Har aldrig varit min grej

Det här med att vara sjuk. Så länge man kan stå skapligt på benen och inte har magsjuka, så skall plikten göra! Lite feber är ju inte så farligt, det beror på vad man ska göra och hur mycket feber det handlar om.
Dels är det något jag fått lära mig från mina föräldrar, men så har livet med häst inte tillåtit att man känner efter. Det är bara att bita ihop! Och jag gör likadant med mina ungar som jag gjort med mig själv. Men när förskolepersonalen tycker att mitt barn är för sjukt för att klara av verksamheten lyssnar jag såklart! Men jag ska inte sticka under stolen att jag tycker att det är lite jobbigt att vara hemma med ett "halvt-om-halvt-sjukt" barn, när jag vet att jag egentligen ska jobba. Hade det bara varit jag som bestämde hade jag skickat Valter till dagis i dag, kanske redan igår... Plikten kallar!
  Men så i dag lindrades mitt dåliga samvete något när jag var tvungen att ta med mig Valter på utvecklingssamtal. När vi kom hem stannade vi en stund på gården för att leka. Och med ens började Valter att hosta. Han hostade så jag trodde lungorna skulle flyga ut. Han var tvungen att stå still vid hostattackerna som bara blev längre och längre och kom så fort han gjorde något fysiskt ansträngande, som att gå. Och då var vi ute i ca 10min bara. Så vi gick in och tog det lugnt, och efter ett tag var han ju ganska "frisk" igen. (Att det ständigt hänger två tjocka gröna strängar ur näsan på honom är väl petitesser...?)
   Det förstår jag ju att personalen på dagis inte kan vara inne med honom när resten av barnen ska vara ute, bara för att jag tycker det är jobbigt att inte göra det jag borde göra...jobba! Så det är nog bra att han är hemma i dag också. Det kanske inte är helt fel att inte bara kasta iväg sina barn så fort febern lämnat kroppen. De kan ju vara sjuka ändå!
Men lite jobbigt är det!