Olikhetens mysterium

Det finns barn, för vilka glädje och fest hör till det normala, för vilka livet är en saga och en inspirerade legend, trygg och vänlig.
Men det finns också barn som av världen redan från början fått lära sig hårda och olycksbådande sanningar. De fördärvas av en föraktfull behandling i en rå och fattig omgivning.
Hur ska dessa kunna förstå varandra?
Dessutom finns det barn med skrubbsår och skador. Och visst finns det sår som kan läka under en ren gasbinda utan att lämna några ärr. Men läkningen av djupa sår tar lite längre tid. De såren kan ge ömmande ärr som man ständigt får vårda för att de inte ska slås upp igen.
Att tro att dessa människor bär på smittsamma sjukdomar och att de kan utsätta dig och din omgivning för farliga epidemier hjälper ingen.
Hur ska dessa kunna hjälpa varandra? Kan de få respekt för läkandets tidsram?