Sedan sist...

...har väl egentligen inte så mycket hänt men jag har ändå en stor vilja att kasta in ett inlägg då och då. Kanske bara för att det inte är så lätt gjort, inte vet jag? Det är väl som det är med allt annat. När du ligger däckad i soffan med hög feber DÅ vill du städa. Och när du är höggravid så du knappt tar dig ur sängen, DÅ vill du upp på hästryggen mer än någonsin. Just nu vill jag blogga men det krävs långa förberedelser och det konkurrerar med annat som känns viktigare då tiden är knapp när barnen är på dagis. Ja, för när de är hemma är det ju bara att fetglömma dator överhuvudtaget. Jag VILL ha tillbaka bloggfunktionen på min telefon!!!

Som sagt så har det inte hänt så mycket sedan sist. Jag har varit rejält förkyld, vi har varit på flera kalas, jag totalvurpa i motionsspåret, fick inte jobbet på socialtjänsten och sen har jag och Mattias tagit ett klokt beslut om vår framtid gällande boende. Det kan jag berätta om, en annan gång. För i dag fick Mattias ett tråkigt besked som får tidsutrymmet innan jag ska jäkta till dagis.
Beskedet var att Åke är död. Åke som var Mattias jobbarkompis en kort tid vid ett bygge i Stockholm för flera år sedan. Åke var mycket äldre än Mattias han levde själv och de hade väl egentligen inte så mycket gemensamt, men Åke fattade tycke för Mattias och de har hållit kontakten sedan dess. Under vinterhalvåren har de ringt flitigt till varandra då hockeysäsongen rullar. De håller inte på samma lag men har ringt och "mobbat " varandra  för deras respektive favoritlags tillkortakommanden. Ibland har Åke varit nykter, ibland full. Mattias har även åkt upp till Åke i Stockholm för att gå med honom på hockey vilket verkade betyda mycket för Åke. Nu var det ett tag sedan Åke och Mattias hördes och hockeysäsongen har startat men Mattias har inte fått några svar på sms eller samtal till Åke. Och i dag fick Mattias veta av en fd. kollega att Åke tagit sitt liv.