Sov gott

           

I morgon väntar en helt orörd dag!

Hälpsamt

Vi har ju inte bara roat oss på semestern. Vi har faktiskt hunnit vara lite hjälpsamma också.

Härom dagen tog vi en promenad, eller jag tog en promenad och ungarna cyklade. Då mötte vi en dam med rullator som var ute och rastade sin hund. Den lilla hunden höll nästan på att dra omkull damen när ungarna passerade med cyklarna. Damen blev skärrad och jag förstod att hon kan möta på flera "faror" på promenaden. Så jag frågade om hon ville ha hjälp att ta sig hem med hunden, och det ville hon gärna. Det brukar vanligtvis vara hennes man, dotter eller barnbarn som rastar hunden, men just i dag blev det inte så då mannen har hjärtproblem, dottern jobbar och barnbarnet är på semester. Damen har inte varit ute på länge och ser förundrat på hus som ändrat färg och trädgårdar som förändrats, medan jag håller i hunden. Hon tackar oss så mycket innan hon och hunden äntligen kan gå in välbehållna.

Så i morse var jag och Valter och handlade. När vi står i kön hittar Valter plötsligt ett kort på golvet. Det är ett betalkort som det på baksidan står ett kvinnonamn på. Jag förknippar namnet med en äldre kvinna och då det står en äldre kvinna med rullator längre ner i butiken går vi och frågar henne om hennes namn. Mycket riktigt, det var hon som tappat sitt betalkort och Valter kunde lämna tillbaka det. Kvinnan blir mycket glad och berättar för Valter att det är så man ska göra, lämna tillbaka saker man hittar. Hon ger Valter en förpackning festisar som tack. Gissa om Valter var stolt över sina festisar.
Så i morse fick Valter dricka festis till frukost.

Stolt festiskille med en stolt storasyster.

Blött men bra ändå

Igår tog vi en museédag här hemma i Åbågen. Vi började på robotmisilmuseét, en klar favorit för Valter. Vi har varit där en hel del, och det är alltid lika kul att klättra upp i Viggenplanet.

Därefter var det dags för lunch. Men innan vi hann komma fram till stället vi skulle äta på fick vi syn på en bärgningsbil som höll på att hissa upp en trasig lastbil mitt i centrum. En spännande företeelse som vi självklart stannade och bevakade grundligt. Tjejen som körde den trasiga lastbilen såg inte lika road ut...

Mätta och belåtna besökt vi Arboga museum för lite sommarskoj. Vi fick prova på livet i början på 1900 talet. Såga ved, tvätta förhand, karda ull m.m. Ungarna fick göra varsin ullboll att ta med hem. Sedan gick vi en tipspromenad och tittade på en utställning om klädmodet under det senaste 100 åren, innan det var dags för att gå en dramatiserad museévandring.

Idag fick vi först besök av Nettan, Birk och Tristan.  Sen tog vi bilen till Ö-bro och kusin Olof och morbror Andreas. Där blev vi bjudna på mat, spelade fotboll, gungade och plockade hallon till efterrätten. Fram emot eftermiddagen kom Sanna hem tillsammans med bland annat Tullans kompis Rodelinn. Vi fikade på glass, jordgubbar och nyplockade hallon.

Regnet det bara öser ner

Men jag försöker se varje dag som en gåva
som det går att göra någonting bra av.

I dag ska jag göra något bra av denna regniga tisdag :D

Det börjar riktigt bra

Så var den då här. Semestern!
Och ska man vara petig så är det ju inte förrän i dag som den börjar på riktigt. Men jag tog ut glädjen över den i förskott och började redan i fredags att tanka semestertankar för fullt.
Eftersom Mattias nu har varit hemma i 6 veckor med barnen och jag har jobbat, så har det ju varit lite hans lott att hålla den mesta ordningen hemmavid. Och så har jag lyckats låtit det vara. Men när jag slog ihop datorn vid 15 tiden i fredags började jag genast att röja här hemma så att det blir städat på mitt sätt igen ;)
Efter lite röjning packar jag in barnen i bilen och drar ner med skräp till återvinningsstationen. Där vill ungarna kliva ur bilen, men jag känner att: Nej, då sackar ni min fart!
Men så kommer jag ihåg att jag faktiskt har semester och inte behöver snabba på.
Så, låt gå.
Ungarna får komma ut och jag ser till att de får att göra. Jag säger vad det är för typ av skräp som ska kastas och de får läsa på containrarna vart det ska kastas.
De tycker det är jättekul, och jag får hjälp. Win-win!
Men inte nog med det. När jag ska packa in barnen i bilen och åka, kommer en kvinna som också kastat skräp, och säger: Vad du är bra med dina barn! Tagen på sängen som jag blev sa jag bara: Jasså, tycker du? Kvinnan berättar att hon jobbar på dagis och tycker att jag var väldigt fin med mina barn.
På vägen hem funderar jag på vad lite kan påverka mycket.
Hade det varit en vanlig dag, när jag inte känt att jag hade tid att låta barnen hjälpa till med soporna är jag ganska övertygad om att de hade försökt hoppa ur bilen ändå. Jag hade snäst åt dem att hoppa in igen. Eller, alternativt att de hade bråkat i bilen så att jag hade fått öppna en dörr och gorma åt dem att sluta bråka.
Men nu var det inte så. Just den här dagen kände jag att jag hade tid att låta dem vara med. Och det blev ju så mycket roligare och trevligare. På flera sätt!
Det är nyttigt med sådana insikter ibland. Att få lite perspektiv på saker och ting.
Så jag rivstartar semestern med lärdomar. Och känner en otrolig tacksamhet för det!

Freeeeedag :D

I dag är det min sista jobbdag innan jag ska ha semester, jippi jahoooo
Därför vill jag bjuda er på något vacker.
En bild som jag tog i Kungsör en kväll förra veckan.

God onsdag!

g

Ridläger i Småland

För en herrans massa år sedan, tidigt 90-tal, var jag på ridläger i Aneby i Småland. Det var där jag träffade tjejen som fick alla hästgalna tjejer på lägret att sjunga Ingela och Uppblåsbara Barbara. När lägret var slut åkte jag och köpte mig en skiva, Robert Brobergs Höjdare. Sen gick den skivan varm läänge.
Många låtar är ju helt fantastiska på sitt lilla egna vis. Men en som jag fastnade riktigt ordentligt för i tonårsförvirringen var: Jag älskar dig ditt helvete.
Tack Robban, speciellt för det vackra slutet på denna låt.

Lite segt

Nu har Mattias och barnen legat kvar i sina sängar i 5veckor när jag pallrat mig upp och iväg till jobbet. Och även om jag har världens bästa jobb så börjar det bli lite segt. Men nedräkningen har börjat... Snart har jag också SEMESTER

Vägarna har lite semester de med på morgonen. Lite trafik!

Ingen dålig present!

I helgen fyllde en vän år. Snacka om att världens bästa Mia gav honom en present av äkta vara. Han fick nämligen en dotter. Ingen dålig present! Jag funderade lite på hur Mia kan bräcka denna present när det bli halvjämn och jämn födelsedag. Men fixar hon en son på 35 års dagen och tvillingarna på 40 års dagen så har hon ju löst det kanon ;) Vid femtio - då får det nog bli dags för barnbarn.
Själv tog jag det lite lugnare i helgen. Emma bjöd på grillkväll och samtal till midnatt. Härligt med långa kvällar i gott sällskap.

Precis det innehöll förra helgen. Då var jag och dessa godingar ut på lite spontan galej. 

Perspektiv

Jag har mer och mer börjat lägga märke till hur mycket människor runt omkring mig påverkas av vad andra säger och gör. Nu menar jag inte: bantar du så bantar jag, eller i tidningarna står att man ska ha rött hår så därför färgar jag håret rött.
Nej, jag menar mer vänner emellan. Att man tar åt sig, känner sig sviken, analyserar om varför han eller hon sa eller gjorde som den gjorde, istället för att prata ut om det eller bara ta det lite easy going/manana.

Vi uppfattar saker och ting olika! Vad du hör att jag säger, kanske inte alltid är vad jag faktiskt sa, eller menade. Men det är ju svårt att veta om man inte pratar med varandra om det.
Att bli kränkt, bortvald eller att någon vän talar illa om en är ju inte roligt. Men om jag inte påtalar att jag upplevt det så kan jag aldrig få veta om det faktiskt var just så personen i fråga ville att jag skulle uppfatta det. Ibland tycker jag att det kan räcka med att man försöker inse att andra får tycka som de vill. "Det var ju tråkigt att min vän tycker så här om mig, men det behöver ju inte betyda att den inte tycker om mig som vän för det".
Det är lätt att bli självisk och bara se det från sin synvinkel. Men man är ju alltid fler i en relation och för att få den att fungera som bäst så måste man kompromissa och ha förståelse för varandra.

En del verkar alltid ha vänner som sårar och sviker medan andra sällan upplever det. Det fascinerar mig väldigt. Och visst visar det på att människors olika perspektiv gör att de uppfattar samma typ av saker på olika sätt!?!

Låt säga att någon blir arg på dig. Handlar det om dig? Eller handlar det om den andra personen? Andra sidan av myntet är att detta förstås gäller även när du blir upprörd. Handlar det verkligen om den /det du är arg på? Eller handlar det om ditt sätt att se på saken?

Padda också

Ibland blir det inte som man planerat. Ikväll till exempel. Och det berodde på en padda. Ja ni vet en sån där lite större variant av groda.
Det är i alla fall vad veterinären på Strömsholm trodde.
Jag skulle ut på allsång på Ågården med vänner, men fick istället ta hand om en skakande, ibland skrikande, groteskt mycket dreglande hund som inte ville äta, dricka eller röra sig. Dessutom en förtvivlad och orolig tösabit därtill.
Nu rör sig Viggo lite grann. Han accepterade nyss korvbiten och dreglet droppar bara, istället för att rinna. Så vi pustar ut och går och lägger oss.

Fiskelyckan

Vi tog oss en spontan båttur ut i Mälaren efter att jag avslutat arbetsdagen kl. 17:00.

Mattias vän Jonas, Tullans kompis Frejas pappa, har en båt och bjöd med oss på en liten kvällstur.

Det blev en vacker kväll!

Lite fiskefångst blev det också. En gädda fick Mattias på kroken. Abborre blev det för Jonas del.

Mattias som är uppvuxen i en fiskebåt mer eller mindre höll lektion i att "ta ur en fisk". Något som barnen tyckte var mycket spännande, och lite äckligt.

Om jag inte hade så bedrövligt mycket bilder i min mobil hade jag visat flera fina bilder från kvällen. Men nu har mobilen överbelamrats med bilder och jag kommer inte in i mitt eget galleri. Ska anlita Johan att hjälpa mig. Tills dess, håll till godo med enbart text eller gamla bilder mina vänner ;)

Liten fredags tripp

Vi tog en tripp till huvudstaden idag. Andreas och Ulrika frågade igår om vi ville följa med, och  ja, varför inte. Så det blev en liten spontan dagsutflykt.

 Utflycktsmålet var naturhistoriska riksmuseet. Ett givet utflyktsmål även för mig som barn.

 Dinosaurierna var bland favoriterna på museet.

 Tullan gillade filmen om Galapagos på cosmonova.

Och Valter var fascinerad av alla skelett.

En sån där dag

Blir sen och hinner inte äta frukost innan jag behöver åka till jobbet. Skyndar mig för att inte bli sen till mötet men glömmer att stan är avspärrad på grund av explosion. Vänder och tar en annan väg.Bilen lägger av i en kurva. Klarar precis att styra undan schabraket innan jag braschar in i vägräcket. Efter att ha gjort några startningsförsök och ringt ett desperat skriksamtal till en nyvaken Mattias går helvetet till sist igång. Kommer försent till mitt första möte som jag utför åt en kollega. När jag väl kommer till kontoret lägger datorn plötsligt av med en hel massa viktiga funktioner. Flera gånger trots att jag startar om den utan att behandla den illa. Inget dokumenterat fram till lunch. Ingen låda! Springer efter husväggarna till affären för att köpa mat. Äter en tafatt lunch i blöta kläder innan jag upptäcker att datorn krånglar med ytterligare saker. Ska ringa ett samtal men nu lägger telefonen av. Åker hem och provar att starta datorn hemma men den bara lägger av. En lååång jobbdag utan att få speciellt mycket gjort. Tränger på mig bekväma kläder och drar till stugan i nykomna solskenet för att få nå gott ut av denna dag.
Det har i alla fall slutat regna. Härligt!

Hunnebostrand

Ja, det är vad "bonde på strand" egentligen handlar om. Hunnebostrand!
Men är man 4 år och brukar följa med sin mamma på "bonde på stan" och ibland tittar på "bonde söker fru" med mamma, då är det väl inte så konstigt att man tror att samma mamma pratar om "bonde på strand" när hon lite slarvigt pratar om Hunne-bo-strand :)
Anledningen att det har pratats om Hunnebostrand är att det har varit föremål för våran semester under förra veckan.
Å, så bra vi har haft det!!!

Första dagen var det riktigt blåsigt och kallt. Då passade vi på att besöka Havets hus i Lysekil. Där fick vi se olika havsmiljöer, allt från strandområdet och dess innevånare, genom Västerhavet och ända ner till den djupa botten. Vi fick bland annat klappa sjöstjärnor och eremitkräftor, kolla in hajar ovanför våra huvuden och upptäcka plattfiskarna i gruset.  

Här är Tullan och Valter när de kollar in en bläckfisk.

Det fanns även andra saker att göra förutom att gå i akvarierna och titta på fiskar. Ex. köra fiskebåt, gå på fiskbio och leka på havslekplatsen.

Vi fortsatte på djurtemat nästa dag och åkte då till Nordens ark, en zoologisk bevarandepark som drivs som en avelsanläggning för hotade djur. Där såg vi bland mycket annat, renar, vargar och järvar. Hästar, grisar och får och även världens största kattdjur, amurotigern och flera typer av leopard.

Här vilar en renmamma och hennes renunge i skuggan.

Nedan ses en av leoparderna.

På Nordens ark fanns också mycket annat att göra än att titta på de 80-tal arterna av djuren. Man kunde testa sina färdigheter att springa och hoppa i jämförelse med flera djur. Något Tullan och Valter tycket var mycket kul. Att leka i en fågelholk uppe i träden var också en favorit.

Men bäst av allt på Västkusten, om du frågar ungarna, var ändå att fiska krabbor. Det gjorde vi varje kväll. För att fika krabbor behöver du en hink med vatten, ett snöre med klädnypa i ena änden och något gott, exempelvis korv att locka krabban med. Men viktigast av allt är ändå tålamod! 

Nu hade våra ungar tyvärr inte så mycket av den sistnämnda varan. Men det gick ganska bra ändå. Varje kväll fångade vi ca 15-20 krabbor och släppte sedan ut den igen innan vi gick hem. Som tur är krabbor mycket dumma och vi fångade samma krabbor nästa kväll igen.

Det som varierade från kväll till kväll var vilka vi fiskade med. För varje kväll hade vi nya barn som var med oss och fiskade. De kom med båt till hamnen och la till för en dag. De flesta norska. En go kille från Oslo lärde oss att Krabbor "elsker å spise salami."

En hel del promenerande blev det också. Det fanns massvis med fina utsiktsplatser som man mer eller mindre fick klättra upp till. Här nedan är vägen upp till vår favorit plats. Högst i Hunnebostrand, ett stenkast från vår bostad och inte fullt så branta stegar som det kunde vara på andra platser. Dit kunde barnen följa med upp.

Hoge berg! 

Här är jag och Valter på Hoge berg en eftermiddag.

Här är utsikt från det andra utkiksberget, Skalberget, i närheten av vår bostad. 

Jag och Mattias en kväll på Skalberget

Tullan och Valter vid 23 tiden en kväll på Hoge berg.

Jag kan varmt rekommendera Hunnebostrand!

Vilken lillördag!