Just nu är det många som annonserar att de söker amma till deras moderlösa föl. Man kan inte annat än känna ett enormt medlidande med dem, samtidigt som jag minns hur det var för 7 år sedan.
Jag och Mattias hade vakat Moddy i övervakningskameran i flera dygn och var nu väldigt trötta. Mia och Rickard skulle nu sova över för att avlasta oss så vi fick sova.
Jag och Mattias packade in oss i gästrummet och Mia och Rickard installerade sig i våran säng framför "Moddy-TV´n".
Vid 00:38 går jag upp för att gå på toaletten, Mia ber mig titta på TV`n för hon tycker att Moddy beter sig konstigt. Jag tittar och ser att hon gör precis likadant som hon gjort flera nätter tidigare. Mia drar en besviken suck, och jag går på toa. Precis när jag öppnar dörren säger Mia:
"Hon lägger sig, hon lägger sig, nu händer det något!" Jag skyndar mig fram till TV´n och visst händer det grejer!
Klockan var nu 00:40 och vi var samlade alla 4 framför TV´n. Under 3 minuter fick vi skåda ett otroligt skådespel! 00:43 var den lilla krabaten ute och Moddy gnäggade efter sin lilla fölunge. Allt verkade vara under kontroll, men Moddy var mycket trött. Vi beslutade oss för att gå ner till stallet för att se så allt var ok.
Nere i stallet låg en fuxfärgad fölunge med en vacker bläs, vita strumpor och en mycket trött mamma. Vi förstod att det skulle ta ett tag tills det var dags för fölet att dia, men vi ringde ändå efter Elene som förstärkning då Moddy tidigare sparkat ihjäl ett föl vid första digivningen. Nu hade Moddy försökt resa sig några gånger men bara ramlat handlöst in i väggen. Jag valde att ringa veterinären samtidigt som Elene anlände.
Veterinären menade att hon inte behövde komma och sa att fölningar är mycket påfrestande för ston och att det tar ett tag innan de hämtar sig. Vi skulle bara låta henne vila så skulle det bli bra. Innan vi gick upp till TV´n igen så bar Elene och Mia fram fölet till Moddy. Hon började att slicka det direkt och gnäggade moderligt.
Uppe i huset bänkade vi oss framför TV´n igen. Moddy försöker att resa sig några gånger men lyckas bara några få gånger och då var hon så skakig och vinglig på benen att hon lägger sig/ramlar omkull i halmen igen. Moddy var dock väldigt noga med att undvika att falla nära fölet.
Eftersom veterinären sagt att det är normalt att Moddy är trött går jag och Mattias in i gästrummet för att vila en stund. Mia, Rickard och Elene vakar TV´n och ska meddela oss när det blir dags för fölet att dia. Men bara någon kvart senare rusar Mia in i rummet och säger att något inte stämmer. Moddy har rest sig och ramlat med benen mot fölet som ligger i ett hörn. Vi rusar ut och då börjar Moddy att sparka okontrollerat rakt mot fölet. Det blir närmare hysteri och alla rusar ner till stallet.
Jag, som är höggravid och inte tar mig fram fortare än en snigel, kommer på efterkälken. Det är jag tacksam för att jag gjorde just denna natt! Det som mötte Mattias, Mia, Rickard och Elene när de kom ner var en frånvarande, krampande, sparkande häst med ett nyfött föl mitt i hovregnet. Mattias ringer veterinären och Elene kastar sig in och flyttar fölet. Så dör Moddy!
Allt detta sker mycket fort och jag har bara kommit halvvägs till stallet när Mia möter mig på väg upp mot huset för att hämta en flaska. Lindha säger Mia,
"Lindha, Moddy är död!" Sakta börjar tårarna rinna och jag går sakta i mörkret ner mot stallet. Död, Moddy, men det var ju fölet vi var rädda för att det skulle hända något med????
Nere vid stallet möter Mattias mig och kramar om mig samtidigt som han pratar med veterinären i telefonen, Mia kommer springande tillbaka och Rikard frågar om en sax. Jag torkar tårarna hastigt och går för att hämta en sax. Inne i fölboxen ligger Moddy och tittar på mig när jag kommer in. Jag klappar henne på huvudet och berättar att hon varit jätteduktig som fått ett så fint föl. Mia, Mattias och Elene har börjat mjölka ur Moddy och Rickard värmer fölet.
Veterinären kommer och konstaterar att fölet, som vi nu vet är en hingst, mår bra, men hon har inga grejer med sig och åker till stationen för att hämta det. Vi inser att fölet måste flyttas då Moddy redan börjat att lukta. Vi gör i ordning en box inne i stallet med halm och värme lampa, och bryter upp väggen mellan stallet och fölboxen och flyttar fölet.
Fölet har nu fått i sig några dl av Moddys råmjölk och bajsat 2gånger. Veterinären kommer med klyx om fölet inte skulle bajsa och ett nummer till en kvinna som har råmjölk, och åker sen. Elene, Mia och Mattias tycker att det börjar bli otäckt att mjölka Moddy då hon har stelnat och är kall. Fölet får den mjölken de har mjölkat ur och vi beslutar oss för att gå upp och äta frukost när klockan är 5 och fölet lagt sig för att vila.
Under frukosten börjar vi att ringa runt till råmjölkägare, bönder, hästägare, stuterier, vänner, släktingar, ja allt för att hitta råmjölk i något slag och en amma. Vid 10 tiden har vi lyckats få tag på fryst råmjölk från häst, komjölk och allra bäst, ett varmblods sto i Bollnäs som under natten förlorat sitt föl. Monica som hjälpt till att ringa under morgonen hastar iväg efter sin transport och Elene och Rickard beger sig mot Bollnäs. Vi som är kvar hemma får turas om att dia lillen.
Klockan har blivit lunch och Mia, jag och Mattias ska börja göra i ordning fölboxen för det nya stoet. Men först måste vi få ut Moddy som nu inte bara luktar utan även har börja svälla. Mattias ringer runt för att få tag på en traktor, men får inte tag på någon. Vi bestämmer oss för att få ut henne ändå, eftersom det finns risk för att hon kan spricka i värmen. Detta är inget jobb någon med anknytning till djuret egentligen skulle behöva göra, men nu var vi ju bara tvungna! Mia gick och vilade 2 timmar och jag nappflaskade lillen och började rensa bland Moddys grejer medan Mattias fick göra det hemska jobbet. Med bil och linor slet han i 3 hela timmar med detta förfärliga jobb.
När Moddy väl var utom synhåll började Mattias och Mia att mocka ur boxen och jag jodopaxade och tvättade väggarna. När boxen var ren kom Monica och hämtade Mia för att åka och köpa halm. Reidar, en granne från byn kom med sin traktor och bar Moddy till platsen vi sett ut till hennes grav. Sen fick äntligen jag och Mattias 2 timmar att varva ner på. Skönt!!!
När Monica och Mia kom tillbaka hade de med sig en familjepizza och vi gluffsade i oss den i ett naffs. Nu hade klockan hunnit bli 4 och Elene meddelade att de beräknade vara hemma med stoet, som hette Samantha, vid 5 tiden. Jag, Mia och Monica började ströa och göra i ordning boxen medan Mattias åkte för att hämta en grävmaskin att gräva ner Moddy med. Boxen hann precis bli färdig när transporten rullade upp på gården.
Stoägaren hade grävt upp den tidigare nedgrävda efterbörden efter fölet som hon förlorat. Denna hade Elene och Rickard fått med sig i en påse och medan Elene gick en sväng med det kolugna stoet, kladdade Mia, Monica och Rickard in fölet med den minst sagt otrevliga blodiga skinnsörjan. Sen kladdade vi även den rena boxen med denna sörja och släppte in stoet där. Hon började gnägga och vandra runt och vi förstod att nu eller aldrig, det var dags att släppa in fölet till henne.
Vi hade nog alla hjärtat i halsgropen och höll andan när fölet passerade boxdörren. De hälsade och stoet skrek till några gånger som om hon inte riktigt hade bestämt sig för hur hon skulle hantera denna lilla krabat. Men efter att de bekantat sig med varandra i 10 minuter var det som om hon bestämde sig för att hon accepterade lillen. Vi var mycket lättade! Nu skulle bara fölet lära sig att dia från en häst, något han aldrig tidigare gjort. Så från klockan 6 fick vi med jämna mellanrum hjälpa honom att dia stoet. Vid 8 kom Hannah och jag och Mattias gick och lade oss. Hannah, Mia och Rickard hjälpte lillen att dia stoet till kl 11, då han äntligen förstod hur man gjorde.
Sedan levde de lyckliga i tre månader...
