Kom grisen så går vi...

Visst är det härligt med barn och deras outgrundliga fantasi! Min dotter är mycket förtjust i djur och leker ofta att hon är katt, hunden är ett rådjur o.s.v. I dag var det min tur. Jag var tydligen en gris... Hon pratade med mig precis som vanligt men slutade alla meningar tillängnade mig med grisen.
-Kan jag få mer gröt grisen? -Jag vill borsta själv grisen!
Hemma, när det bara är vi två, är det "väl" ok, men när hon kallar mig gris på dagisparkeringen känns det inte så kul... Hon tyckte nämligen att vi skulle springa från bilen och in till dagis i dag. -Vi springer, kom nu grisen gastar hon högt och ljudligt :/ Men den här grisen kan inte springa, den har en för stor mage...
Nöff nöff på er. Njut nu utav solen!