Ett arv!

För ett år sedan köpte jag en bok som jag tyckte beskrev karaktärsdrag precis som om de var tagna från mig. Boken handlar om konsten att leva med att vara både och. Både stark och skör! Inte som livets normala pendlingar, utan mer. Boken handlar om starka högkänsliga personer.
Man kan säga att 15-20 procent av den globala befolkningen föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet. Dessa, högkänsliga personer, kan inte filtrera intryck och stimuli som andra. Och de bearbetar dem också på ett djupare plan. Detta leder till att de lätt blir överstimulerade och emellanåt behöver dra sig undan. Men deras känsliga nervsystem gör dem också till kreativa, intuitiva, begåvade och djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga.

När jag läste boken förstod jag ganska snart att jag är en av dessa. Det gav mig också en förståelse för mina lite speciella drag som andra har lite svårt att förstå sig på. Som t.ex:
Att jag ibland letar upp min "ensamhetens glänta" där jag drar mig undan, läser, tänker, skriver och analyserar i ensamhet.
Att jag bara i perioder vill lyssna på musik.
Att jag väljer att inte vara aktiv på facebook.
Att jag kollar min mail någon gång i månaden.
Att jag har mitt katastroftänk.
Att jag sedan 14 år tillbaka inte tittar på läskiga filmer.
Att små små ting i vardagen kan påverka mig känslomässigt så otroligt mycket.
Att jag bölar för minsta lilla skitsak på tv.
Och mycket mer.
Men varför tjatar jag om detta nu då? Jo, för den senaste tiden har vi haft flera märkliga panik incidenter med Tullan.  Strömhistorien till exempel, visade sig bara vara fantasi. Jag och Mattias ringer fler gånger om dagen till varandra för att bolla tankar och tänkbara anledningar till "panikattackerna". Mattias har inte sovit i natt utan bara tänkt på detta. Jag har i min tur har också tänkt en hel del samt tagit kontakt med bvc som vidare ska ta kontakt med psykolog. Eftersom jag är sjuk och hemma har jag även sökt lite på nätet i dag. Och plötsligt hittade jag det!  Elaine N. Aron, klinisk psykolog och forskare beskriver högkänsliga barn. Tullan! Att jag inte förstått det? Det är klart att hon också är det! Det förklarar plötsligt så mycket!
Jag rotar runt i bokhyllan efter min bok som förklarat för mig varför jag inte är som andra. Det första jag läser när jag hittar den är: "Förhöjd känslighet är en fantastisk gåva, både för en själv och omvärlden - en gåva som också kan vara bökig att leva med. Särskilt krånglig kan det bli om man både har en extra känslighet och är stark och utåtriktad." Tullan!
Jag läser också att få lärare förstår det här karaktärsdraget och stämplar ofta barnet som ”problembarn” och ibland får barnen felaktigt diagnosen ADD. Så eftersom jag har delat med mig av det här karaktärsdraget får jag väl kämpa för att pedagoger, lärare, och människor i allmänhet i hennes närvaro får förståelse för henne och hennes StarkSköra personlighet.