är det diabildsvisning.

 Att bara samtala är inte fy skäms det heller. Men fy på dig Sandra som inte vill vara med på bild ;)

Och så en bild på delar av familjen. Jag har ärvt det av min far. Att klumpa ihop grupper för en härligt ostrukturerad arrangerad bild. Synd bara att jag glömde kameran hemma och fick använda mobilen.

Juldagen

I dag har vi varit samlade alla syskon hos mor och far. För varje år blir vi fler och fler. Inte nog med att det är trevligt med nya barn och syskons respektive, det är även bra eftersom vi alltid har problem att äta upp all mat och allt godis som bjuds.

 Här är den hittills nyaste medlemmen i familjen. Lille Olof. Men han får när som helst lämna över titeln "nyaste" till syrrans kula.

 Men det var för all del inte bara mat och gott hela tiden. En del aktiviteter hann vi mellan inmundigandet. Morbror Andreas läste ett stort, okänt antal böcker.

 Det spelades memory och spelet "Vem där", som jag spelade när jag var liten, dammades av och spelades flera gånger...

 ...med olika lagkonstellationer.

Mamma hon stökade i köket mestadels, som vanligt!

 Att leka med sina mostrar och morbröder är mycket uppskattat av småttingarna.

Efter en hel del lek, bus och spel med ungarna kände sig Jonas och Elina helt sluta och ville ha lite tid med varandra. Vi får nog vänta några år innan de två bidrar med fler familjemedlemmar ;)
Tack för en lugn och fin Juldag Mamma och Pappa, Andreas, Sanna och Olof, Sophia och Emil, Jonas och Elina. Vi ses i morgon på släktträffen. Då blir det mer mat, lek och samvaro.

Julafton

I dag är det dopparedagen. Men vi tjuvstartade myset redan i går kväll när vi åkte upp till stugan och tände en härlig brasa. Lite maschaller fick det också bli i trädgården. Jag lagade gröt och vi åt skinksmörgås och bara var.

Visst ser det mysigt ut, vårt lilla hus som upplyses av levande ljus i decembermörkret. Även om snön lyser med sin frånvaro så var det inget vi märkte när vi lyssnade på den sprakande brasan och pratade medan barnen lekte tillsammans. 

Barnen leker så bra i stugan där det inte finns så många leksaker, ingen tv och inte ens en radio. Här har de nyss stått och kramat varandra en lång stund. Men som vanligt när man lyckas få fram kameran, så vips har objektet för bilden plötsligt förändrats eller försvunnit. Men lite rara ser de väl fortfarande ut att vara...!?

Efter att ha varit uppe alldeles för länge på kvällen, väldigt förväntansfulla inför morgondagen, kom barnen till sist till ro och kunde somna. Men trots en sen kväll blev morgonen tidig. Tullan hoppade som en duracell kanin innan vi kom ner för att se om Tomten hittat till stugan. Och som tur var så hade Tomten lämnat några paket under granen. Passande med morgonrockar och tofflor när vi vaknar i stugan, tänkte jag. Men att det skulle vara 22 grader varmt på morgonen hade jag inte trott... Bra kamin har vi också!

 En härlig frukost hann vi nästan helt avnjuta i morgonmörkret innan det var dags för ungar att gå ut och leka. Inne fixade vi disk och städning innan vi packade in oss i bilarna och styrde mot stan.

 Ungarna hann precis baka pepparkakor, duscha och klä sig fint innan mormor och morfar kom för att äta mat med oss.

 Tomten kom på besök fram mot eftermiddagen. Förutom morgonrockarna och tofflorna hade vi köpt barnen varsin till klapp. Sådana saker som vi vet att de vill ha, tycker att de behöver och ska ha. Där hade vi tyckt att det hade räckt! Men, mor och farföräldrar lyssnar sällan på sina barns bönande och bedjande om att "vi vill inte att ni köper några klappar". Så det blev...några fler...

Men det blev som vi trodde. Alla andra klappar ratades totalt när barnen öppnat våra paket. Tullan fick en ny cykel och Valter fick en grävmasin att ha i sandlådan. Han visade dock snart att det går att använda inne också :) Tullan ville också prova sin nya cykel så det var bara att ta en repa i mörkret.

I vanliga fall är tisdagar min springdag. Och inte ska väl en julafton hindra mig från att sätta marken i gungning! Nej, jag satte på mig löparkläderna och drog en runda. Men det gick trögt och kändes riktigt tungt, men jag är trots det glad att jag tog mig ut och bjuder därför på denna fina bild som en julaftonskaramell :D

GOD JUL

I morgon är det...

...julafton :D

Gaahh...

Jag och Mattias har länge sett fram emot dagen i dag. Ritningsdag! Alltså vi har varit hos våra rara vänner byggnadsingenjörerna Larsson och Sandra för att börja göra min provisoriska ritning till en äkta professionell byggritning. Men dagen blev inte som vi tänkt oss. Vi fick information om att vi måste flytta huset 8 meter bakåt för att följa brandsäkerhetsföreskrifterna. Annars kunde vi lösa det med några "specialväggar" i huset, längan och lillstugan. Vi pratade även om VA-ritningar, el-ritningar och annat nödvändigt som måste göras innan bygglovet kan godkännas.

   Plötsligt kändes allt så stort och besvärligt, så långt bort och så mycket jobb innan vi är där. Och vi påmindes om våra drömmar och ambitioner om Kristinelund. Att vi gjorde allt färdigt inför bygget med de bästa av ritningar, och sen bara tog slut. Var tvungna att ge upp. 

  Så i eftermiddag/kväll har vi bollat tankar om vad vi tror att vi orkar med, och om vad vi är villiga att offra för att få det vi, i alla fall tror, vi vill ha. Vilka alternativ det finns, och vad som är det viktigaste. Vi kom inte fram till något i dag. Tills dess att vi vet ska vi ta en liten paus! Kanske några dagar eller kanske några veckor. Vi får se! Facit tas gärna emot om det finns någon som har det ;)

Lite tokigt att trailer till grävmaskinen är beställd och likaså grus till grunden. Men en paus är viktig just nu! Kanske vi får användning för gruset och grävmaskinen ändå...  

Jag är ett stort fan av tacksamhet

I dag är det fredag, lucia, en vecka kvar till julledigheten och solen skiner. Behöver jag säga något mer ;-) Njut av dagen, och låt dig känna tacksamhet!

Lindha D...

som i Disträ!
Visst skrev jag för lite sen att det rör sig mycket tankar, alltså mer än vanligt, i mitt huvud just nu!?!
Det gör det! Inte sagt att det är något dumt. Jag gillar att ibland bara vara med mina tankar. Men just nu vet jag sällan hur mina dagar kommer att se ut eftersom jag hoppar runt som timvikarie både här och där. Det innebär att tankarna inte får någon naturlig plats. Det innebär också att jag, tyvärr, stressar en del på mornarna för att hinna lämna barnen på dagis innan jag ska infinna mig på en ny, eller några dagars gammal arbetsplats. Ingen dag är den andra lika, ingen struktur!

I dag var det dags för att åka till en helt ny arbetsplats. Och bedrövligt tidigt skulle jag vara där också. Men av någon konstig anledning så flöt allt på helt smärtfritt och jag fick i väg ungarna och kom till jobbet med 15 min tillgodo. Jag presenterade mig för all personal, fick en grundlig genomgång och rundvandring då det bara var två barn på plats. Det blev frukostdags och jag fick sitta ner i lugn och ro och äta med två personal och två barn. Lyxigt!
Det droppade in en... och två... och tre vikarier. Den ordinarie personalen började klia sig i huvudet och undra om de gjort någon dubbelbokning. Nog för att de var i behov av vikarier nu när förskolan ska flytta till nya lokaler, men inte hade de bett om fyra vikarier?!
En annan ordinarie personal säger att det "durrar" väldigt mycket i en jacka i hallen. Eftersom jag alltid lämnar min mobil på ljudlöst i jackan när jag jobbar, tänker jag att det kan vara min. Mitt i påklädningen av ett barn hör jag att det är min jacka som"durrar". Tänk om det är någon av ungarna som är sjuk? Tänk om det hänt något? Jag måste kolla! På telefonen ser jag att jag har två nya meddelanden och sex missade samtal... från rekryteringen! Jag ringer upp och de säger att de saknar mig på jobbet.
Jag har alltså gått till fel jobb!  Fatta, fel jobb!
Sen sprang jag till jobbet, det jag skulle vara på.

Tips i juletid

En vän till mig gjorde för ett tag sedan mig uppmärksam på att det fanns något som hette Matkassen. En lysande idé! Så vill du ge en julklapp till någon som behöver, kolla in Lindas Matkasse.

Tvåbarnsmamman Linda ­Hellquist, 35, ville skänka en ”fredagsmys-kasse” till en ­behövande barnfamilj.

Gensvaret blev enormt.

Nu har hon startat Matkassen och på en månad hjälpt över 400 barnfamiljer med mat, kläder och skor.

– Jag grät av glädje och barnen jublade, säger Helen, 35, som fick en kasse.

I Linköping behöver en mamma hjälp med en matkasse och ­kläder och skor till sin sexårige pojke.

I Tibro behöver en annan mamma, som mår psykiskt dåligt, akut hjälp med en matkasse och kläder, skor och välling till sin tvååring.

I Härjedalen finns en liten ­pojke, snart fyra. Han drömmer om Lego och bilar - och behöver kläder inför vintern.

I Skellefteå behöver en mamma blöjor och välling till sin ettåring.

– Jag sover bara fyra timmar per natt numera för att hinna med, ­säger Linda Hellquist, 35, i Vänersborg.

Tio familjer per dag

Hon startade Matkassen den 16 september i år.

Allt började med att hon själv, på en sajt för gratis saker på nätet, erbjöd sig att köpa en fredagsmys-kasse till en barnfamilj som ­behövde.

– De som ville ge var fler än de som ville få. Då fick jag idén till Matkassen.

Nu hjälper nätverket i genomsnitt tio barnfamiljer per dag.

En av dem är Helen, 35, sjukskriven ensamstående mamma till två pojkar, 5 och 8 år. Att be okända om hjälp var svårt.

– Men jag svalde min stolthet och är glad för det, säger hon.

1 400 är givare

Samma dag kom en givare hem med en kasse mat till henne och barnen.

– Jag grinade av glädje, säger Helen.

I kassen fanns mjölk, smör och bröd, ost och flingor. Men också fiskpinnar, falukorv och hamburgare med bröd, en flaska saft och godis till barnen.

– Att se barnens glädje var ­underbart, säger Helen.

Drygt 1 400 personer är i dag ­registrerade som givare hos Matkassen. Över 26 000 gillar sidan på Facebook.

Ifrågasätter aldrig

Linda Hellquist är överväldigad över att så många vill hjälpa.

– Att behovet fanns, det förstod jag, men att så många är villiga att ge av sin tid och sina pengar för att förutsättningslöst hjälpa en främling, det är fantastiskt. Det ­inspirerar oss att fortsätta, säger hon.

Matkassen hjälper bara barn­familjer.

– Nio av tio är ensamstående mammor. De kan ha hamnat ­mellan stolarna hos socialen, glömt fylla i en blankett eller fastnat i långa handläggningstider hos Försäkringskassan. Ibland finns det psykiska problem.

– Men vi ifrågasätter aldrig ­orsaken till att någon behöver hjälp, säger Linda.

Skickar ut efterlysning

Den som behöver hjälp skickar ett meddelande till Matkassen. Linda kontaktar familjen, kollar vad de behöver och lägger ut en efterlysning.

Den som bor i närheten, och vill hjälpa, hör av sig.

– Många mår bättre bara av att veta att det finns människor som bryr sig. Vi förmedlar bara deras omtanke, säger Linda.

Hon jobbar som tjänsteman på ett bemanningsföretag.

Sambon Karl är försäljnings­ingenjör.

Matkassen sköter hon när barnen, Billy, 2, och Joleen, 3, sover. Nu har hon också hjälp av Åse ­Falkenstedt i Mullsjö och Linda Sundström i Vallentuna.

Helen som fick en kasse vet vad hon ska göra när hon har kommit på fötter igen.

– Då ska jag bli givare och åka hem till någon med en matkasse.

131110 Kerstin Nilsson, Aftonbladet

Inga bekymmer

Välkommen December

Sista månaden på året! Kan ni tänka Er!?
Nu rör det sig mycket i mitt huvud. Tankar om allt möjligt avancerat, obegripligt och totalt onödigt livsviktigt. Så mycket att jag inte kan gå in närmare på det i text utan att det blir så där grötigt och säkerligen oförståeligt. Så jag visar lite fina inspirationsbilder istället. Jag vill dock påpeka att jag inte alls är något kunnig inom inredning och trender. Jag bara tycker ändå ;)

Uuunderbart vackert kakel! Bruunt! Mumma!!! 

 Läcker hall trots att den är för kal och kall för min smak, men i rummet till höger ses ett brunt trägolv och inredning som skvallrar om smak och intelligens, om du frågar mig.

 Tänk om man vågade så här mycket färg... Men i detta industriella källarrum krävs det!

 Och så en vägg av böcker! Mumma det också. Det skulle jag vilja ha hemma hos mig. Självklart ska det vara böcker jag har läst, gillar och lånar ut!

Här är det också fint färgglatt för att väga upp det kalla vita. Men jag är för feg för så många olika, tyvärr!

Bilderna kommer från Hemnets inspirationsbilder.

Efter många års frånvaro...

...är jag här igen. Den här gången med en lyrisk dotter.  Stockholm horse show, I'm back!

15 grader varmt, det är kallt...

... i alla fall om vi pratar om inomhus temperatur. Och det är just så kallt/varmt vi har inne nu. Jag jobbar så pass nära att jag kan ta mig hem några minuter. Och det var väl tur att jag gjorde det. För hemma stod balkongdörren på vid gavel. Jag stack vid 7 i morse. Johan hade sovmorgon till ca 10. Så det har som tur var inte stått öppet så länge.
Tur att vi har en snäll hund! Han låg och sov på bädden intill den öppna dörren.

Cykeltjuvar och oroliga barn

Jag och barnen stack hemifrån vid 8:30 i morse. Då var Johan precis på väg till skolan. Han berättade sen att han funderat på om han skulle cykla eller gå, och bestämde sig för att gå. Vid 13:10 var jag hemma på rast och slängde kompostsopor utanför dörren för att ta med det till soptunnan när jag gick till jobbet 13:20. Där jag kastade soporna stod Johans cykel vid 8:30, men alltså inte vid 13:10.
Onödigt och dumt, någon har tagit hans cykel.  Inte så mycket värre än så kan man tycka, om man inte är ett barn. Tullan fick dock mycket att fundera på. Väldigt bra och viktiga tankar.
Vem är tjuven? Hur ser en tjuv ut? Hur blev den en tjuv, eller har den alltid varit en tjuv?
Hon hade otroligt svårt att somna, men har förhoppningsvis gjort det ordentligt nu.

Att kasta sanningen i någons ansikte

Jag har länge velat säga vad jag ser. För att kanske göra det synligt för personen, eller i alla fall ge personen möjlighet att göra vad den vill av det jag menar att jag ser.

Att jag skulle göra det var det inga tvivel om! Jag kan bara inte se på när någon mår dåligt. Men hur och när är en bra tidpunkt att kasta sanningen i någons ansikte? Jag har försökt förbereda mig, tänka på hur det skulle kunna bli och vad vi kan komma att säga till varandra. Jag har "bokat" tid, men tiden har blivit avbokad. Jag har fixat tid, men inte vågat. Så plötsligt dök ett tillfälle upp. Jag tvekade, men tog sedan chansen. Och även om det inte alls blev som jag föreställt mig eller att jag sa exakt vad jag tänkt så blev det ganska bra. Jag fick säga allt, och sedan fick jag en kram och orden: "Tack för att du är så ärlig."

En sten föll från mitt hjärta! Att känna sig tvingad att alltid vara ärlig kan vara så hemskt jobbigt, innan. Men i långa loppet tror jag att varken jag eller någon annan någon gång förlorat på ärlighet.

Nu ska jag sova gott! 

Avklätt utan konstigheter

I går var det trevligheter på hög nivå i Torphyttan. Inga konstigheter, inget påklistrat eller konstlat. Helt enkelt, naket och blottat. Det är så vi är! Som vi är! Och det är därför det blir så bra! Ärliga och öppna samtal, i timmar! Självklart utan tillbehör som kan konstra till det, som exempelvis alkohol. 

Förrätten bestod av avokadoröra, räkor och nybakt bröd.

Sedan bjöds det på indisk linssoppa med spenat och stekt bröd. Det hela ätbara avslutades med vitchokladmousse i hallonkräm. Det drickbara var bland annat AME, en alkoholfri dryck som finns på systemet. Bara det ätbara var nästan värt de 10 milen jag åkte bil själv i mörker och halka i går. Men spetsas det med de innerliga och självutlämnande samtal vi hade, skulle jag kunna åkt 10 till! 

Mia i full färd med att steka bröd.

Elene som njuter av maten och sällskapet, men säkert lite av att få vara barnledig också. 

Vilken vacker dag!

Solen strålar och frosten glittrar. I dag blir det att njuta vid stugan!Men till eftermiddan packar jag mina prylar och drar till Linde. Ikväll ska jag festa och mysa med Mia och Elene i Torphyttan.

Ett konstigt fenomen

Det är så märkligt det här med barn. De måste känna på sig när man tänkt vara lite för sig själv. Som i morse stod jag och plockade disk i köket och röjde av efter frukosten. Barnen lekte i rummet med varandra. Jag tänkte ta en snabbdusch då det var flera dagar sedan jag fick skölja av mig. Men vad händer när jag låser badrums dörren... Jo, då är det plötsligt någon som på två röda avbrutit sin lek och står och drar i dörren: Mamma öppna, jag vill komma in! Mamma, MAMMMA!!! Likaså när man grejar med tvätt, disk, städning och ska sedan sätta mig med en kopp te. Från ingenting dyker de upp och vill att man plockar fram rit saker, deg eller pysselprylar. Eller som nu, jag satte mig vid datorn för att ändra lite på min tillgänglighet på vikariepoolen, då ska de plötsligt borsta mitt hår och sitta i knä.
 

Har ju glömt det roliga!

I måndags fick jag ett roligt telefonsamtal. Det var från ett företag som jag för ett bra tag sedan sökte jobb hos. De berättade att saker och ting inte gått så fort som de hoppats på, men att nu så skulle de i alla fall börja med intervjuer. Och jag ska få komma på intervju! Det är ett jobb som jag kan, är bra på och har de bästa referenser för. Så nu får vi hoppas att jag inte gör bort mig totalt på intervjun, för det här jobbet VILL JAG HA!
Intervjun är den 2 december. Håll tummarna för mig!

Har aldrig varit min grej

Det här med att vara sjuk. Så länge man kan stå skapligt på benen och inte har magsjuka, så skall plikten göra! Lite feber är ju inte så farligt, det beror på vad man ska göra och hur mycket feber det handlar om.
Dels är det något jag fått lära mig från mina föräldrar, men så har livet med häst inte tillåtit att man känner efter. Det är bara att bita ihop! Och jag gör likadant med mina ungar som jag gjort med mig själv. Men när förskolepersonalen tycker att mitt barn är för sjukt för att klara av verksamheten lyssnar jag såklart! Men jag ska inte sticka under stolen att jag tycker att det är lite jobbigt att vara hemma med ett "halvt-om-halvt-sjukt" barn, när jag vet att jag egentligen ska jobba. Hade det bara varit jag som bestämde hade jag skickat Valter till dagis i dag, kanske redan igår... Plikten kallar!
  Men så i dag lindrades mitt dåliga samvete något när jag var tvungen att ta med mig Valter på utvecklingssamtal. När vi kom hem stannade vi en stund på gården för att leka. Och med ens började Valter att hosta. Han hostade så jag trodde lungorna skulle flyga ut. Han var tvungen att stå still vid hostattackerna som bara blev längre och längre och kom så fort han gjorde något fysiskt ansträngande, som att gå. Och då var vi ute i ca 10min bara. Så vi gick in och tog det lugnt, och efter ett tag var han ju ganska "frisk" igen. (Att det ständigt hänger två tjocka gröna strängar ur näsan på honom är väl petitesser...?)
   Det förstår jag ju att personalen på dagis inte kan vara inne med honom när resten av barnen ska vara ute, bara för att jag tycker det är jobbigt att inte göra det jag borde göra...jobba! Så det är nog bra att han är hemma i dag också. Det kanske inte är helt fel att inte bara kasta iväg sina barn så fort febern lämnat kroppen. De kan ju vara sjuka ändå!
Men lite jobbigt är det!

Något på gång?

I dag har jag varit hemma med Valter som är förkyld och hostar. Han har ingen feber och hade det inte heller igår kväll, det var bara på eftermiddagen på dagis som han var febrig. Så jag har velat fram och tillbaka flera gånger i dag om hur jag ska göra i morgon. Men eftersom han i dag är lika frisk som jag tyckte att han var i måndags morse, samt att jag rådfrågat personalen på Tullans avdelning hur de tycker jag bör tänka, så blir jag hemma med honom i morgon också. Så riskerar vi inte att de behöver ringa efter mig igen. Han får bli ordentligt frisk först!
Men nu börjar jag känna mig risig... Redan i morse var jag seg och trött. Ont i halsen har jag haft i några dagar och därför undvikit att både träna och springa. Om lite mer än en timme stundar Tullans ridlektion som innebär att jag behöver springa med hästen i en timme sådär. Så nu får det väl bära eller brista. Blir jag sjuk så blir jag!
Det som grämer mig är att jag igår fick veta att verksamheten som bokat mig som vikarie för hela denna vecka, får betala både för mig och den vikarien som ersätter mig. Så ju fortare jag kan komma tillbaka desto mindre spill med pengar för dem... Ett helt galet system om ni frågar mig! Upplägget gör ju att ordinarie personal självklart "snålar" med att boka upp samma vikarie flera dagar i rad. Vilket i sin tur resulterar i att det, oftare än vad det skulle behöva, är olika vikarier varje dag. Vilket i förlängningen ger en otryggare arbetsmiljö för barnen.   Ja, vad ska man säga...

Självporträtt: Lite risig!

Musslor och knivhugg

Helgen har passerat i ett lugnt tempo. Vi hann med en härlig tripp till min gamla vän Ann som jag inte umgåtts med på ca 20år. Vi har träffats några gånger för att bowla och käka ute, men inte så avancerat som hemma hos någon av oss på, ja, 20år. Kul och trevligt var det i alla fall! Vi stannade flera timmar på övertid och åt kanongod fisksoppa med musslor och hembakat bröd till. Kladdkakan med knäcköverdrag till efterrätt var riktigt fin den med.
Mannen i huset är bagare och älskar att laga mat. Äldsta dottern går i pappas fotspår så ni kan ana att det var mumma då det var de som stod för förtäringen.

Elene och barnen hann vi träffa en kortis då de kom ut en sväng till stugan på vägen från Maxelmossen på väg till hennes pappas matbord. Sånna spontana små glimtar av sina vänner är alltid så trevliga!!!
Men så han vi med ett knivhugg i helgen också... Eller närmare bestämt, Mattias hann med att hugga sig själv med kniv.
Jag hade varit och handlat i söndags kväll och när jag kliver igenom dörren möts jag av en trasig och blodig strumpa som ligger kastad på hallgolvet. Inne på toaletten sitter Mattias med ett djupt hack i foten. Jag frågar vad som hänt. Då berättar Mattias att han höll på att skrapa bort papp från en vägg han skulle måla. När det var dags för målning skulle han bara dammsuga upp pappsmulet som blivit. Men vips så råkar kniven slinka in i dammsugarröret. Han stänger av dammsugaren och försöker pillra ut kniven - utan resultat. Han slår på röret och provar även att slå röret i diverse föremål -allt utan resultat. Då svingar han röret över axeln och med en faslig kraft ner mot golvet. Nu så! Kniven lossnar och far ut ur röret med en väldig fart ner i... Mattias fot! Där blir den sittande! Mattias får dra ut den ur strumpan och foten med resultatet att de båda är trasiga och dessutom blöder det ömnigt från ett djupt sår. Gissa om jag skrattade. Ja, det gjorde vi båda två förresten.

I dag och resten av veckan skulle jag jobba på ett och samma ställe. Ett ställe jag tidigare varit på och trivs på. Men så någon timme innan jag ska sluta för dagen (min första av fem) så ringer dagis och säger att Valter är sjuk... Så när jag för en gångs skull har hela veckan uppbokad med jobb så får jag snällt vara hemma,  som vanligt!

Tråkigheter

Jag är många gånger en riktigt tråkig mamma. Vi håller inte på och flänger runt till badhus och lekland stup i kvarten. Det blir inte heller kompisar, tv eller aktiviteter varje dag. Vi kan “bara vara” i flera dagar för oss själva, jag och barnen. Nu när jag är arbetslös blir det mycket tid tillsammans och ibland uttrycker, i alla fall Tullan, att hon har tråkigt. Då kan jag svara henne att “det kan vara nyttigt att ha tråkigt ibland”. Inte det svaret hon vill ha, men efter en stunds tjurande utan något medlidande eller förslagsgivande från mig, försvinner hon alltid efter ett tag in i någon lek. Detta gör jag medvetet då jag tror att det är bra att inte alltid få allt serverat. Att ha lite tråkigt påverkar barns kreativitet positivt inbillar jag mig.

Så igår talade jag och min kusin om just detta. Hon har också varit en tråkig mamma. Nu arbetar hon inom förskolan i Stockholm och har hos vissa barn märkt att de har svårt att leka ex. Polis om de inte har på sig poliskläder, eller att det är svårt att sitta still och lyssna klart på boken som blir läst om den är tråkig. Jag har liknande erfarenheter av barn jag träffat, att barnen blir uttråkade så fort de inte stimuleras genom undervisning, pedagogik, dataspel, film eller tv. Vi vände och vred på saken ett bra tag. Våran helt ovetenskapliga kvällsanalys mynnade ut i att det verkar som om en del barn i dag har svårt att ha tråkigt samtidigt som de har svårt att använda sin kreativitet och fantasi. Varför? Jo för att de inte ges möjlighet att ha tråkigt så de kan få utveckla sin fantasi och kreativitet menade vi. Men är det verkligen så på riktigt?

Jag kollade upp vad forskningen säger. Och faktiskt, det är bra att ha lite tråkigt! Teresa Belton forskare på School of Education and Lifelong Learning vid East Anglia-universitetet i Norwich, England har forskat inom ämnet.  Så här skriver hon om detta:

“Tålamod, påhittighet och uthållighet är de inre styrkor som är grunden för kreativitet. Men kreativitet kräver också ansträngning. Studier visar att mycket TV-tittande är ren avkoppling och inget som tittarna koncentrerar sin uppmärksamhet på. Om barn tittar på TV eller DVD så snart de ”inte har något att göra” grundläggs lätt en vana att inte anstränga sig i det de gör. När barn ser på TV för att slippa ha tråkigt är de inte involverade i det som händer på samma sätt som under fri lek då deras fantasi stimuleras. De gör inga iakttagelser av livet omkring sig, de tvingas inte hitta på egna aktiviteter eller tänka själva. De gör inget av det som hjälper oss människor att skapa intryck, iakttagelser och minnen.”

Så min uppmaning till dig i dag, tar jag ifrån den danska familjeterapeuten och författaren Jesper Juul:
Lär ditt barn en nyttig sak! Lär det att ha tråkigt! Det är viktigare än du tror! Det är nästan ännu bättre om ni kan ha tråkigt tillsammans, för då kommer ni säkert att upptäcka att ni har saker att prata om och historier att berätta för varandra, ämnen som ni först kommer i kontakt med när underhållningen stängs ute.  

Ytterligare en dag

En dag bland alla andra.
En dag att vara tacksam över.
Inte ska det väl behövas katastrofer eller under för att vi ska förstå livets värde?
Tacksamhetens kärna måste ju vara vardagsglädjen!?! Så, i dag, denna gråa tisdag är jag tacksam!

En av de kaotiska

Vissa dagar flyter på som ett rinnande vatten,  andra grötar ihop sig totalt. Som idag! Det började lugnt och jag hade faktiskt både tid och barnen gav mig möjlighet att få prata lite i telefon. Men sen, jag hann inte något av det jag tänkt. När halva dagen gått och vi fortfarande var inomhus samtidigt som solen strålade ute kastade jag allt för händer, packade in ungarna i bilen och åkte till Piggarna. I allt kaos glömde jag att ringa ägaren till bruna Pigge för att fråga om lov att rida. Vi mockade, pysslade och red. Inte förrän vi kom hem kom jag på att jag inte ringt. Pinsamt!

Det är ssuper bra att ha en gammal gentleman att prova sig fram på. Tullan ville ta på grimman själv, och trots att vita Pigge är genomsnäll så bbjuder han ändå på lagom motstånd. 

Valter gillar mer och mer att rida!

Seriestart

Klockan 20 på måndagar med start i morgon 11/11 börjar det fantastiskt fina programmet Sommarpratarna! Missa inte det!
I helgen har vi haft besök av Mattias syster Nadja och barnens kusiner Melker och Emil. Tullans favvokillar! De var ute och spelade fotboll på fm när vi var inne i stan. När det började närma sig lunch åkte vi till stugan för att grilla korv och softa ute i naturen tillsammans.

 

Att Johan och Jonna följde med var en positiv överraskning. Det händer ju inte allt för ofta att de väljer att umgås med oss. Vi hade det härligt ute i friska luften någon timme innan regnet kom och vi packade in oss i stugan, tände en brasa och tonåringarna och de små spelade plockepinn.

I dag började morgonen med frukost på sängen för Mattias del. Det var Tullan som stod för det eftersom Valter sov hos mormor och morfar. Fram emot eftermiddagen åkte vi hem till min far för att fira honom tillsammans med mina syskon med familjer, minus Jonas som stannade hemma i Linköping.

Det blev en helkväll med god mat och mycket fika, som vanligt när pärona står för kalaset. Att Johan följer med dit är inte lika ovanligt. "Ing-Maries mat är fin" säger han.

 

En härlig och lugn helg med mycket släkt. Att Nadja nu är på G igen är otroligt härligt!!!