Saker och ting är inte riktigt på topp just nu. Jag har inget jobb, ingen inkomst. Vi har köpt en gård och ska bygga hus. Men för att vi ska kunna göra en husbeställning måste vi ha klartecken från banken. Det är lite tveksamt om vi får det med bara en inkomst. Vi kan ju lösa det på ett annat sätt, att vi säljer huset i stan och flyttar ut till stugan för en överskådlig framtid. Men det blir ju trångt och besvärligt, bökigt med dagis och skola...
Mitt uppe i mina "gigantiska" problem plingar det i telefonen. Det är en kär vän som sitter på tåget som går till helvetet. Droghelvetet som ännu en gång kommer att rasera det lilla liv hon lyckats bygga upp. Drogerna som äter upp hennes förstånd, lycka, kropp och moderskänslor. Drogerna som gör henne hemlös och barnlös kanske livlös...
Plötsligt känner jag mig tacksam över mina "problem". Tänk att jag får oroa mig över stort eller litet boende istället för inget boende. Tänk att jag får oroa mig över besvärligheter att frakta ungar till och från skola och dagis istället för
att ha besöksförbud till mina barn. Tänk att jag i mitt liv faktiskt får oroa mig över sånna småsaker istället för att oroa mig för om jag lever i morgon.
Jag ÄR oerhört tacksam över mitt "problemfyllda" liv som inte alltid är på topp. Så tacksam!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar