Insyltad mot sin vilja

Känns som om det händer en hel del märkliga saker runt mig just nu. Nyss var det en galen situation som jag fick beskåda på jobbet.
Nu var det dags igen! Den här gången en konflikt mellan två mammor, som jag helt plötsligt hamnade i mitten av.
Som tur är så är ingen arg på mig, eller min dotter heller för den delen. Hon blev ju insyltad hon också... inte heller hon har något med saken att göra.
Vi hamnade liksom bara i mitten, som något slags bollplank från flera håll, utan förvarning.
Först ringer den ena och drar sin version - Sen den andra med sin. Sen kommer den andra hit och vill fråga ut Tullan om något hon inte sett. När det börjas prata om sjukhus och poliser så blir Tullan orolig.
Jag vill inte vara med i någon annans konflikt. Jag klarar mig gott på mina egna. Lika så min dotter.
Tack, men nej tack!

Fotografering...

Så här blev sovrummet efter att fotografen varit på besök.
Diverse onödigt smått och gott

Sonens röda naglar

Prioritera, prioritera, prioritera

Det är vardag för oss flesta. Dygnet har bara 24 timmar och vi har massor att göra så vi behöver prioritera.

När vi dessutom har en tid att passa gäller det att prioritera rätt.

Som jag i morse.

Ungarna ska iväg till skola och dagis, det är fotografering så Tullan vill ha lockar i håret. De klär sig, äter frukost, borstar tänder och vi lockar håret. Så börjar tiden rinna iväg och det börjar snart bli dags att gå iväg. Jag har inte plockat av frukosten. Youghurt, smör och leverpastej står framme på köksbänken samtidigt som Valter vill ha naglarna målade för att syrran har det.

Här behöver jag prioritera, jag har inte tid med att både måla naglarna OCH plocka av frukosten innan gymnastiken börjar 8:20.

I dag gjorde jag rätt prioritering!

Det är inte alltid så lätt. Faktiskt ganska svårt ibland, då det i allmänhet anses ”rätt” att göra ”fel”.

Jag valde att sätta mig i soffan tillsammans med min son, prata om dagens förväntningar och måla hans naglar eldröda.

Frukosten fick vänta. Och vet ni, den verkar inte ha något emot det.

I dag ska jag fortsätta att prioritera det som är viktigt – på riktigt!

När plugget ger en griller och man är trött och sur
det bättre är än piller att träffa på ett djur
Ett stort med snälla ögon
en mule mjuk och go
som nafsar en i tröjan
är festligt må ni tro

Det är så skönt att få tala med en häst

När man är ledsen så är det allra bäst.

Att gå till stallet om kvällen det är fest.

Det är så skönt att få tala med en häst

Det händer att de gnäller där hemma då och då. Och säger när jag smiter, vart tänker ungen gå. Jo, ungen går till stallet och klappar om sin vän och kommer glad i hågen hem igen.

Att rida ut i solen en vårdagsmorgon grön

Att spränga fram i nysnö är en njutning skön

Att sadla av om kvällen och pyssla lite grann, ja allt det där är lycka som ej beskrivas kan.

Hände det här mig?

Kan du känna igen känslan? När man är med om något som man efteråt nästan inte tror att det är sant.

På mitt jobb träffar jag många olika personer i olika situationer och även olika positioner.
I dag hände något märkligt på jobbet. Och det är i och för sig inte så ovanligt. Det konstiga var att det var från en person i en sån position att man inte räknar med det. (Förutfattade meningar som man har...)
Efteråt, när jag berättade om det för mina kollegor var det nästan så jag tyckte det lät så galet att jag ifrågasatte mig själv. Var det verkligen så det gick till??? Var det verkligen så hon sa??? Men ja, det var precis så galet som det lät. Och jag var faktiskt inte själv om att uppleva detta. Jag hade en deltagare med mig.
Märkliga saker händer ibland!
Jag sätter in lite bilder från helgens besök ute på Jädersbruksdagarna där jag och barnen var i söndags för att neutralisera det konstiga.

Tullan och Valter på en liten ångbåts tur.

Tullan fick agera cirkusartist för ett tag. 

När det var dags att åka hem fick vi traktorskjuts ända fram till bilen.

Så mycket nytt

Stora förändringar på gång!
Vi kommer snart att krympa.
Alltså vår familj.
Vi kommer att minska från fem till fyra.
Gaaa...
Helt naturligt och inte alls oväntat. Men ändå så läskigt och konstigt.
Vi har ju haft utflyttar tidigare. Men det var ju för så länge sen. Tiden går och man glömmer.
Så plötsligt är det dags igen.
Och hade det varit till en lägenhet i stan, eller Örebro, Lindesberg eller här ikring hade det ju varit ganska okej.
Men det är ju för sjutton till ett helt annat LAND!


Portugal och Lissabon närmare bestämt.
Då är det inte bara att kvista över och se så det finns mat i kylen och att tvätten är tvättad...
Konstigt blir det. Tomt blir det. Men attans vilken chans, möjlighet och spännande utmaning för Johan.

Underbar morgon

Mina fina!

Att jag är febrig, genomförkyld och orkeslös liksom förbleknar när underbaringarna bara sköter sig hela morgonen.

Tacksam!

September kom...

...med det stora vemodet

Sommarmånaderna är förbi.

Semestertiden är till ända. 

Fåglarna har tystnat. 

Badstranden är öde.

Det är liksom uppslukat av tiden. Kommer inte åter.

Mörkret tilltar. 

Kylan kryper inpå.

Då blir känslan så påtaglig och genomträngande, att ingenting är evigt.

Sommaren är historia och endast lagrad i minnet.