...och ibland kommer man på att kärleken består.
I går slog det mig att jag och gubben varit ett par i 13år. Jag funderade på vad det är som gjort att vi fortfarande är ett par. Och om det hade att göra med att solen strålade mer än vanligt denna dag, vet jag inte, men jag kom på massor med saker. Ibland när vardagen är grå och allt lunkar på kan det vara svårt att överhuvudtaget komma på något. Men gårdagen var tydligen ingen grå vardag :)
Bara det att han åker förbi mitt stall nästan varje dag efter att han har jobbat en hel dag, bara för att tömma min hästs skitkärra och fylla på vatten till min häst, utan att yppa minsta klagomål, är väl nästan bara det värt några år :)
Så inte vet jag om man kan kalla mig nykär efter 13år men just nu förstår jag varför vi fortfarande hänger ihop - Jag tycker ju om honom för allt han gör för mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fint skrivet vännen. Han är snäll din man och ni är så fina tillsammans!
SvaraRaderaVisst är det härligt att få känna känslan av att vara "nykär" emellanåt, när man är inne lunket är det lätt att glömma...
Tack för det snälla du. Och ja, glömma gör man allt för ofta. Tur att man ibland fortfarande stannar upp i lunket.
SvaraRadera