Årets sista dag - min födelsedag!

Inte heller födelsedagen kunde hindra min markskakning. Jag drog en repa vid 10 för att hinna innan det ev skulle komma någon. Och som vanligt hann jag inte duscha innan första gästerna kom... Svärföräldrarna och minsta brorsan fick fira mig svettig och osminkad. Moster och morbror fick fira mig duschad men utan smink och strumpbyxor. När Elene och Jimmy med barn kom nästan samtidigt som Toffe med barn drog jag på mig strumpbyxorna och smet in på toa för att kladda lite kajal på öjera.

Hannah och grabbarna kom,likt mamma och pappa, fram emot em/kväll. Men vi hann mysa en bra stund ändå innan det var dags för dem att dra vidare. Eller förresten mamma var lite lätt okoncentrerad och räknade timmarna sedan vi hörde något från förlossningen senast, typ hela tiden.

När det blev för livat med ungarna slog vi på Emil-filmen på övervåningen. Och tro det eller ej, bilden är inte arrangerad. En stund var det faktiskt så här lugnt!!!

När Elene med familj åkt hem fick vi andra välja mellan Mattias två lagade rätter.

Sen blev det ett dubbelt toabesök. Jag tyckte de var så söta så jag var tvungen att knäppa en bild på Valter och Alice

Resten av kvällen blev det soffhäng för hela slanten. I alla fall när det gäller oss vuxna. Barnen var mer eller mindre tama i omgångar. Här har Hannah lyckats få Valter att sitta stilla i hennes knä, bara för att han får ha en av karamellskålarna på huvudet ;)

Tullan, Alice och Linnéa målade masker fram emot 22-23 tiden. Här posar två stolta konstnärer.

Sen blev det faktiskt ganska lugnt efter ca 23-tiden. Tjejerna landade i soffan med Toffe och tryckte i sig gottgott och dricka för att hålla sig vakna. Valter somnade i den andra soffan mellan mig och Mattias. Kanske Toffe skulle ha fått lägga sig också, hon ser trött ut ;)
Men vi alla, förutom Valter, lyckades hålla oss vakna över 12 slaget. Sen gick vi alla hem till sitt och la oss den första timmen på det nya året. Dock i ovisshet om det hade blivit något barn fött eller inte. Det dröjde ända till kl. 06.30 innan informationen om en liten flicka som nyårskaramell hade föds 22:19 på våran nu, gemensamma födelsedag :D

Under tiden jag väntar

I går var vi hos Elene, Jimmy, Elias och Livia. Mia och Gustav var också där. Så ni förstår att vi hade det fint! Men bättre kunde det tydligen bli! Mia pratar om någon julklapp, och vips är vi bjudna på bröllop. Det var den bästa julklappen! Lindha bölade må ni tro!
I morgon är det födelsedag. Får se om jag får någon extra fin present också. För att knipa till nästa år tycker jag inte att hon ska behöva... Nu är jag villig att dela födelsedag med ytterligare en! Så kom nu då...

I väntans tider

Nu kan vi bara vänta. Men tankarna landar allt som oftast hon syster yster inne på förlossningen. Men det är väl så det ska vara när en ny människa ska komma till världen. En kusin till mina barn och jag ska få en ny roll.
Eftersom omständigheterna i detta fall är lite extra nervskakande är det fint att fly tankarna ett tag. Och vad passar inte bättre än en vän, en kopp te och en liten hundvalp?!!

Jag och Berra åkte till Tarja och hennes lilla Gutschi i går kväll!

Grusad grund

Idag kom gruset vi hade planerat att använda till husgrunden. Men eftersom vi är lite svajiga, minst sagt, så fick gruset landa på kalhygget. Det bli en bra plan att ställa grävmaskiner och hästsläp på tills vi vet vart och vad för hus vi ska ha/bygga. Men platsen där gruset hamnade spelade mindre roll för Valter som ivrigt jobbade på med sin julklapp :)

Annandagen

Släktträffen 2013

 Så har vi avklarat den traditionsenliga släktträffen för detta år. Här är de fyra syskonen Eliasson som är orsaken till att vi både finns och firar. Karin, Tina, Per och mamma. De ser till att vi får träffas, umgås, äta massor med mat och annat gott, och inte nog med det, de tar rätt på disken också. Inte undra på att vi är så många som ser fram emot släktträffen.

Tur att Valter hjälpte till med städningen!

 Vi övriga: barn, respektive, barnbarn, föredettingar, hundar och bonusbarn av alla de slag roar oss med diverse trevligheter. Ja, vi äter inte BARA! Här är det diabildsvisning.

 Att bara samtala är inte fy skäms det heller. Men fy på dig Sandra som inte vill vara med på bild ;)

Och så en bild på delar av familjen. Jag har ärvt det av min far. Att klumpa ihop grupper för en härligt ostrukturerad arrangerad bild. Synd bara att jag glömde kameran hemma och fick använda mobilen.

Juldagen

I dag har vi varit samlade alla syskon hos mor och far. För varje år blir vi fler och fler. Inte nog med att det är trevligt med nya barn och syskons respektive, det är även bra eftersom vi alltid har problem att äta upp all mat och allt godis som bjuds.

 Här är den hittills nyaste medlemmen i familjen. Lille Olof. Men han får när som helst lämna över titeln "nyaste" till syrrans kula.

 Men det var för all del inte bara mat och gott hela tiden. En del aktiviteter hann vi mellan inmundigandet. Morbror Andreas läste ett stort, okänt antal böcker.

 Det spelades memory och spelet "Vem där", som jag spelade när jag var liten, dammades av och spelades flera gånger...

 ...med olika lagkonstellationer.

Mamma hon stökade i köket mestadels, som vanligt!

 Att leka med sina mostrar och morbröder är mycket uppskattat av småttingarna.

Efter en hel del lek, bus och spel med ungarna kände sig Jonas och Elina helt sluta och ville ha lite tid med varandra. Vi får nog vänta några år innan de två bidrar med fler familjemedlemmar ;)
Tack för en lugn och fin Juldag Mamma och Pappa, Andreas, Sanna och Olof, Sophia och Emil, Jonas och Elina. Vi ses i morgon på släktträffen. Då blir det mer mat, lek och samvaro.

Julafton

I dag är det dopparedagen. Men vi tjuvstartade myset redan i går kväll när vi åkte upp till stugan och tände en härlig brasa. Lite maschaller fick det också bli i trädgården. Jag lagade gröt och vi åt skinksmörgås och bara var.

Visst ser det mysigt ut, vårt lilla hus som upplyses av levande ljus i decembermörkret. Även om snön lyser med sin frånvaro så var det inget vi märkte när vi lyssnade på den sprakande brasan och pratade medan barnen lekte tillsammans. 

Barnen leker så bra i stugan där det inte finns så många leksaker, ingen tv och inte ens en radio. Här har de nyss stått och kramat varandra en lång stund. Men som vanligt när man lyckas få fram kameran, så vips har objektet för bilden plötsligt förändrats eller försvunnit. Men lite rara ser de väl fortfarande ut att vara...!?

Efter att ha varit uppe alldeles för länge på kvällen, väldigt förväntansfulla inför morgondagen, kom barnen till sist till ro och kunde somna. Men trots en sen kväll blev morgonen tidig. Tullan hoppade som en duracell kanin innan vi kom ner för att se om Tomten hittat till stugan. Och som tur var så hade Tomten lämnat några paket under granen. Passande med morgonrockar och tofflor när vi vaknar i stugan, tänkte jag. Men att det skulle vara 22 grader varmt på morgonen hade jag inte trott... Bra kamin har vi också!

 En härlig frukost hann vi nästan helt avnjuta i morgonmörkret innan det var dags för ungar att gå ut och leka. Inne fixade vi disk och städning innan vi packade in oss i bilarna och styrde mot stan.

 Ungarna hann precis baka pepparkakor, duscha och klä sig fint innan mormor och morfar kom för att äta mat med oss.

 Tomten kom på besök fram mot eftermiddagen. Förutom morgonrockarna och tofflorna hade vi köpt barnen varsin till klapp. Sådana saker som vi vet att de vill ha, tycker att de behöver och ska ha. Där hade vi tyckt att det hade räckt! Men, mor och farföräldrar lyssnar sällan på sina barns bönande och bedjande om att "vi vill inte att ni köper några klappar". Så det blev...några fler...

Men det blev som vi trodde. Alla andra klappar ratades totalt när barnen öppnat våra paket. Tullan fick en ny cykel och Valter fick en grävmasin att ha i sandlådan. Han visade dock snart att det går att använda inne också :) Tullan ville också prova sin nya cykel så det var bara att ta en repa i mörkret.

I vanliga fall är tisdagar min springdag. Och inte ska väl en julafton hindra mig från att sätta marken i gungning! Nej, jag satte på mig löparkläderna och drog en runda. Men det gick trögt och kändes riktigt tungt, men jag är trots det glad att jag tog mig ut och bjuder därför på denna fina bild som en julaftonskaramell :D

GOD JUL

I morgon är det...

...julafton :D

Gaahh...

Jag och Mattias har länge sett fram emot dagen i dag. Ritningsdag! Alltså vi har varit hos våra rara vänner byggnadsingenjörerna Larsson och Sandra för att börja göra min provisoriska ritning till en äkta professionell byggritning. Men dagen blev inte som vi tänkt oss. Vi fick information om att vi måste flytta huset 8 meter bakåt för att följa brandsäkerhetsföreskrifterna. Annars kunde vi lösa det med några "specialväggar" i huset, längan och lillstugan. Vi pratade även om VA-ritningar, el-ritningar och annat nödvändigt som måste göras innan bygglovet kan godkännas.

   Plötsligt kändes allt så stort och besvärligt, så långt bort och så mycket jobb innan vi är där. Och vi påmindes om våra drömmar och ambitioner om Kristinelund. Att vi gjorde allt färdigt inför bygget med de bästa av ritningar, och sen bara tog slut. Var tvungna att ge upp. 

  Så i eftermiddag/kväll har vi bollat tankar om vad vi tror att vi orkar med, och om vad vi är villiga att offra för att få det vi, i alla fall tror, vi vill ha. Vilka alternativ det finns, och vad som är det viktigaste. Vi kom inte fram till något i dag. Tills dess att vi vet ska vi ta en liten paus! Kanske några dagar eller kanske några veckor. Vi får se! Facit tas gärna emot om det finns någon som har det ;)

Lite tokigt att trailer till grävmaskinen är beställd och likaså grus till grunden. Men en paus är viktig just nu! Kanske vi får användning för gruset och grävmaskinen ändå...  

Jag är ett stort fan av tacksamhet

I dag är det fredag, lucia, en vecka kvar till julledigheten och solen skiner. Behöver jag säga något mer ;-) Njut av dagen, och låt dig känna tacksamhet!

Lindha D...

som i Disträ!
Visst skrev jag för lite sen att det rör sig mycket tankar, alltså mer än vanligt, i mitt huvud just nu!?!
Det gör det! Inte sagt att det är något dumt. Jag gillar att ibland bara vara med mina tankar. Men just nu vet jag sällan hur mina dagar kommer att se ut eftersom jag hoppar runt som timvikarie både här och där. Det innebär att tankarna inte får någon naturlig plats. Det innebär också att jag, tyvärr, stressar en del på mornarna för att hinna lämna barnen på dagis innan jag ska infinna mig på en ny, eller några dagars gammal arbetsplats. Ingen dag är den andra lika, ingen struktur!

I dag var det dags för att åka till en helt ny arbetsplats. Och bedrövligt tidigt skulle jag vara där också. Men av någon konstig anledning så flöt allt på helt smärtfritt och jag fick i väg ungarna och kom till jobbet med 15 min tillgodo. Jag presenterade mig för all personal, fick en grundlig genomgång och rundvandring då det bara var två barn på plats. Det blev frukostdags och jag fick sitta ner i lugn och ro och äta med två personal och två barn. Lyxigt!
Det droppade in en... och två... och tre vikarier. Den ordinarie personalen började klia sig i huvudet och undra om de gjort någon dubbelbokning. Nog för att de var i behov av vikarier nu när förskolan ska flytta till nya lokaler, men inte hade de bett om fyra vikarier?!
En annan ordinarie personal säger att det "durrar" väldigt mycket i en jacka i hallen. Eftersom jag alltid lämnar min mobil på ljudlöst i jackan när jag jobbar, tänker jag att det kan vara min. Mitt i påklädningen av ett barn hör jag att det är min jacka som"durrar". Tänk om det är någon av ungarna som är sjuk? Tänk om det hänt något? Jag måste kolla! På telefonen ser jag att jag har två nya meddelanden och sex missade samtal... från rekryteringen! Jag ringer upp och de säger att de saknar mig på jobbet.
Jag har alltså gått till fel jobb!  Fatta, fel jobb!
Sen sprang jag till jobbet, det jag skulle vara på.

Tips i juletid

En vän till mig gjorde för ett tag sedan mig uppmärksam på att det fanns något som hette Matkassen. En lysande idé! Så vill du ge en julklapp till någon som behöver, kolla in Lindas Matkasse.

Tvåbarnsmamman Linda ­Hellquist, 35, ville skänka en ”fredagsmys-kasse” till en ­behövande barnfamilj.

Gensvaret blev enormt.

Nu har hon startat Matkassen och på en månad hjälpt över 400 barnfamiljer med mat, kläder och skor.

– Jag grät av glädje och barnen jublade, säger Helen, 35, som fick en kasse.

I Linköping behöver en mamma hjälp med en matkasse och ­kläder och skor till sin sexårige pojke.

I Tibro behöver en annan mamma, som mår psykiskt dåligt, akut hjälp med en matkasse och kläder, skor och välling till sin tvååring.

I Härjedalen finns en liten ­pojke, snart fyra. Han drömmer om Lego och bilar - och behöver kläder inför vintern.

I Skellefteå behöver en mamma blöjor och välling till sin ettåring.

– Jag sover bara fyra timmar per natt numera för att hinna med, ­säger Linda Hellquist, 35, i Vänersborg.

Tio familjer per dag

Hon startade Matkassen den 16 september i år.

Allt började med att hon själv, på en sajt för gratis saker på nätet, erbjöd sig att köpa en fredagsmys-kasse till en barnfamilj som ­behövde.

– De som ville ge var fler än de som ville få. Då fick jag idén till Matkassen.

Nu hjälper nätverket i genomsnitt tio barnfamiljer per dag.

En av dem är Helen, 35, sjukskriven ensamstående mamma till två pojkar, 5 och 8 år. Att be okända om hjälp var svårt.

– Men jag svalde min stolthet och är glad för det, säger hon.

1 400 är givare

Samma dag kom en givare hem med en kasse mat till henne och barnen.

– Jag grinade av glädje, säger Helen.

I kassen fanns mjölk, smör och bröd, ost och flingor. Men också fiskpinnar, falukorv och hamburgare med bröd, en flaska saft och godis till barnen.

– Att se barnens glädje var ­underbart, säger Helen.

Drygt 1 400 personer är i dag ­registrerade som givare hos Matkassen. Över 26 000 gillar sidan på Facebook.

Ifrågasätter aldrig

Linda Hellquist är överväldigad över att så många vill hjälpa.

– Att behovet fanns, det förstod jag, men att så många är villiga att ge av sin tid och sina pengar för att förutsättningslöst hjälpa en främling, det är fantastiskt. Det ­inspirerar oss att fortsätta, säger hon.

Matkassen hjälper bara barn­familjer.

– Nio av tio är ensamstående mammor. De kan ha hamnat ­mellan stolarna hos socialen, glömt fylla i en blankett eller fastnat i långa handläggningstider hos Försäkringskassan. Ibland finns det psykiska problem.

– Men vi ifrågasätter aldrig ­orsaken till att någon behöver hjälp, säger Linda.

Skickar ut efterlysning

Den som behöver hjälp skickar ett meddelande till Matkassen. Linda kontaktar familjen, kollar vad de behöver och lägger ut en efterlysning.

Den som bor i närheten, och vill hjälpa, hör av sig.

– Många mår bättre bara av att veta att det finns människor som bryr sig. Vi förmedlar bara deras omtanke, säger Linda.

Hon jobbar som tjänsteman på ett bemanningsföretag.

Sambon Karl är försäljnings­ingenjör.

Matkassen sköter hon när barnen, Billy, 2, och Joleen, 3, sover. Nu har hon också hjälp av Åse ­Falkenstedt i Mullsjö och Linda Sundström i Vallentuna.

Helen som fick en kasse vet vad hon ska göra när hon har kommit på fötter igen.

– Då ska jag bli givare och åka hem till någon med en matkasse.

131110 Kerstin Nilsson, Aftonbladet

Inga bekymmer

Välkommen December

Sista månaden på året! Kan ni tänka Er!?
Nu rör det sig mycket i mitt huvud. Tankar om allt möjligt avancerat, obegripligt och totalt onödigt livsviktigt. Så mycket att jag inte kan gå in närmare på det i text utan att det blir så där grötigt och säkerligen oförståeligt. Så jag visar lite fina inspirationsbilder istället. Jag vill dock påpeka att jag inte alls är något kunnig inom inredning och trender. Jag bara tycker ändå ;)

Uuunderbart vackert kakel! Bruunt! Mumma!!! 

 Läcker hall trots att den är för kal och kall för min smak, men i rummet till höger ses ett brunt trägolv och inredning som skvallrar om smak och intelligens, om du frågar mig.

 Tänk om man vågade så här mycket färg... Men i detta industriella källarrum krävs det!

 Och så en vägg av böcker! Mumma det också. Det skulle jag vilja ha hemma hos mig. Självklart ska det vara böcker jag har läst, gillar och lånar ut!

Här är det också fint färgglatt för att väga upp det kalla vita. Men jag är för feg för så många olika, tyvärr!

Bilderna kommer från Hemnets inspirationsbilder.