I dag när vi var på väg hem från dagis blev vi stående vid trafikljuset tillsammans med ett par som varit på affären och handlat en tidning och varsin krämbulle. Då vi skulle åt samma håll pratade vi medans vi gick. De berättade att de var från norge, men bott i stan sedan -69. Numera var de pensionärer och hade det bra. De hade tre vuxna söner, och tyckte det var gott att jag hade fått en av varje. Att det sedan var tre år emellan dem tyckte de också var bra. De hade väntat fyra år emellan sina söner och det var lite för länge tyckte de så här i efterhand. När vi passerade vårat hus och de skulle fortsätta en bit upp i kvarteret sträckte kvinnan fram påsen med krämbullar. -Här, ta dem till fikat, sa hon. -Nä, men det är ju era bullar sa jag. Men mannen sa åt mig att inte tänka så, de ville ju ge oss bullarna. De hade andra i frysen som de kunde ta förklarade kvinnan. Jag fick påsen instoppad i handen, sen vinkade de hejdå till barnen och hälsade oss en trevlig dag å försvann sen mellan husen. -Vad snälla de var, sa min söta dotter. Sen gick vi in och åt krämbullar och mådde riktigt bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar