Aldrig nöjd

I dag var det Mattias tur att vara hemma. Så värst sjuk vet jag inte om Tullan var men hon får ju inte gå till dagis förrän tidigast 48 timmar efter sista kräkan.
I går kände jag att det var jobbigt att vara hemma när jag egentligen borde vara på mitt nya jobb. I dag däremot var det jobbigt att åka till jobbet när alla andra var hemma. Att man aldrig är nöjd...
Det som var fint var dock att när jag kom hem från jobbet så var Mattias och småttingarna färdiga för att åka ut till stugan. Och då var det ju inte mörkt heller, som det brukar vara när Mattias kommer hem. Så i dag hann vi åka pulka ca 30-40 min innan det vid halv 5 började skymma och vi åkte hem.
Det är verkligen härligt när det blir ljusare och ljusare på kvällarna :)

Vara hemma med barn i all ära...

...men när det är en som är sjuk och en som är frisk kan det bli lite komplicerat. Tullan har verkligen varit tapper och inte visat några sura miner. Men hon har varit väldigt matt och trött då hon inte fick behålla ens en tesked vätska fram till lunch. Då vände det! 

Valter i sin tur, som är en riktig utekille (det säger han själv :) ) vart snabbt uttråkad av att bara vara inne och titta på film. Han fick gå ut en sväng själv på baksidan, men det räckte förstås inte! Så han stod för de sura minerna...

Trött sjukling!

Som tur var kom Mattias hem innan det blev mörkt så jag och Valter tog med Berra på en promenad till lekplatsen och gungade. Egentligen skulle jag ha hastat iväg för att träffa Skolinspektionen på eftermiddagen. Barnens förskola hade sett ut mig som en av flera föräldrar som skulle representera förskolan när Skolinspektionen kom till stan för att granska. Jag hade fått ett brev i förväg med frågor de skulle ställa, så jag mailade dem istället.
Fram emot kvällen var det dags för upptaktsmöte inför årets bygdespel. Då jag ska till jobbet i morgon och Mattias ska vara hemma, valde jag att gå trots att jag var supertrött. Men det var rätt beslut känner jag så här i efterhand. Kanonroligt manus och jag blev tilldelad en riktigt rolig karaktär, Vera! En argbigga ;)

Inte på jobbet

I dag är det tisdag och min föreläsningsdag på mitt nya jobb. Jag har varit så nervös inför det, men samtidigt sett fram emot det. Igår tog jag hem lite material för att vara ordentligt påläst gällande diskriminering och arbetsdomstolen som är dagens ämne. Men så kl. 22:35 i går kväll kom Tullan in i sovrummet. Jag skulle precis säga åt henne att gå till sin säng när hon säger: Kräkas, jag måste kräkas!

Tre bäddade sängar och en natt, och morgon fylld med ca 6 hastiga toalettbesök senare, sitter jag här och mår dåligt. Inte för att jag (än så länge) har smittats av Tullans aggressiva magsjuka, utan för att jag har dåligt samvete för att jag vet att jag borde vara på jobbet. Jag tycker inte om att vara hemma från jobbet! Speciellt inte när jag precis börjat och dessutom är ansvarig för aktiviteter... Men vad gör man?! Så trots en näst intill sömnlös natt sitter jag i sängen och tittar på barnprogram med Tullan på en madrass på golvet. Valter som inte är ett dugg sjuk har jag satt framför datorn i vardagsrummet eftersom han inte är välkommen på dagis förrän tidigast torsdag, och jag gärna vill hålla honom och Tullan på lite avstånd från varandra så mycket det går.Nu är det bara att hålla tummarna för att vi andra klarar oss. Jag, Mia och Elene ska träffas i helgen, det får ingen magsjuka komma i vägen för!

Snart tillbaka...

... tror jag! Måste bara vänja mig ordentligt vid att arbeta först.
Under tiden gläds jag varje dag för att dagarna blir längre och ljusare :)

Blandad kompott på 8 dagar

Det var inte överdrivet länge sedan sist, närmare bestämt 8 dagar, men en hel del har jag hunnit med.
Jag var på anställningsintervju förra tisdagen. Det kändes bra, men några fler skulle intervjuas efter mig.

Onsdag, torsdag och fredag jobbade jag riktiga mastodontpass på en av förskolorna jag gillar. Men redan torsdag kväll kände jag mig lite hängig. Jag laddade jackfickorna med Alvedon till fredagens jobb och fick redan på förmiddagen användning för dem. Fram emot eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal. Jag fick jobbet!!! Jippi!

Efter en, för mig, superlång dag (7:30-16) kom jag hem och undrade om jag verkligen skulle orka med den afterwork date jag tackat ja till. Men jag hade länge sett fram emot den, så jag trotsade min kropps signaler och åkte ner på stan. Gänget var härligt, maten var god, det var trevligt att få träffa Linda, som var initiativtagaren till kvällen, och det var fint att umgås med hennes goa vänner trots att jag inte känner någon av dem speciellt bra, och några inte alls. Däremot var jag ganska seg och inte så social eftersom jag kände mig otroligt trött. Men jag lämnade sällskapet samtidigt som alla andra, och trots att termometern visade på 38,9 när jag anlände hem var jag nöjd att jag ändå tog mig iväg.

Mindre nöjd med febern var jag så klart dagen därpå när jag fick samtal från min syster som kände sig så pigg att hon och Emil ville komma hem till oss för att visa upp sin dotter, Ronja. Då var jag riktigt sur på febern. Inte bara jag, utan barnen också som inte fick möjlighet att få hälsa på sin nya kusin. Men vi försökte göra något bra av dagen ändå och åkte till stugan för att låta barnen åka pulka i den nyfallna snön. Själv rörde jag mig med en snigels hastighet över gården, de stunder jag inte satt inne i stugan. Men under en snigelpromenad över gården ramlade polletten plötsligt ner och jag och Mattias kom plötsligt på ett 14de ställe att ställa huset på. Så plötsligt började vi spåna hus igen, lite enklare än sist.

På grund av febern fick jag tacka nej till ett 1årskalas också, men det inplanerade biobesöket på söndagen kändes som en aktivitet jag klarade av. Och gissa om det var uppskattat av ungarna... Så mycket mer än det blev det inte på söndagen. Och måndag var arbetsdag för Mattias. Tur att jag inte valde att börja jobba på måndagen, jag var inte helt fit for fight. Men rensa lite bland barnkläderna orkade jag med. Och efter att ha ringt syrran och lockat med en säck kläder fick vi komma för att äntligen se släktens nya tillskott, Ronja.

Så i dag har jag gjort min första dag som coach på Kunskapscompaniet :)

Sången för dig

Ibland ramlar den över en, pang, bara sådär! Utan förvarning poppar den upp efter att ha varit frånvarande ett tag. Saknaden! Och i dag är den här, och är stor!

Som ett morgonljus bar du lugn, tröst och trygghet

Ett livfullt språk talade om din ro hos mig

Mina bördor svävade lätt som vinden

En bästa vän fann jag där hos dig

I höstens färg flög vi fram bland löven

Och friheten var den största som nånsin fyllt mitt bröst

En trygghets mod, all din styrka i mina armar

På din rygg, en oändlig källa tröst

Men än hör jag dina hovars sång

Galoppera till mitt hjärtas slag

Som vi svävat över marken en gång

Svävar min själ med din till mitt livs sista dag

Min djupa sorg ska jag lämna vid din grav

Möta min värld med samma mod jag fann hos dig

Med starka band kan vi läka alla såren

Det var du en av dem som lärde mig

Men än hör jag dina hovars sång

Galoppera till mitt hjärtas slag

Som vi svävat över marken en gång

Svävar min själ med din till mitt livs sista dag

Vila ut, för allt du lämnat kvar på jorden

Bär jag nu såsom du bar mig en gång

Din ljuva doft som en dimma i ödemarken

Fyller nu mitt hjärta av din sång

Och än kan jag drömma dig till liv

Ännu ger du mig välbehag

Ännu ger du mig perspektiv

Jag vet att vi möts igen en dag

Men än hör jag dina hovars sång

Galoppera till mitt hjärtas slag

Som vi svävat över marken en gång

Svävar min själ med din till mitt livs sista dag

Zigges sång, kanske jag kan lägga upp den när den sjungs nån gång...

Potentiella umgåsmänniskor

För en tid sedan var vår familj på en tillställning där vi hamnade vid samma fikabord som en annan familj. Föräldrarna var i min och Mattias ålder, barnen var i Tullan och Valters ålder, de bodde på landet, hade hästar, rustade sitt hus, för vilket år i raden kom de inte ihåg, han höll på med jakt o.s.v. Vi hade en riktigt trevlig pratstund och massor gemensamt. När vi var på väg därifrån sa Mattias att "de var ju potentiella umgåsmänniskor!" Och ja, det var de faktiskt, men jag frågade samtidigt när vi skulle hinna umgås med dem när vi inte ens hinner umgås med de vänner vi redan har.
   Det är något man verkligen märker så här i juletid, när man är ledig och ska hinna med allt man inte hinner med annars. Man hinner ju inte hälften av det man tänkt ändå, trots att man delar upp vissa dagar och träffar flera på samma dag. Andra dagar behöver man ta det lugnt, och vips så är ledigheten slut och en hel hoper av människor man tänkt träffa är oumgåsta...
   I går var vi i alla fall hos Elin, Linus och Fredrik som nu är sambos. Sedan skulle vi fått besök på kvällskviskten, men det blev avbokat p.g.a. sjukdom, så Mattias kom med den strålande idén att vi skulle gå på revy. Så vi lämnade ungarna hos mormor och morfar och var lite kvällskulturella. I dag är det Annie och Hannahs födelsedagar så vi kalasar hela dagen.

Plötsligt händer det!

Kan ni tänka Er vad som hände mig i dag...? Nej, det är klart! Jag ska berätta!
Efter en trög dag med super griniga och uttråkade ungar har vi precis landat i hallen hos barnens kusiner Natalie och Elvira, då min telefon ringer. Mattias gör någon sån där talande min åt mig som får mig att förstå att han inte tycker att det är läge att svara. Och för bråkdelen av en sekund är jag helt övertygad om att jag självklart ska hälsa på de vi precis kommit in hos, samt hjälpa till att klä av barnen, innan jag oartigt börjar bubbla i telefon. Men så plötsligt ändrar jag mig och svarar.
Det är Malin, min gamla kollega. Vi har hörts fåtalet gånger efter att vi slutade på det gemensamma jobbet. Och jag får direkt känslan av att hon inte bara vill snick snacka, även om hon artigt frågar hur det är med mig nu, som man liksom ska. Hon berättar att det är en tjänst ledig på hennes jobb och hon har pratat med chefen om mig som nu undrar om jag är intresserad av en heltidstjänst.
Vad säger man, vad gör man? Jag är så sugen på jobb och så tacksam för att hon rekommenderat mig, men heltid... nej! Jag tackar nej så vänligt jag bara kan och förklarar att jag inte vill arbeta heltid. Nu när jag dessutom vikarierar på dagis och får möta barnen med heltidsarbetande föräldrar är min övertygelse än större. Mitt besked kommer inte som någon chock för Malin som vet min inställning sedan tidigare, men hon ville göra ett försök.
Barnen sätter igång att leka och vi vuxna börjar förbereda mat, när telefonen ringer igen. Det är Malin! Hon och chefen har pratat. Chefen, som förövrigt har ett väldigt vackert namn, kan tänka sig att träffa mig trots att jag inte vill arbeta heltid. Vi bokar in datum för en intervju. Jag får en mailadress dit jag kan skicka mitt CV. Så nu har jag nyss skickat iväg mitt CV, och nästa vecka ska jag på intervju... Kan ni tänka Er? Vilken grej?

Välkommen 2014

En lugn början på det nya året.

Jag och Tullan vaknade före övriga sömntutor och tog med hunden på en cykeltur i en öde stad. Inte en bil varken hörde eller såg vi på våran morgon tripp vid 8:30-9:00 ca. Däremot såg vi solen sakta träda fram mellan de nakna trädgrenarna och hörde underbart fågelkvitter.

  Far och son

 Vi hann med en tur till stugan där Mattias tog omkull tre stora granar. Sen åkte vi till affären för att handla innan det var dags att åka hem för att ta emot eftersläntrande födelsedagsgäster. Närmare bestämt brorsan, Sanna och Olof. Mamma och pappa hade Mattias bjudit över på mat också.

Samtal efter maten: Bla, bla, bebis, förlossning, bla, bla, vården, bla, bla, skola, bla, bla, höger, bla, vänster, bla centerns förändring, bla, bla offentlig upphandling, bla, bla och bla.

Liten kusinträff

En lugn start på 2014. Detta nya år som ligger framför oss.

Vad har detta året att bjuda på? 

Vad kommer jag att våga under 2014?

 Vad kommer jag att klara? 

Vad jag VILL vara år 2014:

Accepterande
Ambitiös
Annorlunda
Avspänd
Balanserad
Bejakande
Bekräftande
Bekväm
Berömmande
Beslutsam
Charmig
Delaktig
Driftig
Drömmande
Empatisk

Enkel 

Entusiastisk

Eftertänksam
Engagerad/Engagerande
Fördomsfri
Förlåtande
Förstående 
Förtroendeingivande

Framåt
Frisk
Gästvänlig

Givmild
Glad
Godhjärtad
Hjälpsam
Hoppfull
Humoristisk
Hängiven
Hänsynsfull
Initiativrik
Inkännande
Innerlig
Insiktsfull
Inspirerande
Intellektuell
Intresserad
Intuitiv
Jordnära
Kärleksfull

Känslig

Klarsynt
Klok
Kraftfull
Kreativ
KunnigLojal

Lyhörd

Lyssnande

Levande
Livsbejakande
Lustfylld
Mänsklig

Medveten
Modig
Nöjd

Naturlig
Nyfiken
Nytänkande
Närvarande

Noggrann
Optimistisk

Objektiv
Omhändertagande
Omtänksam
Organiserad
Originell
Orädd
Osjälvisk
Pedagogisk
Personlig
Plikttrogen
Positiv
Professionell
Pålitlig
Rättvis

Storsint
Stöttande
Sympatisk

Samarbetsvillig
Självständig
Självsäker
Skapande 
Social
Spontan
Stimulerande
Tolerant

Tålmodig

Tillgiven
Tillitsfull
Trevlig
Trofast
Trogen
Trygg
Unik

Uppmärksam
Uppskattande
Uthållig
Utåtriktad
Varmhjärtad
Vis
Välvillig
Vänlig
Älskad
Ärlig
Ödmjuk
Ömsint
Öppen
Överseende

Gott nytt år