Den kom med besked.
Inte alls som förra året. Strålande sol i stort sätt hela månaden.
Det är ju fortfarande min förhoppning, och än finns det gott om tid att November kan visa framfötterna detta år igen.
Men som sagt, just i dag, den första dagen bjöd November verkligen på klassiskt Novemberväder.
Men det är samtidigt ganska gott att komma hem och få tända både lampor och ljus, slå igång stereon med Sophie Zelmani och bara njuta av stillheten.
Mitt största bekymmer och hinder för välbefinnande just nu är lyxen jag har skaffat.
Att hästarna nu står på ridskolan med all tänkbar lyx. Men det innebär samtidigt att jag har en del fodringar, insläpp och utsläpp. Det har under mitt tidigare 20 åriga hästverksamma liv inte varit ett problem alls. Men då har det handlat om max 6 hästar någon/några gånger i veckan. Nu är det 8 hästar 3-8 gånger i veckan som mest... Det ska sedan adderas med 2 småbarn med viljor och behov, en man jag någon gång ibland ska tala med, samt ett hem jag vill inreda och fixa med.
För mig blir det lite för mycket i hjärnkontoret och ekvationen som kanske inte låter så svår, blir väldigt tung att lösa.
Jag vet att det är för ett tag och räknar ner dagar, veckor och månader tills dess att hästarna äntligen kan få flytta hem för gott. För hur bekvämt och smidigt det än är med ridhus och upplyst ridbana i vintermörkret, kan det inte komma i närheten av den otroliga tillfredsställelsen att kunna titta ut genom fönstret och se hästarna, höra dem gnägga och små pyssla med vatten, hö, mockning och stallpyssel lite när man tycker det passar.
Mycket mat inmundigas så promenad är ett måste under julafton, gärna flera. Här är en bild från den promenaden som togs medan det fortfarande var ljust uten.
