Jag gör det ibland.
Lovar mig själv varje gång att jag inte ska göra det igen, men så blir det så ändå.
Att jag gör någon besviken.
Alltså på riktigt!
Inte bara: Mamma får jag en glass - Nej, det får du inte - besvikelsen.
Utan på-riktigt-besvikelsen!
Igår var det dags igen.
Och att det blev just igår var för att det var då jag tog mig i kragen och ringde samtalet.
Jag har nämligen förstått att jag behöver göra det här i några veckor.
Men jag har tyckt att det varit så jobbigt så jag har dragit ut på det.
Inte alls så smart, men sån är jag.
För några år sedan gav jag en vän ett löfte.
Men ska jag vara ärlig så tog jag inte så hårt på löftet. Jag trodde inte heller att hon gjorde det.
Så för något halvår sedan gav jag en annan person samma löfte.
När jag för några veckor sedan i förbifarten berättade för vännen att jag gett någon annan hennes löfte blev hon mycket ledsen och menade att hon tagit löftet på allvar.
Så, nu stod jag då där med ETT löfte och TVÅ personer som ville ha det.
Det var ju jag som gett de båda löftet, men jag var nu tvungen att ta det ifrån någon av dem.
Å som en kär vän brukar säga: Av två dåliga alternativ väljer jag det som är minst dåligt.
I detta fall fick vinstlotten av flera anledningar gå till den som från första början fått löftet.
Valet var på sätt och vis ganska självklart.
Men för det inte sagt att samtalet till den andra blev lättare.
Usch och fy så jobbigt!
Men nu är det gjort och hon är en klok kvinna som tog det bra, men trots det är det jobbigt tycker jag.
För några år sedan gav jag en vän ett löfte.
Men ska jag vara ärlig så tog jag inte så hårt på löftet. Jag trodde inte heller att hon gjorde det.
Så för något halvår sedan gav jag en annan person samma löfte.
När jag för några veckor sedan i förbifarten berättade för vännen att jag gett någon annan hennes löfte blev hon mycket ledsen och menade att hon tagit löftet på allvar.
Så, nu stod jag då där med ETT löfte och TVÅ personer som ville ha det.
Det var ju jag som gett de båda löftet, men jag var nu tvungen att ta det ifrån någon av dem.
Å som en kär vän brukar säga: Av två dåliga alternativ väljer jag det som är minst dåligt.
I detta fall fick vinstlotten av flera anledningar gå till den som från första början fått löftet.
Valet var på sätt och vis ganska självklart.
Men för det inte sagt att samtalet till den andra blev lättare.
Usch och fy så jobbigt!
Men nu är det gjort och hon är en klok kvinna som tog det bra, men trots det är det jobbigt tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar