Ledigheten för mig i närkontakt med det väsentliga, och lockar mig till ödmjuk eftertanke. Något man bara har tid att snudda vid i vardagens måsten och stress. Sinnena skärps och medvetandet höjs när jag får tid att umgås med mig själv. Det kan man väl kalla en paradox?!!
Jag fascineras av de paradoxer som vi konfronteras med i livet! Hos en och samma människa ryms en ocean av motsägelsefullheter. Ingen är entydig och lättbegriplig, det ligger inte i människans natur. Därför är en av livets svåraste utmaningar att förstå sig själv, och andra.
Livet är fullt av motsägelser och paradoxer, men utan dem skulle vi inte lära oss att växa som människor, och kanske inte uppskatta det goda i vardagen?!
I dag är jag tacksam för livet! Tacksam för livet i allmänhet, och mitt liv i synnerhet :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar