Det börjar riktigt bra

Så var den då här. Semestern!
Och ska man vara petig så är det ju inte förrän i dag som den börjar på riktigt. Men jag tog ut glädjen över den i förskott och började redan i fredags att tanka semestertankar för fullt.
Eftersom Mattias nu har varit hemma i 6 veckor med barnen och jag har jobbat, så har det ju varit lite hans lott att hålla den mesta ordningen hemmavid. Och så har jag lyckats låtit det vara. Men när jag slog ihop datorn vid 15 tiden i fredags började jag genast att röja här hemma så att det blir städat på mitt sätt igen ;)
Efter lite röjning packar jag in barnen i bilen och drar ner med skräp till återvinningsstationen. Där vill ungarna kliva ur bilen, men jag känner att: Nej, då sackar ni min fart!
Men så kommer jag ihåg att jag faktiskt har semester och inte behöver snabba på.
Så, låt gå.
Ungarna får komma ut och jag ser till att de får att göra. Jag säger vad det är för typ av skräp som ska kastas och de får läsa på containrarna vart det ska kastas.
De tycker det är jättekul, och jag får hjälp. Win-win!
Men inte nog med det. När jag ska packa in barnen i bilen och åka, kommer en kvinna som också kastat skräp, och säger: Vad du är bra med dina barn! Tagen på sängen som jag blev sa jag bara: Jasså, tycker du? Kvinnan berättar att hon jobbar på dagis och tycker att jag var väldigt fin med mina barn.
På vägen hem funderar jag på vad lite kan påverka mycket.
Hade det varit en vanlig dag, när jag inte känt att jag hade tid att låta barnen hjälpa till med soporna är jag ganska övertygad om att de hade försökt hoppa ur bilen ändå. Jag hade snäst åt dem att hoppa in igen. Eller, alternativt att de hade bråkat i bilen så att jag hade fått öppna en dörr och gorma åt dem att sluta bråka.
Men nu var det inte så. Just den här dagen kände jag att jag hade tid att låta dem vara med. Och det blev ju så mycket roligare och trevligare. På flera sätt!
Det är nyttigt med sådana insikter ibland. Att få lite perspektiv på saker och ting.
Så jag rivstartar semestern med lärdomar. Och känner en otrolig tacksamhet för det!