Vid slutet tar en början vid. I går hade vi överlämningsmöte på socialtjänsten. Jag känner att tiden för mitt kontaktpersonsuppdrag blivit mindre och mindre. Därför fixade jag en ny kontaktperson till min goa Irakiska tonårspojke för ett bra tag sedan. Men socialtjänsten har mycket att göra och överlämningen har alltså dröjt tills nu.
Det känns lite vemodigt att lämna uppdraget då vi trivts väldigt bra med varandra. Samtidigt vet jag att den nya kontaktpersonen är mer lämpad för uppdraget så jag tror det blir kanonbra. Och jag och Z ska ses om några veckor för en egen avslutning. Högst troligt kommer han även att höra av sig i framtiden ändå, vilket jag inte alls har något emot!
Men vemodet infinner sig ändå... Kanske för att det innebär en förändring? Jag vet inte, jag önskar bara Z allt gott!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar