Nu packar jag ryggsäcken och går!

Hjärnan är en helt fantastisk uppfinning! Hade jag typ asperger, eller var lite mer målfokuserad än jag är i dag, tror jag att jag skulle bli hjärnforskare. Fatta vad coolt!
Utan något som helst vetenskapligt belägg så tror jag att hjärnan funkar lite olika på vintern än sommaren. Och på något sätt känns det mer som om våren är början på det nya året snarare än nyåret. Då är ju allt ändå mörkt och segt. På våren vaknar liksom allt till liv och vi börjar om. Så nu har jag funderat på mitt förra år och året som ska bli.
Jag har kommit fram till att förra året har gjort stora spår i mitt hjärta.
Jag var nära att förlora hoppet om kärleken.
Jag svek och blev sviken, jag förlät och blev förlåten och lärde mig mycket om andra i allmänhet och om mig själv i synnerhet.

Och eftersom hjärnan fungerar på det viset att vi kan lägga till ny information, lära oss nya sätt att tänka och samla på oss nya erfarenheter, men aldrig medvetet radera det som en gång lagts till, så packar jag med mina lärdomar från förra året i ryggsäcken och går. 

Väskan är noggrant packad för att på bästa sätt bära med mig det som finns i, och samtidigt få plats med så mycket annat som möjligt. Vi ses på vägen mina vänner! För nu ska jag framåt!

Framåt! 

Gott nytt år!