Och visst är det så att hon, precis som alla andra 6-åringar krisar, men att hon utmärker sig till det negativa är ju inte speciellt kul måste jag medge...
Lite info om denna kris, som tydligen inte går över i första taget om man får tro detta.
De flesta barn i 6-års åldern står inför en 6-års kris. Sexårskrisen blir ofta påfrestande både för 6-åringen och för föräldrarna. I 6-års åldern känner man knappt igen barnet. Framför allt är 6-åringen ofta full av misstro. Ingen tycker egentligen om mig, förstår mig eller behöver mig. Även om vänner och familj bedyrar detta så är det ändå svårt att tro på. Sexåringens sämsta sällskap är ofta hen själv. Att hen misstror andra beror på att hen misstror sig själv.
"Sexåringens evinnerliga kamp för att få omgivningen att bekräfta något han egentligen inte tror på själv, gör honom tidvis krävande. Han kan ändra sig från ett ögonblick till ett annat. Ingenting är bra nog. Hans uppträdande är ungefär lika stabilt som en vindflöjel i styv kuling." (Wahlgren, -84)
Då barnet var 5 år hade det en obändig tro på att det i det närmsta var perfekt. Plötsligt ser 6-åringen att detta inte är sant - det är många saker hen inte klarar eller förstår. Och hen är inte snabbast eller bäst. Detta är det stora problemet; barnet gillar lekar och tävlingar men HATAR intensivt att misslyckas. Försök till fusk är vanligt förekommande. Egentligen gillar inte 6-åringen att vinna heller. Då är det ju någon annan som misslyckas. Om 6-åringen vinner så kommer det ju att vara hen som fått de andra att misslyckas vilket är en ännu större grund för andra att hata henne.Hur länge varar den här fasen, kommer nog många föräldrar att fundera över. Svaret är inte vidare upplyftande. Krisen kommer i grunden att pågå fram till tonåren, men i perioder med några "vilopauser".
Jippi!!!
Jippi!!!
Åh det lät ju upplyftande :/ Ingen barnlek att ha barn inte :O KRAM
SvaraRaderaElin, vad bra ändå att han så fort har fått en extra lärare. Hälsa goa Linus från oss. Kram till er båda <3
SvaraRadera