Perspektiv

Jag har mer och mer börjat lägga märke till hur mycket människor runt omkring mig påverkas av vad andra säger och gör. Nu menar jag inte: bantar du så bantar jag, eller i tidningarna står att man ska ha rött hår så därför färgar jag håret rött.
Nej, jag menar mer vänner emellan. Att man tar åt sig, känner sig sviken, analyserar om varför han eller hon sa eller gjorde som den gjorde, istället för att prata ut om det eller bara ta det lite easy going/manana.

Vi uppfattar saker och ting olika! Vad du hör att jag säger, kanske inte alltid är vad jag faktiskt sa, eller menade. Men det är ju svårt att veta om man inte pratar med varandra om det.
Att bli kränkt, bortvald eller att någon vän talar illa om en är ju inte roligt. Men om jag inte påtalar att jag upplevt det så kan jag aldrig få veta om det faktiskt var just så personen i fråga ville att jag skulle uppfatta det. Ibland tycker jag att det kan räcka med att man försöker inse att andra får tycka som de vill. "Det var ju tråkigt att min vän tycker så här om mig, men det behöver ju inte betyda att den inte tycker om mig som vän för det".
Det är lätt att bli självisk och bara se det från sin synvinkel. Men man är ju alltid fler i en relation och för att få den att fungera som bäst så måste man kompromissa och ha förståelse för varandra.

En del verkar alltid ha vänner som sårar och sviker medan andra sällan upplever det. Det fascinerar mig väldigt. Och visst visar det på att människors olika perspektiv gör att de uppfattar samma typ av saker på olika sätt!?!

Låt säga att någon blir arg på dig. Handlar det om dig? Eller handlar det om den andra personen? Andra sidan av myntet är att detta förstås gäller även när du blir upprörd. Handlar det verkligen om den /det du är arg på? Eller handlar det om ditt sätt att se på saken?