Det är flera år sedan vi sålde gården i Lindesberg och flyttade. Till en början kändes det inte alls. Trots att vi hade slitit i så många år och gjort väldigt mycket precis som vi ville ha det, så fanns inte någon som helst saknad efter "vårat" ställe. Inte förrän nu, flera år senare börjar den smyga sig på.
Nu kan jag faktiskt sakna huset, stallet, gården, trappen, foderrummet, farstukvisten, utsiketn och mycket mer. Det är inte så att jag grämer mig för att vi sålde, för i den stunden fanns nog inget annat att göra, utan jag saknar det som faktiskt var riktigt bra.
Sen tror jag att den ökade längtan ut på landet också gör att tankarna lätt hamnar på vårat Kristinelund, för där hade vi allt det vi vill ha igen.
Här är några bilder på vårat kök som trots allt var rätt trevligt om man tänker efter. Där har jag druckit mååånga koppar te med kära vänner <3 nbsp="" p="">
3>
Utifrån de förutsättningar vi har i dag hade vi kunnat skapa ett paradis på Kristinelund. Men de förutsättningarna fanns inte då. Nu hoppas jag att vi om inte allt för länge kan hitta ett ställe där vi kan skapa vårat paradis. Tills dess så har vi det trots allt riktigt bra där vi befinner oss i dag!
3>
Elin, vad roligt! :D Det gör vi gärna! Törs han träffa oss? ;)
SvaraRadera