Efter många års frånvaro...

...är jag här igen. Den här gången med en lyrisk dotter.  Stockholm horse show, I'm back!

15 grader varmt, det är kallt...

... i alla fall om vi pratar om inomhus temperatur. Och det är just så kallt/varmt vi har inne nu. Jag jobbar så pass nära att jag kan ta mig hem några minuter. Och det var väl tur att jag gjorde det. För hemma stod balkongdörren på vid gavel. Jag stack vid 7 i morse. Johan hade sovmorgon till ca 10. Så det har som tur var inte stått öppet så länge.
Tur att vi har en snäll hund! Han låg och sov på bädden intill den öppna dörren.

Cykeltjuvar och oroliga barn

Jag och barnen stack hemifrån vid 8:30 i morse. Då var Johan precis på väg till skolan. Han berättade sen att han funderat på om han skulle cykla eller gå, och bestämde sig för att gå. Vid 13:10 var jag hemma på rast och slängde kompostsopor utanför dörren för att ta med det till soptunnan när jag gick till jobbet 13:20. Där jag kastade soporna stod Johans cykel vid 8:30, men alltså inte vid 13:10.
Onödigt och dumt, någon har tagit hans cykel.  Inte så mycket värre än så kan man tycka, om man inte är ett barn. Tullan fick dock mycket att fundera på. Väldigt bra och viktiga tankar.
Vem är tjuven? Hur ser en tjuv ut? Hur blev den en tjuv, eller har den alltid varit en tjuv?
Hon hade otroligt svårt att somna, men har förhoppningsvis gjort det ordentligt nu.

Att kasta sanningen i någons ansikte

Jag har länge velat säga vad jag ser. För att kanske göra det synligt för personen, eller i alla fall ge personen möjlighet att göra vad den vill av det jag menar att jag ser.

Att jag skulle göra det var det inga tvivel om! Jag kan bara inte se på när någon mår dåligt. Men hur och när är en bra tidpunkt att kasta sanningen i någons ansikte? Jag har försökt förbereda mig, tänka på hur det skulle kunna bli och vad vi kan komma att säga till varandra. Jag har "bokat" tid, men tiden har blivit avbokad. Jag har fixat tid, men inte vågat. Så plötsligt dök ett tillfälle upp. Jag tvekade, men tog sedan chansen. Och även om det inte alls blev som jag föreställt mig eller att jag sa exakt vad jag tänkt så blev det ganska bra. Jag fick säga allt, och sedan fick jag en kram och orden: "Tack för att du är så ärlig."

En sten föll från mitt hjärta! Att känna sig tvingad att alltid vara ärlig kan vara så hemskt jobbigt, innan. Men i långa loppet tror jag att varken jag eller någon annan någon gång förlorat på ärlighet.

Nu ska jag sova gott! 

Avklätt utan konstigheter

I går var det trevligheter på hög nivå i Torphyttan. Inga konstigheter, inget påklistrat eller konstlat. Helt enkelt, naket och blottat. Det är så vi är! Som vi är! Och det är därför det blir så bra! Ärliga och öppna samtal, i timmar! Självklart utan tillbehör som kan konstra till det, som exempelvis alkohol. 

Förrätten bestod av avokadoröra, räkor och nybakt bröd.

Sedan bjöds det på indisk linssoppa med spenat och stekt bröd. Det hela ätbara avslutades med vitchokladmousse i hallonkräm. Det drickbara var bland annat AME, en alkoholfri dryck som finns på systemet. Bara det ätbara var nästan värt de 10 milen jag åkte bil själv i mörker och halka i går. Men spetsas det med de innerliga och självutlämnande samtal vi hade, skulle jag kunna åkt 10 till! 

Mia i full färd med att steka bröd.

Elene som njuter av maten och sällskapet, men säkert lite av att få vara barnledig också. 

Vilken vacker dag!

Solen strålar och frosten glittrar. I dag blir det att njuta vid stugan!Men till eftermiddan packar jag mina prylar och drar till Linde. Ikväll ska jag festa och mysa med Mia och Elene i Torphyttan.

Ett konstigt fenomen

Det är så märkligt det här med barn. De måste känna på sig när man tänkt vara lite för sig själv. Som i morse stod jag och plockade disk i köket och röjde av efter frukosten. Barnen lekte i rummet med varandra. Jag tänkte ta en snabbdusch då det var flera dagar sedan jag fick skölja av mig. Men vad händer när jag låser badrums dörren... Jo, då är det plötsligt någon som på två röda avbrutit sin lek och står och drar i dörren: Mamma öppna, jag vill komma in! Mamma, MAMMMA!!! Likaså när man grejar med tvätt, disk, städning och ska sedan sätta mig med en kopp te. Från ingenting dyker de upp och vill att man plockar fram rit saker, deg eller pysselprylar. Eller som nu, jag satte mig vid datorn för att ändra lite på min tillgänglighet på vikariepoolen, då ska de plötsligt borsta mitt hår och sitta i knä.
 

Har ju glömt det roliga!

I måndags fick jag ett roligt telefonsamtal. Det var från ett företag som jag för ett bra tag sedan sökte jobb hos. De berättade att saker och ting inte gått så fort som de hoppats på, men att nu så skulle de i alla fall börja med intervjuer. Och jag ska få komma på intervju! Det är ett jobb som jag kan, är bra på och har de bästa referenser för. Så nu får vi hoppas att jag inte gör bort mig totalt på intervjun, för det här jobbet VILL JAG HA!
Intervjun är den 2 december. Håll tummarna för mig!

Har aldrig varit min grej

Det här med att vara sjuk. Så länge man kan stå skapligt på benen och inte har magsjuka, så skall plikten göra! Lite feber är ju inte så farligt, det beror på vad man ska göra och hur mycket feber det handlar om.
Dels är det något jag fått lära mig från mina föräldrar, men så har livet med häst inte tillåtit att man känner efter. Det är bara att bita ihop! Och jag gör likadant med mina ungar som jag gjort med mig själv. Men när förskolepersonalen tycker att mitt barn är för sjukt för att klara av verksamheten lyssnar jag såklart! Men jag ska inte sticka under stolen att jag tycker att det är lite jobbigt att vara hemma med ett "halvt-om-halvt-sjukt" barn, när jag vet att jag egentligen ska jobba. Hade det bara varit jag som bestämde hade jag skickat Valter till dagis i dag, kanske redan igår... Plikten kallar!
  Men så i dag lindrades mitt dåliga samvete något när jag var tvungen att ta med mig Valter på utvecklingssamtal. När vi kom hem stannade vi en stund på gården för att leka. Och med ens började Valter att hosta. Han hostade så jag trodde lungorna skulle flyga ut. Han var tvungen att stå still vid hostattackerna som bara blev längre och längre och kom så fort han gjorde något fysiskt ansträngande, som att gå. Och då var vi ute i ca 10min bara. Så vi gick in och tog det lugnt, och efter ett tag var han ju ganska "frisk" igen. (Att det ständigt hänger två tjocka gröna strängar ur näsan på honom är väl petitesser...?)
   Det förstår jag ju att personalen på dagis inte kan vara inne med honom när resten av barnen ska vara ute, bara för att jag tycker det är jobbigt att inte göra det jag borde göra...jobba! Så det är nog bra att han är hemma i dag också. Det kanske inte är helt fel att inte bara kasta iväg sina barn så fort febern lämnat kroppen. De kan ju vara sjuka ändå!
Men lite jobbigt är det!

Något på gång?

I dag har jag varit hemma med Valter som är förkyld och hostar. Han har ingen feber och hade det inte heller igår kväll, det var bara på eftermiddagen på dagis som han var febrig. Så jag har velat fram och tillbaka flera gånger i dag om hur jag ska göra i morgon. Men eftersom han i dag är lika frisk som jag tyckte att han var i måndags morse, samt att jag rådfrågat personalen på Tullans avdelning hur de tycker jag bör tänka, så blir jag hemma med honom i morgon också. Så riskerar vi inte att de behöver ringa efter mig igen. Han får bli ordentligt frisk först!
Men nu börjar jag känna mig risig... Redan i morse var jag seg och trött. Ont i halsen har jag haft i några dagar och därför undvikit att både träna och springa. Om lite mer än en timme stundar Tullans ridlektion som innebär att jag behöver springa med hästen i en timme sådär. Så nu får det väl bära eller brista. Blir jag sjuk så blir jag!
Det som grämer mig är att jag igår fick veta att verksamheten som bokat mig som vikarie för hela denna vecka, får betala både för mig och den vikarien som ersätter mig. Så ju fortare jag kan komma tillbaka desto mindre spill med pengar för dem... Ett helt galet system om ni frågar mig! Upplägget gör ju att ordinarie personal självklart "snålar" med att boka upp samma vikarie flera dagar i rad. Vilket i sin tur resulterar i att det, oftare än vad det skulle behöva, är olika vikarier varje dag. Vilket i förlängningen ger en otryggare arbetsmiljö för barnen.   Ja, vad ska man säga...

Självporträtt: Lite risig!

Musslor och knivhugg

Helgen har passerat i ett lugnt tempo. Vi hann med en härlig tripp till min gamla vän Ann som jag inte umgåtts med på ca 20år. Vi har träffats några gånger för att bowla och käka ute, men inte så avancerat som hemma hos någon av oss på, ja, 20år. Kul och trevligt var det i alla fall! Vi stannade flera timmar på övertid och åt kanongod fisksoppa med musslor och hembakat bröd till. Kladdkakan med knäcköverdrag till efterrätt var riktigt fin den med.
Mannen i huset är bagare och älskar att laga mat. Äldsta dottern går i pappas fotspår så ni kan ana att det var mumma då det var de som stod för förtäringen.

Elene och barnen hann vi träffa en kortis då de kom ut en sväng till stugan på vägen från Maxelmossen på väg till hennes pappas matbord. Sånna spontana små glimtar av sina vänner är alltid så trevliga!!!
Men så han vi med ett knivhugg i helgen också... Eller närmare bestämt, Mattias hann med att hugga sig själv med kniv.
Jag hade varit och handlat i söndags kväll och när jag kliver igenom dörren möts jag av en trasig och blodig strumpa som ligger kastad på hallgolvet. Inne på toaletten sitter Mattias med ett djupt hack i foten. Jag frågar vad som hänt. Då berättar Mattias att han höll på att skrapa bort papp från en vägg han skulle måla. När det var dags för målning skulle han bara dammsuga upp pappsmulet som blivit. Men vips så råkar kniven slinka in i dammsugarröret. Han stänger av dammsugaren och försöker pillra ut kniven - utan resultat. Han slår på röret och provar även att slå röret i diverse föremål -allt utan resultat. Då svingar han röret över axeln och med en faslig kraft ner mot golvet. Nu så! Kniven lossnar och far ut ur röret med en väldig fart ner i... Mattias fot! Där blir den sittande! Mattias får dra ut den ur strumpan och foten med resultatet att de båda är trasiga och dessutom blöder det ömnigt från ett djupt sår. Gissa om jag skrattade. Ja, det gjorde vi båda två förresten.

I dag och resten av veckan skulle jag jobba på ett och samma ställe. Ett ställe jag tidigare varit på och trivs på. Men så någon timme innan jag ska sluta för dagen (min första av fem) så ringer dagis och säger att Valter är sjuk... Så när jag för en gångs skull har hela veckan uppbokad med jobb så får jag snällt vara hemma,  som vanligt!

Tråkigheter

Jag är många gånger en riktigt tråkig mamma. Vi håller inte på och flänger runt till badhus och lekland stup i kvarten. Det blir inte heller kompisar, tv eller aktiviteter varje dag. Vi kan “bara vara” i flera dagar för oss själva, jag och barnen. Nu när jag är arbetslös blir det mycket tid tillsammans och ibland uttrycker, i alla fall Tullan, att hon har tråkigt. Då kan jag svara henne att “det kan vara nyttigt att ha tråkigt ibland”. Inte det svaret hon vill ha, men efter en stunds tjurande utan något medlidande eller förslagsgivande från mig, försvinner hon alltid efter ett tag in i någon lek. Detta gör jag medvetet då jag tror att det är bra att inte alltid få allt serverat. Att ha lite tråkigt påverkar barns kreativitet positivt inbillar jag mig.

Så igår talade jag och min kusin om just detta. Hon har också varit en tråkig mamma. Nu arbetar hon inom förskolan i Stockholm och har hos vissa barn märkt att de har svårt att leka ex. Polis om de inte har på sig poliskläder, eller att det är svårt att sitta still och lyssna klart på boken som blir läst om den är tråkig. Jag har liknande erfarenheter av barn jag träffat, att barnen blir uttråkade så fort de inte stimuleras genom undervisning, pedagogik, dataspel, film eller tv. Vi vände och vred på saken ett bra tag. Våran helt ovetenskapliga kvällsanalys mynnade ut i att det verkar som om en del barn i dag har svårt att ha tråkigt samtidigt som de har svårt att använda sin kreativitet och fantasi. Varför? Jo för att de inte ges möjlighet att ha tråkigt så de kan få utveckla sin fantasi och kreativitet menade vi. Men är det verkligen så på riktigt?

Jag kollade upp vad forskningen säger. Och faktiskt, det är bra att ha lite tråkigt! Teresa Belton forskare på School of Education and Lifelong Learning vid East Anglia-universitetet i Norwich, England har forskat inom ämnet.  Så här skriver hon om detta:

“Tålamod, påhittighet och uthållighet är de inre styrkor som är grunden för kreativitet. Men kreativitet kräver också ansträngning. Studier visar att mycket TV-tittande är ren avkoppling och inget som tittarna koncentrerar sin uppmärksamhet på. Om barn tittar på TV eller DVD så snart de ”inte har något att göra” grundläggs lätt en vana att inte anstränga sig i det de gör. När barn ser på TV för att slippa ha tråkigt är de inte involverade i det som händer på samma sätt som under fri lek då deras fantasi stimuleras. De gör inga iakttagelser av livet omkring sig, de tvingas inte hitta på egna aktiviteter eller tänka själva. De gör inget av det som hjälper oss människor att skapa intryck, iakttagelser och minnen.”

Så min uppmaning till dig i dag, tar jag ifrån den danska familjeterapeuten och författaren Jesper Juul:
Lär ditt barn en nyttig sak! Lär det att ha tråkigt! Det är viktigare än du tror! Det är nästan ännu bättre om ni kan ha tråkigt tillsammans, för då kommer ni säkert att upptäcka att ni har saker att prata om och historier att berätta för varandra, ämnen som ni först kommer i kontakt med när underhållningen stängs ute.  

Ytterligare en dag

En dag bland alla andra.
En dag att vara tacksam över.
Inte ska det väl behövas katastrofer eller under för att vi ska förstå livets värde?
Tacksamhetens kärna måste ju vara vardagsglädjen!?! Så, i dag, denna gråa tisdag är jag tacksam!

En av de kaotiska

Vissa dagar flyter på som ett rinnande vatten,  andra grötar ihop sig totalt. Som idag! Det började lugnt och jag hade faktiskt både tid och barnen gav mig möjlighet att få prata lite i telefon. Men sen, jag hann inte något av det jag tänkt. När halva dagen gått och vi fortfarande var inomhus samtidigt som solen strålade ute kastade jag allt för händer, packade in ungarna i bilen och åkte till Piggarna. I allt kaos glömde jag att ringa ägaren till bruna Pigge för att fråga om lov att rida. Vi mockade, pysslade och red. Inte förrän vi kom hem kom jag på att jag inte ringt. Pinsamt!

Det är ssuper bra att ha en gammal gentleman att prova sig fram på. Tullan ville ta på grimman själv, och trots att vita Pigge är genomsnäll så bbjuder han ändå på lagom motstånd. 

Valter gillar mer och mer att rida!

Seriestart

Klockan 20 på måndagar med start i morgon 11/11 börjar det fantastiskt fina programmet Sommarpratarna! Missa inte det!
I helgen har vi haft besök av Mattias syster Nadja och barnens kusiner Melker och Emil. Tullans favvokillar! De var ute och spelade fotboll på fm när vi var inne i stan. När det började närma sig lunch åkte vi till stugan för att grilla korv och softa ute i naturen tillsammans.

 

Att Johan och Jonna följde med var en positiv överraskning. Det händer ju inte allt för ofta att de väljer att umgås med oss. Vi hade det härligt ute i friska luften någon timme innan regnet kom och vi packade in oss i stugan, tände en brasa och tonåringarna och de små spelade plockepinn.

I dag började morgonen med frukost på sängen för Mattias del. Det var Tullan som stod för det eftersom Valter sov hos mormor och morfar. Fram emot eftermiddagen åkte vi hem till min far för att fira honom tillsammans med mina syskon med familjer, minus Jonas som stannade hemma i Linköping.

Det blev en helkväll med god mat och mycket fika, som vanligt när pärona står för kalaset. Att Johan följer med dit är inte lika ovanligt. "Ing-Maries mat är fin" säger han.

 

En härlig och lugn helg med mycket släkt. Att Nadja nu är på G igen är otroligt härligt!!!

Så lätt att bara åka...

 

Jag får ibland kommentarer från personer som inte rider, att "det är väl inte så svårt att rida, man åker väl bara med?!!" Här är ett härligt klipp som ett litet bevis på att det faktiskt inte är helt lätt att övertyga en liten ponny att göra som man vill. Lite synd är det om de små stackars ponnyerna som får stå ut med dessa oerfarna på ryggen. Men så kul!

Ta fram näsdukar, för hos mig sprutade tårarna!

Själva ridningen kommer efter 3 minuter, om ni vill spola ;) 





Välkommen helg!

Så stundar det helg! Härligt!
Veckan som har passerat har fyllt hjärnan med många tankenötter, som vanligt! I mötet med andra människor föds tankar. Det är bara så att jag sällan får tid att printa ner mina tankar, vilket jag ofta faktiskt önskar att jag fick mer tid för. Att de cirkulerar inne i huvudet likt en torktumlare men inte får komma ut för att begrundas kan göra dem orättvisa i mitt huvud. En del blir större och värre än vad de är. Medan andra borde få växa och sprida glädje, kanske även till andra. Det är tur att jag har en man som oftast står ut med att höra på mina analyser av allt och ingenting. Faktum är att han är ganska bra på analyser han med.
   Denna vecka har jag stött på hierarki - att peta ner någon för att själv komma upp, tacksamhet - att se det man får istället för det man inte får, avund - att inte kunna glädjas åt att någon annan får eftersom man inte får själv, en otrolig livsglädje - att veta att livet kommer att ta slut tidigare än andras och därför ta vara på varje minut, och mycket, mycket mer. Annat som snurrat i mitt huvud denna vecka är de här upp och ner gångarna vi kvinnor har kontinuerligt varje månad. Jag kan i vissa fall se mig hantera en och samma situation otroligt olika beroende på vart jag befinner mig i min cykel. Ibland är jag en lugn och pedagogisk mamma, för att två veckor därefter bytas ut till en lättirriterad snäsig surtant. Stackars barn!  Och pratar vi upp och nergångar kan man ju lätt komma in på tonåringar. Men det behöver ju inte alltid vara upp och ner. Nu för tiden blir det mer och mer spontana pratstunder om livet, viktigheter och rätt och fel. Sådana samtal som jag kommer ihåg att jag hade med mina föräldrar då när jag kände att nu är jag väldigt vuxen ;) Det är riktigt trevligt!
   Kanske tur att jag inte har tid att få ner mina tankar på pränt. De skulle lätt fylla en tjock bok om dagen... med geggamojja ingen skulle förstå :)
Nu tar jag helg!

En slank jag hit en slank jag dit

I morse var planen att lämna barnen på dagis vid 8:30, som vanligt när jag inte fått något jobb. Tullan skulle ha Halloweenfest på dagis, så det skulle sminkas en del först. Så ringer telefonen och jag får jobb! Jag ska börja 8:00. Skynda, skynda!
Men med några minuters marginal rumlar jag in på jobbet. Jag gör vad jag ska under de första två timmarna, fyra återstår. Då får jag ett sms från Johan som meddelar att han stannar hemma p.g.a magsjuka. Blä! Han var lite krasslig redan igår kväll. Skönt att jag är på jobbet då! Jag har precis gått ut med några barn på gården och ska samtidigt sjukanmäla Johan via telefonen. Jag berättar för en annan personal att jag inte står och smsar på arbetstid utan sjukanmäler.
Vilken sjuka? Magsjuka! Ops, flera på avdelningen kan bli dödssjuka om de skulle få den sjukan, så jag får lämna platsen på stående fot. Snopet! Istället handlar jag lite smått och gott till Johan, hämtar barnen på dagis och drar till stugan. Där blir vi kvar hela dagen, enda tills det mörknar. Vi lagar mat, promenerar i skogen och plockar kottar, lingonris och annat ris. Vi dricker varm choklad och äter digestive-kex i solen.  
Johan mår liiite bättre och vi andra håller tummarna för att vi ska slippa må som honom. Men mest hoppas jag att jag inte smittat någon som kan bli riktigt sjuk!

Det ena ledde till det andra...

...och hur det nu än blev lite tidigare idag,  så sitter jag just nu i solen ute vid stugan och tittar på när barnen och Berra leker. November klingar dåligt i mina öron, men jag har det ganska fint, trots november!

Nattsudd

Redan november! Och nu är klockorna omställda så visst känns det lite mer som vi är på väg mot vinter! Under vinterhalvåret är det hockey som gäller för hela slanten för Mattias del. Härom kvällen åkte han och såg sin första match för säsongen live. Jag hade sån tur den kvällen att småttingarna var väldigt trötta och somnade tidigt. Jag satte mig ner och började för sjuttioelfte gången rita en planlösning på ett hus. Ingen lätt match vill jag lova!!! Anpassa rummen efter den utsikt man vill ha och placering av fönster så det ser bra ut utvändigt samtidigt som det stämmer med den invändiga planlösningen. Att man kan ta sig till alla rum på ett bra sätt o.s.v. Men just den här kvällen ramlade plötsligt polletten ner och  jag fick till det!

Och jag kunde bara inte sluta finslipa på lösningen. Mattias kom hem, gjorde sig iordning och somnade, men jag låg vaken och fortsatte timtal efter midnatt. Trött blev jag, men nu är vi faktiskt på gång...