I dag var jag på visning. Och precis som jag anat så har min känsla varit rätt redan innan jag befunnit mig fysiskt på platsen. Stället har själ! Jag gick flera varv i hus och bodar och bara önskade bort alla människor som gick där och inspekterade "mitt" ställe. Mattias som inte hann hem till visningen har redan gått i skogen. Det räckte för honom för att bestämma sig. Så i dag var jag alltså helt själv.
Nu kan vi bara vänta och se om stället kan bli vårat. Jag vet hur ont det gör om det inte blir det. Jag har varit olyckligt kär förut! Ja, för det är så det känns, som om nån man verkligen tycker om krossar ens hjärta. Håll tummarna för att mitt hjärta får vara helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar