Nu hålls vi på sträckbänken...

Det är ju så, tyvärr, att det även den här gången verkar vara flera stycken som har fattat tycke för "vårat" ställe. Det känns som om buden haglar över huvudet på oss, trots att de hittills bara är tre, och inte ännu har överskridit summan vi kan tänka oss. Men i alla fall! Det närmar sig.
Inte ska vi väl behöva gå olyckligt kära ur det här?! Det kändes ju så rätt!

Men så är det väl nån slags försvarsmekanism som knackar på när man känner att det börjar glida en ur händer. För, är inte 6 km från centrum lite väl långt? Var det inte lite väl mycket mygg där uppe i skogen? Stod inte ladan lite tokigt placerad? Är det inte lite dumt med en skogsdunge mitt i hästhagen, då ser man ju inte hästarna när de är på andra sidan?!