En härlig dag

Vissa dagar hinner man ingenting. Andra dagar flyter allt bara på och man hinner massor. I dag är en sån dag! Jag fick iväg ungar i tid till dagis (händer inte ofta). Jag möblerade sedan om i barnrummet, ringde några viktiga samtal och cyklade sedan ut till stallet. Där mötte Tarja upp som lovat att se till att jag inte bara åkte häst utan faktiskt red. Tarja gjorde sitt jobb! Det gjorde även Cardus som också såg till att jag fick rida ist för åka.            Sen gick cykelturen raka vägen från stallet till dagis med 2 minuter tillgodo.
   Hemma hann jag måla, planera inför helgens lan med Johan och laga mat lagom till Mattias kom hem.
   Nu ligger småttingarna och jag och Mattias har fått en stund för oss själva. Jag har redan börjat få träningsvärk efter dagens ridning så jag gick nyss in till Tullan som kollar på älsklingsprogrammet, djurakuten. Där kommer plötsligt en kändis i rutan. Min kusin Isaks man Roberth och hans mamma är där med Isak och Roberths hund Charlie. Det är alltid kul att se nån man känner på tv!
   En bra dag med många roliga inslag och jag har dessutom hunnit med mycket nyttigt. Men dagens bästa är utan tvekan lilla Livia, Elene och Jimmys dotter, Elias syster som föddes i morse. Välkommen till världen Livia. Vilken bra dag!

Viiill ha en ponny

Å nu småler ni och tänker att Tullan sagt att hon viiill ha en ponny. Och det har hon visserligen, för ett tag sen, men i dag är det jag som viiiill. Tullan var så duktig när hon red i dag. Större delar av lektionen red hon själv och jag gick bara bredvid. Lilla ponnyn drog flera gånger tyglarna ur händerna på henne och hon rycktes fram över halsen. Men varje gång tog hon bestämt tyglarna och bara fortsatte rida utan gnäll.
   Då blir man lite stolt som mamma och tycker att, visst ska tösen ha en egen ponny! Men jag försöker tänka med hjärnan ett tag till... åtminstone till våren...

Psst... jag ska på anställningsintervju. Om 2 veckor, men ändå... ;-)

Tullan och ponnyn Semla

Kvällstur på våra stigar

Kvällen bjöd på flera härliga överaskningar. Först ringde Mattias och sa att han skulle komma hem tidigare från jobbet. När han kom hem käkade vi och tog med oss småttingarna till stugan. 
Där ute satt Tarja och 
Brittis på trädgårdsmöblerna. Tarja hade slagit på kaffet och jag plockade fram lite tilltugg. 
Då dök grannen Kenta upp. 
Han och Mattias fick se efter barnen när vi övriga tog oss en kvällstur på hästryggen. 
När vi kom tillbaka hade Tullan tagit på sig väst och hjälm och stod ivrigt och väntade. 
Så det blev en liten tur för henne med.


Tänk att en helt vanlig måndagskväll kan bli så bra
!

Tullan nöjd, högt uppe på Calles rygg.

Shalinka och Tarja tog täten eftersom 
Tarja kan skogen bättre än mig.

Problem och "problem"

Saker och ting är inte riktigt på topp just nu. Jag har inget jobb, ingen inkomst. Vi har köpt en gård och ska bygga hus. Men för att vi ska kunna göra en husbeställning måste vi ha klartecken från banken. Det är lite tveksamt om vi får det med bara en inkomst. Vi kan ju lösa det på ett annat sätt, att vi säljer huset i stan och flyttar ut till stugan för en överskådlig framtid. Men det blir ju trångt och besvärligt, bökigt med dagis och skola...
Mitt uppe i mina "gigantiska" problem plingar det i telefonen. Det är en kär vän som sitter på tåget som går till helvetet. Droghelvetet som ännu en gång kommer att rasera det lilla liv hon lyckats bygga upp. Drogerna som äter upp hennes förstånd, lycka, kropp och moderskänslor. Drogerna som gör henne hemlös och barnlös kanske livlös...
Plötsligt känner jag mig tacksam över mina "problem". Tänk att jag får oroa mig över stort eller litet boende istället för inget boende. Tänk att jag får oroa mig över besvärligheter att frakta ungar till och från skola och dagis istället för
att ha besöksförbud till mina barn. Tänk att jag i mitt liv faktiskt får oroa mig över sånna småsaker istället för att oroa mig för om jag lever i morgon.

Jag ÄR oerhört tacksam över mitt "problemfyllda" liv som inte alltid är på topp. Så tacksam!!!

2 månader

Jag kan inte annat än att vara oerhört tacksam för att jag fått vara ledig den här helt underbara sommaren.
   I dag är det 2 månader sen jag slutade jobba. Trots att jag trivdes så väldigt bra på jobbet har jag knappt ägnat det en tanke under den senaste månaden. Men nu, när barnen börjat dagis, Mattias jobbet och Johan börjar skolan på måndag, så känner jag att jag också vill ha något att göra. Känna mig nyttig och behövd. Hoppas jag snart kan hitta ett bra jobb och att jag kan få trivas lika bra som jag gjorde sist.

Mer helgkalas

Efter att ha kalasat förra helgen tog vi en repris i helgen igen. Är det medeltidsdagar så är det!!! Den här gången utan baksmälla minnesluckor och ångest - precis som det ska vara, och brukar vara!

Trevligt sällskap hade jag av
Tessan, Ann och 
Linda.

Hästar i paradiset

Lite bilder från semestern 2013

Semestern 2013 har varit ovanligt lugn. Men så köpte vi ju oss stans mest rofyllda ställe lagom till semestern också ;)

Det är med de här godingarna jag tillbringat juli månad. Johan har varit hos sin mamma på semester.

Två trötta kusiner en sommardag hos mormor och morfar/ farmor och farfar.

Ute på landet finns det så mycket att göra. Som att fånga grodor...

...gunga lian...

kolla in coola fordon...

skörda sin egen potatis, och äta den förståss - mums!!!

Men så behöver man ta hand om stället i stan också. Mattias såg till så vi fick tak över huvudet.

Valter lärde sig att både göra det ena och det andra på toaletten under semestern :)

Jag och Tullan tog ett dygn i Stockholm och tittade på teater med tant Hannah som huvudperson.

Sysslingarna Simon och Alec tog väl hand om lilla Tullan som kanske hade lite för roligt i storstan eftersom hon berättade för mig att hon vill bo i Stockholm... :/

Väl hemma igen blev det mys med pappa och lillebror. Och visst är borta bra, men hemma det är bäst, eller hur Tullan?!...

Så i måndags var det dax för Mattias att återvända till arbetet. Jag och barnen tog bilen till Linde och badare i Mias och Gustavs pool och...

käkade gott med Elene, Jimmy och Elias på Lindes godaste restaurang, Wok house!

Så i tisdags var det dagispremier. Så det har väntats!!! Jag lämnade en mycket förväntansfull tjej och en glad kille på dagis både i går och i dag. Skönt med lite ensamtid!

Åter

Jag är tillbaka efter en väldigt lugn och skön semester ute vid vårt lilla torp. I morgon börjar Mattias jobba och snart drar också skola och dagis igång.
Jag har inte brytt mig om att blogga, utan valt att bara vara och njut av stunden. Men jag kommer så småningom att berätta lite om semestern så jag kan gå tillbaka och minnas. Men nu ska jag berätta om något annat som jag också kan behöva gå tillbaka och minnas. Något inte fullt lika ljuvligt som semester.
Fylla!
Jag var full igår. För full! Så där opassande och osmakligt full. Dessutom var det på en kär väns 40 årsfest. Så nu ligger jag här med en förtjänt bakfylle ångest, vilket inte alls är så trevligt. Den känslan kan man påminna sig om ibland. För även om jag inte alls dricker så ofta eller huvudlöst brukar häva i mig allt drickbart som ställs framför näsan på mig, så händer det, uppenbarligen, och då mår man inte så bra. Kom ihåg det!