I morse dröjde jag mig kvar hemma lite längre än vanligt. Jag var färdig för att åka till jobbet och ungarna för dagis. Men alla hjärtans dag till ära strålade vi samman på grusgården för att se när sopbilen tog våra sopor. Sen vinkade vi till mannen i sopbilen som blev så glad. Så var det dax att skiljas åt för dagens plikter.
Det behöver inte vara så krångligt det där med att njuta av vardagens små ljusglimtar. Sopbilen duger bra för oss :-) Jag kom 5min senare till jobbet än vanligt, men mycket gladare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar