När synden straffar sig själv

Måste bara berätta om en liten händelse som hände min ena bror och hans sambo strax innan jul. De hade varit ute på någon av stadens krogar och druckit vin tillsammans. Nu var de berusade på väg hem genom den snöande natten när de passerar en låst inhängnad med fina julgranar.
Vem som kläckte den briljanta idén att stjäla en gran förtäljer inte historien, men någon av dem tyckte ändå att de skulle ta med sig en gran hem.
Min bror som är den längsta av dem försökte fiska upp en gran över staketet utan att lyckas. Då kom hans sambo på att hon kunde imitera en pall som brorsan kunde stå på för att nå bättre. En taxichauför som stannat till var helt med på pallidén och hejade glatt på. Och visst, brorsan lyckades, stående på sin sambos rygg, kränga över en gran över staketet.
Glada i hågen lade de granen på cykeln, sa hejdå till taxichafören och begav sig hemåt.
När de någon gång på småtimmarna kånkat upp den snöiga granen för de tre trapporna utan hiss och in i lägenheten, ställde de belåtna granen i vardagsrummet och kastade sig utmattade men nöjda i sängen.
Nästa morgon...ja, eller morgon och morgon, nästa dag, efter en lååång behövlig sömn vaknar brorsan och hans sambo och upptäcker till sin förvåning att parkettgolvet i vardagsrummet på något konstigt sätt liksom krullat upp sig :0 Snön som legat på granen hade under natten/morgonen smält och blivit vatten som fått parkettgolvet att svälla och vika sig.

Så här en månad senare har golvet inte lagt sig och brorsan har kollat upp med försäkringsbolag och golvläggare. Det verkar luta åt att paret ska få ett nytt parkettgolv i sin aldeles nyköpta och nyrustade lägenhet. Kalaset går "bara" på 7000kr.
Av någon anledning har de båda sagt att de ska köpa sig en gran nästa jul...