Arvet

Efter ytte pytte efterforskning har jag fått veta att det känsliga hos mig uppmärksamades redan innan jag kunde prata. Dessutom har jag fått veta att flera släktingar också har det och att det sen barnsben påverkat deras liv.
Vad gäller Tullan så kan vi nu kontrollera det så det inte utvecklas till attacker. Vilket är skönt för både oss och henne. Men vi får ändå professionell hjälp, vilket känns skönt inför framtiden.

Familjens första barnkalas

Då har vi lyckats överleva vårat första riktiga barnkalas. Och visst var det stoj och stim, men att se barnen ha kul gör att man utan problem står ut. Förutom tårta och presenter så blev det poolbad med rutchkaneåkning,

skattjakt med skattkarta och sju skatter i slutet.

Vi hann även med gungning efter att skatterna mättat nyfikenheten och magarna.

På hemvägen från gungorna fylldes det på med skatter igen.

Grabbarna var först med att åka hem och då intog tjejerna sängen med sina skattpåsar och satt och småpratade och lekte lugnt i något som kändes som evigheter. Riktigt härligt, och ganska ovanligt! Valter fick till och med vara med de småstunder han önskade det.

Med tanke på hur mycket jag har våndats över att behöva ha just barnkalas, så måste jag säga att det gick mycket bättre än jag hade föreställt mig. Tullan är riktigt nöjd, och då kan jag inte vara annat!

Bara att byta

Just nu sitter jag uppe på ridskolan ute på en läktare i solskenet och tittar på ponnyhoppning medan Tullan har teori i stallet. Riktigt lyxigt!!! Men jag kunde inte låta bli att höra ett samtal en liten ryttare i 8-10års åldern hade med sin mamma bredvid mig.
Dottern: "Jag förstår inte att hon vägrade så mycket att vi blev uteslutna. Hon är ju en sån häst som ska hoppa allt!" Mamman: "Ja, det är hon ju! Dottern: Om hon fortsätter så vill jag sälja henne och köpa en bättre." Mamman: Ja, det är rätt tänkt. Gör hon inte sitt jobb så ska vi självklart byta!"
Ja, jag säger då det.... Vilka människor det finns!

Dansande femåring

Den 23 maj fyllde Tullan fem år! Morbror Andreas och höggravida Sanna kom på besök dagen innan födelsedagen. Sanna tog sig an barnen när det var dags för kvällssagan. Just den här kvällen var det Valter som valt saga.

Dagen med stort D, torsdagen den 23 maj, femårsdagen, började med paket öppning innan dagis.

Hemma blev det bus med storebrorsan.

Tårta och släkt förstås!

Dagen efter födelsedagen var det dagiskompisarnas tur att komma och fira. Då det är fredag och jag jobbar så kanske det var tur att det bara var sex barn på avdelningen eftersom det var Mattias som fick ta hand om dagisfirandet. Visserligen hade han ju tre fröknar till sin hjälp...

Och trots allt firande så stundar det snart kalas ändå. För fyller man fem så ska man ha kalas för kompisarna.  Så på söndag blir det vårat första barnkalas. Tullan är mycket förväntansfull! Jag ser väl inte fram emot det med samma entusiasm...

Och mitt uppe i allt kalasande har det varit dansuppvisning. 

När det var dags att gå hem från dansuppvisningen dansade syskonen D ner för trappen. Är de inte underbara!?!! :)

Helgsummering

Valter har verkligen kommit på det här med böcker nu. Han läser själv, och vill att man ska läsa för honom. Tullan som fått en lite för tidig present ägnar mycket tid åt sin Hjalmar. De kan sitta i soffan i 20-30 min och bara mysa. 

I fredags åkte vi till Mia och Gustav då vi sedan länge bestämt att vi skulle ses tillsammans med Elene, Jimmy och Elias där. Vad vi inte hade räknat med var att vi skulle få ett underbart kanonväder. Men det gjorde ju bara något bra ännu bättre. 

Självklart blev det besök hos både fåren med sina lamm och tuppen, hönsen och de skapligt stora kycklingarna. Tullan skulle såklart gosa med dem.  

Sen var det dags för grillning. Elene är sällskapets grillmästare, och visst gör hon sig fint där vid grillen med sin runda mage och den vackra utsikten?!! Mia och Gustav vaknar till den här utsikten varje morgon efter att de byggt till ytterligare ett sovrum åt just det här hållet. 

Efter mycket gott grillat blev det paj och tårta. Kvällen blev oplanerat lång men också otroligt trevlig, varm och somrig :) 

I lördags hade vi bjudning för släkt som ville fira Valter och Tullan. Det blir så mycket smidigare så eftersom barnen fyller så tätt och vi har många andra födelsedagar i maj. Valter och kusinen Elvira, 8 månader yngre,  börjar hitta varandra och hade riktigt roligt tillsammans.

Och trots att Valter fick flera grävmaskiner och traktorer under lördagen, och Tullan var på ridskolan och red behövde vi mätta traktor och häst behovet lite till under söndagen. Då åkte vi ut till Pigge och Pigge och Valter fick kika på traktorn och rida något varv i paddocken. Tullan fick rida båda hästarna och prova lite hjälper. 

Tullan vill prova mer och mer i stallet, och i dag kratsade hon alla 4 hovar på vita Pigge och framhovarna på bruna Pigge.

Lite datorlek när ögonen fortfarande klibbar

Valter hade bara ro att vara med på en bild, sen kalla "jaja" :)

Jag fick vara hemma med barnen i dag också. Tullan hade nog kunnat gå till dagis, men Valter är fortfarande ganska kletig. Så det blev en hemmadag till! Visst är det mysigt att ibland få vara hemma med kottarna så här när de inte är värre sjuka än snoriga och ögonkladdiga. Men nu hoppas jag verkligen att de är dagis-redo båda två i morgon. På grund av att jag jobbar 70% så får vi ganska mycket tid tillsammans. Tiden på jobbet, där man får tänka på annat och gå in i en annan roll än mammarollen är faktiskt värdefull för kvaliteten på tiden utanför jobbet. Att jobba är ju riktigt kul i rätt mängd. Det ska inte var för mycket, men inte heller för lite. Alltså, lagom är bäst!

Kladdigt firande

I dag är det två år sedan Valter föddes. Födelsedagen till ära har både han och Tullan ögoninflammation. Men trots kladdiga och rinniga ögon har Valters humör varit på topp hela dagen. Mattias var hemma med barnen i dag och jag jobbade bara halvdag. Så vi firade Valter i lugn och ro efter lunch. 

 Valter tyckte det var spännande med paketet han fick, men ville gärna ha hjälp av syrran att öppna.

 En dumper! Han körde med den några drag på golvet och sken sen upp och ropade Jaja (vilket betyder grävmaskin). Sen stormade han iväg och hämtade grävmaskinen han för några veckor sedan fick av mormor. Sedan grävde och lastade han med full koncentration en lång stund.

Vi lyckades få honom att blåsa ut ljusen i den fina tårtan syrran garnerat efter att han fick ha med sig grävmaskinen och dumpern på bordet :)
Fram emot kvällen kom tre tappra firare. Moster Fia med morbror Emil och mormor. Trots stränga tillsägelser så hade de ändå paket med sig. men en klase vindruvor, en fair trade skjorta och en pedagogisk pott-bok får väl vara ok.

Små barn små bekymmer...

... stora barn stora bekymmer, säger man. Och tyvärr tror jag det ligger väldigt mycket sanning i det. Så när ungarna har blivit stora borde nog Mattias sluta jobba. För just nu har vi bekymmer med Tullan, och bara på en arbetsdag lyckades Mattias med att vända grävmaskinen rakt in i ett elskåp som såklart bara blev smulor. Han välte ett avstängningsstaket rakt in i sidan på (som tur var) våran bil. Med en stor bula som resultat. Han grävde av en telekabel och en vattenledning. En kollega till honom kom med en trolig förklaring till det hela. "Du tänker väl på din dotter!"

Som tur är så verkar det som om dagispersonalen förstår sig på och hanterar Tullans "attacker" på ett väldigt bra sätt. För det krävs ju lite extra engagemang och närvaro utan att man för den skull ska anpassa och särbehandla för mycket. En svår balansgång! Men som jag och Mattias har börjat hitta med stöttning av Bup.

Ett arv!

För ett år sedan köpte jag en bok som jag tyckte beskrev karaktärsdrag precis som om de var tagna från mig. Boken handlar om konsten att leva med att vara både och. Både stark och skör! Inte som livets normala pendlingar, utan mer. Boken handlar om starka högkänsliga personer.
Man kan säga att 15-20 procent av den globala befolkningen föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet. Dessa, högkänsliga personer, kan inte filtrera intryck och stimuli som andra. Och de bearbetar dem också på ett djupare plan. Detta leder till att de lätt blir överstimulerade och emellanåt behöver dra sig undan. Men deras känsliga nervsystem gör dem också till kreativa, intuitiva, begåvade och djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga.

När jag läste boken förstod jag ganska snart att jag är en av dessa. Det gav mig också en förståelse för mina lite speciella drag som andra har lite svårt att förstå sig på. Som t.ex:
Att jag ibland letar upp min "ensamhetens glänta" där jag drar mig undan, läser, tänker, skriver och analyserar i ensamhet.
Att jag bara i perioder vill lyssna på musik.
Att jag väljer att inte vara aktiv på facebook.
Att jag kollar min mail någon gång i månaden.
Att jag har mitt katastroftänk.
Att jag sedan 14 år tillbaka inte tittar på läskiga filmer.
Att små små ting i vardagen kan påverka mig känslomässigt så otroligt mycket.
Att jag bölar för minsta lilla skitsak på tv.
Och mycket mer.
Men varför tjatar jag om detta nu då? Jo, för den senaste tiden har vi haft flera märkliga panik incidenter med Tullan.  Strömhistorien till exempel, visade sig bara vara fantasi. Jag och Mattias ringer fler gånger om dagen till varandra för att bolla tankar och tänkbara anledningar till "panikattackerna". Mattias har inte sovit i natt utan bara tänkt på detta. Jag har i min tur har också tänkt en hel del samt tagit kontakt med bvc som vidare ska ta kontakt med psykolog. Eftersom jag är sjuk och hemma har jag även sökt lite på nätet i dag. Och plötsligt hittade jag det!  Elaine N. Aron, klinisk psykolog och forskare beskriver högkänsliga barn. Tullan! Att jag inte förstått det? Det är klart att hon också är det! Det förklarar plötsligt så mycket!
Jag rotar runt i bokhyllan efter min bok som förklarat för mig varför jag inte är som andra. Det första jag läser när jag hittar den är: "Förhöjd känslighet är en fantastisk gåva, både för en själv och omvärlden - en gåva som också kan vara bökig att leva med. Särskilt krånglig kan det bli om man både har en extra känslighet och är stark och utåtriktad." Tullan!
Jag läser också att få lärare förstår det här karaktärsdraget och stämplar ofta barnet som ”problembarn” och ibland får barnen felaktigt diagnosen ADD. Så eftersom jag har delat med mig av det här karaktärsdraget får jag väl kämpa för att pedagoger, lärare, och människor i allmänhet i hennes närvaro får förståelse för henne och hennes StarkSköra personlighet.

Friskförklarad och brottsplatsundersökning gjord.

En glad Tullan kom nyss hem och berättade att docktorn sa att hon är frisk. För att eliminera risken för andra att gå samma öde till mötes har vi nu gjort en grundlig
undersökning av brottsplatsen.

Kyrkliga stötar och utebliven grill

Det blir inte alltid som man tänkt sig!
Mia och Gustav har haft sin bil hos oss i helgen när de varit i Stockholm. I dag runt lunch stannade Sthlm tåget i Arboga och vännerna tänkte umgås några timmar innan de tar bilen hemåt.

Barnen sov hos mormor och morfar i natt och eftersom Tullan brukar följa med dem till söndagsskolan, åkte vi för att hämta bara Valter i förmiddags. Han sover någon timme runt lunch och då tänkte vi fixa grillat tills Mia och Gustav anländer. Alltså förberedelser utan barn, och sen en trevlig eftermiddag med vänner!

Vi hinner handla och söva Valter innan vi får ett samtal från kyrkan att Tullan fått en stöt och är ledsen och vill bli hämtad. Det visar sig sedan troligtvis inte bara vara en stöt, utan att hon fått ström i sig. Mattias ringer 1177 som direkt hänvisar till akuten efter att ha hört Tullans förklaring om vad som hänt.

Så lagom som Mia och Gustav kliver över tröskeln vaknar Valter, Mattias och Tullan ska precis åka till Västerås och grillmaten ligger ogrillad framme på köksbänken eftersom den aldrig hann bli inplockad.

Mia och Gustav nöjer sig med bara mig och Valter och te och mackor.

Tullan och Mattias käkar i skrivande stund köttbullar efter ett positivt EKG för att ladda inför vidare tester.

Det blir inte alltid som man tänkt!

Mycke häst blir det!

I dag började Tullan i en ridgrupp på ridskolan. Tyvärr var tjejen som ledde hästen tvungen att fixa med en annan häst så det blev jag som ledde. Något jag inte vill göra om. Jag kunde inte låta bli att korregera och tillrättavisa mest hela tiden. Mungiporna på Tullan som började uppe vid örona smög sig ner och hamnade sedan en bit ner på hakan.
Efter ridlektionen sa hon att hon tyckte att det var kul, men jag kände, och känner mig fortfarande tveksam till att jag har tagit ett förhastat beslut. Kanske det var jag som så gärna ville att hon skulle vara mogen... Mattias tycker iaf att hon ska få rida och vi åkte och köpte en ny säkerhetsväst direkt efter ridlektionen.
Hon tyckte ju det var kul! Och är man 5år kanske det inte gör något om man inte kan handskas med tyglarna? Men ska man då rida på ridlektion en gång i veckan?

Kvällsmys med Piggar

Jag och Tullan tog en kvällstur till Piggarna. Vi borstade dem i hagen och gosade. Den här årstiden kan man borsta hur mycket som helst. Pälsen faller av i stora mängder, men det finns ändå dubbelt kvar.
Vita Pigge, som är den som får mest uppmärksamhet av oss, njöt av att få stå i centrum.

Flera gånger frågade jag Tullan om vi sklle åka hem men hon ville vara kvar. I vanliga fall brukar hon tröttna efter ett tag och vara den som ber att få åka hem, i dag var det jag. Men helst hade jag velat stanna kvar... för alltid! Just nu känns det som jag kan göra nästan vad som helst för att få bo på landet med en häst att pyssla med.

Fika halm och blonda spindlar

Sköna maj välkommen till vår jord igen! Men sommar känns det som vi får vänta länge på att få.

Valter passade på att att ha feber på valborg så det blev bara jag och Tullan som fick åka och titta på brasa. Men då det var 50talet barn där så blev det mest lek.

Första dagen på maj månad bjöd på strålande sol. Jag och Mattias tänkte bjuda Tarja med familj på fika. Det slutade med fika för ett halvt kompani och endast Tarja och Emilia som gäster. Eller det var ju vi som var gäster då vi fikade på nya utemöblerna i stallet. Men vi kompenserade det myckna fikat med arbete, då vi tog en paus och lassade in några hundra kg halm.

Lagom som vi satt oss efter halmlassandet och fortsatte på fikat kom en bloooond blondin på stilettklackar och frågade om hon var på rätt väg då hon skulle mot örebro. Tarja meddelade att hon bara skulle fortsätt rakt fram så skulle hon komma till örebrovägen. Men efter att bilen rullat 2 meter kom blondinen tjutandes och flacksades ut på sina styltor. Hon piper och tjuter så bedrövlig samtidigt som hon viftar med sitt långa ljusa hår att jag känner mig tvungen att gå och hjälpa henne. Efter att jag plockat bort en liiiiten stackars spindel från det blonda håret får jag veta att hon har åkt enda från Valskog... Det måste bara vara spindelrädda blondiner på styltor som inte hittar från Valskog till Örebro. Tur för henne att de körde vilse i Arboga så jag kunde plocka bort fripassageraren ;)

Väl hemma kom Elene på eftermiddagsbesök och hon skrattade gott åt spindelblondinhistorien.