Ska vi hjälpas åt?

Förr var människor rädda om sina saker. Man sparade, vårdade och reparerade. I dag har massproduktionen skapat en tingtät vardag med ständig konsumtion. Våra nyköpta föremål mister snart sin lyster och ersätts av bättre, snyggare och snabbare föremål innan de förra ens var förbrukade.
   Kan vi inte hjälpas åt att ibland tänka tanken: Vilka saker är egentligen nödvändiga, innan vi betalar i kassan? Vi kan väl också  försöka ta vara på det vi faktiskt redan har?