Som ett morgonljus bar du lugn, tröst och trygghet
Ett livfullt språk talade om din ro hos mig
Mina bördor svävade lätt som vinden
En bästa vän fann jag där hos dig
I höstens färg flög vi fram bland löven
Och friheten var den största som nånsin fyllt mitt bröst
En trygghets mod, all din styrka i mina armar
På din rygg, en oändlig källa tröst
Men än hör jag dina hovars sång
Galoppera till mitt hjärtas slag
Som vi svävat över marken en gång
Svävar min själ med din till mitt livs sista dag
Min djupa sorg ska jag lämna vid din grav
Möta min värld med samma mod jag fann hos dig
Med starka band kan vi läka alla såren
Det var du en av dem som lärde mig
Men än hör jag dina hovars sång
Galoppera till mitt hjärtas slag
Som vi svävat över marken en gång
Svävar min själ med din till mitt livs sista dag
Vila ut, för allt du lämnat kvar på jorden
Bär jag nu såsom du bar mig en gång
Din ljuva doft som en dimma i ödemarken
Fyller nu mitt hjärta av din sång
Och än kan jag drömma dig till liv
Ännu ger du mig välbehag
Ännu ger du mig perspektiv
Jag vet att vi möts igen en dag
Men än hör jag dina hovars sång
Galoppera till mitt hjärtas slag
Som vi svävat över marken en gång
Svävar min själ med din till mitt livs sista dag
Zigges sång, kanske jag kan lägga upp den när den sjungs nån gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar