Funderingar om framgång?

Är framgång att ha mycket pengar, vara oumbärlig på arbetet, ett vackert utseende eller något annat. Kanske en kombination av alltihop?

Är det inte så att vi är fullproppade med föreställningar om framgång som är standardiserade? Vi kallar ofta fortfarande oss själva och andra för framgångsrika om den yttre bilden motsvarar stereotypen "störst är bäst" - dyrast hus, bästa bilen, högst utbildning, snyggaste utseendet.
Men det kan vara så att det ofta döljer sig en tomhet även hos "den bästa". En rädsla för att förlora det man har, som är större än glädjen över att äga det. Har man fortfarande "lyckats" då? Finns det inget bättre sätt att mäta framgång?