I glada vänners lag

I går kväll lämnade jag familjen hemma och åkte själv och träffade några gamla arbetskamrater. Det är inte allt för ofta som man nu för tiden tar sig tid att göra något för sig själv.
Vi lagade tacos och hade supertrevligt tillsammans. En av tjejerna arbetar på mitt gamla jobb som socialsekreterare, den andra tjejen arbetar som skolkurator. Så visst blev det en del prat om människor i jobbiga livssituationer, men kvällen dominerades av skoj och skratt.
Kvällen bara flög iväg för att vi hade så trevligt, så när jag tillslut pallrade mig därifrån var klockan så mycket att jag i vanliga fall somnat för länge sedan. Bilfärden hem på 6-7mil var ingen hit, men det var det värt för en härlig kväll med härliga människor :)

Planer i krasch

Hade idag planerat in att åka till en kär vän som det var ett tag sedan jag träffade. Tyvärr vaknade stortösen med hemska menssmärtor så hon inte orkade gå till skolan. Jag hade inte hjärta at lämna henne hemma hela dagen alldeles ensam så jag avbokade min efterlängtade träff och stannade hemma med sjuklingen för att serva med filtar, vetekuddar och käk. Vill dock tillägna min kära vän en låt från vårt förflutna som plåster på såren :)

www.youtube.com/watch?v=b8AaSeKmluI

Elene, vi kommer en annan dag! Rocka loss tjejen!!!!

Min senast sålda häst

Länken visar min förtjusande treåring som jag sålde förra året.

www.youtube.com/watch?v=AOsnYIA9AGE

Novemberträning

Hitta en sån mysig bild på Zigge när jag letade i bilderna. Här står han redo för att åka till Sissi och träna dressyr en kylig novemberdag för två år sedan :)

I våra gamla hemtrakter

Skolan har börjat rulla på för stortjejen. Första dagen var det lite upp och ner då hon först hittade en kompis men sen hann bli riktigt osams med en lärare. Men nu har det gått flera dagar utan problem. Så igår stack jag och lilltösen en sväng till vår gamla hemstad på en snabb visit. Självklart tog vi en titt hur vår kissekatt har det i vårat gamla stall. Han verkar vara mycket nöjd med att bo kvar, och mötte oss storkurrandes som vanligt.

Det har snart gått ett år sedan vi sålde gården och först nu, igår, kände jag en liten känsla av "men det var väl ganska bra här ändå". Och visst är det ett riktigt fint stall med alla morderniteter man kan behöva. Hagarna, både vinter och sommar, ligger alla i bra anslutning till stallet. Paddocken är perfekt plaserad utanför stalldörren och gårdsbilden är näst intill perfekt. Läget på gården är det som är pricken över I´t. Ändå valde vi att flytta... Trots att det i framtiden är något liknande vi söker så är jag stolt över att vi tog klivet och lämnade denna vackra gård bakom oss. Vi var då slutkörda och kunde inte se det vackra. Under flera år hade vi velat fram och tillbaka. Det som höll oss kvar var alltid det matriella, det underbart vackra man ser när man nu kommer dit. Det som talade emot var vårt mående och vår mer och mer slitna relation. Vi valde OSS framför känslan av att ha något fint. Det är det jag är stolt över!

Denna härliga dag...

Regnet öser nerutanför fönstret. Det är måndag i mitten på november. Vilken underbar dag. Gör som jag tryck på länken, höj volymen och dansa till underbar musik!!!

Amelie- Les Jours Tristes
www.youtube.com/watch?v=6YddPRIGF3U&feature=related

Slut och början, början och slut...

Så var man då hemmafru på heltid!
Och om jag i mitt sista inlägg kan ha verkat lite vemodig så måste jag bara påminna er om att jag nu får vara hemma hela dagarna. Jag behöver inte skriva några utredningar om barn som far illa. Inte heller träffa en massa föräldrar som har problem med sina barn. Jag behöver inte ha kontakter med barn och ungdomspsykiatrin, polis eller familjebehandlare för andras barn. Jag kan bara vara hemma och njuta av mitt hem, min familj och mina djur :)
Inte för att jag på något sätt inte trivdes med mitt jobb, för det gjorde jag, och kan absolut tänka mig att arbeta på samma sätt igen. Men om jag får välja på att i lugn och ro väcka mina två töser innan skola och dagis, äta frukost i sinom tid, och planera dagen utifrån väder och humör, så är det klart att jag väljer det framför en stressig morgon med 5mils bilfärd till arbetet där almenackan styr min hela dag.
Så det lilla vemodet som jag kände har helt förbytts i en stor tacksamhet över att jag har möjlighet att få vara hemma. En stor del till det är ju vår nyblivna tonåring. Jag var med och lämnade henne vid hennes nya skola i morse. Ny stad, ny familj, ny skola och förhoppningsvis nya vänner... Ursch vad jobbigt det var att lämna henne efter att ha sett hennes nervositet under morgonen. Det var mycket jobbigare att lämna henne, en 13årig tonåring, än att för första gången lämna min egna dotter 1år på dagis. Tonåringar är så mycket mer medvetna, och har ibland också dåliga erfarenheter. Så även om det är skönt att få några timmar för mig själv så kan jag inte låta bli att vara lite orolig för hur det går i skolan...

Varför känns det alltid som om slutet skulle vara en sån bra början???

Blev i kväll avtackad av några arbetskamrater. Och för första gången kändes det lite tråkigt att sluta. I kväll kändes som om det skulle kunna vara början på något riktigt bra. Något trevligt och kul. Men i kväll var ingen början, det var ett slut...

Vart vägen leder?

Som jag nämnde i förra inlägget så kunde jag inte motstå frestelsen att prova den spännande vägen. Och vart den leder kan jag inte svara på i dag, men vart den hittills har fört mig kan jag berätta.
Vägen innebar till en början några avgörande beslut. Första beslutet var att jag och min familj fick bestämma oss om vi vill utöka våran familj med en tonåring på heltid. Enkelt val, självklart - då var vi på väg!
Nästa beslut handlade om mitt arbete. Det skulle gå så mycket enklare att vandra om jag sa upp mig från mitt arbete. Så eftersom jag redan börjat vandra sa jag självklart upp mig från jobbet. -Ytterligare en bit på väg.
Ja, och så mycket längre än så har jag/vi inte hunnit på den nya spännande vägen. Men hittills känns det absolut som om vi gjorde helt rätt i att våga välja den okända lite osäkra vägen.
Jag jobbar min sista vecka nu, och på måndag växer våran familj :)