Helt fantastiskt!

När jag kom hem i dag, runt 17 tiden, efter en lång och intensiv arbetsdag mötte Valter mig på trappen. "Mamma, kom, kom du måste se något helt fantastiskt"! Jag måste erkänna att jag var mer lockad av doften av nylagad mat som härligt doftade i huset. När jag sen såg att Valter i ilfart rusar upp för trappan känner jag mig än mindre motiverad att se detta fantastiska. Men Valter ropar igen. "Skynda dig mamma. Spring!" Och jag pallrar mig motvilligt upp för den, just idag, väldigt långa, träliga trappen.
Men när jag kommer in i Valters rum och ser hur stolt och lycklig han är över att ha radat upp sina fordon över golvet smälter jag. Tänk vad fantastiskt! Att känna sån lycka över en sån prestation. Valter förklarade vilka fordon han ställt upp. På vilket sätt. Varför de stog där de gjorde o.s.v. Men jag såg bara hur han lös av lycka och kände hur jag smittades av den.
Å jag kan inte annat än att säga att det är helt fantastiskt att min son kan känna sån glädje över något han skapat. Och att han påminner mig om att glädjas över det vackra i vardagen.