...så är det jag som är objektet. Annars är det ju alltid jag som finns bakom kameran. Men av någon anledning ville jag visa hur underbart jag har det denna soliga torsdagseftermiddag. För det är ju inte länge sen det var mörkt för länge sen kl. halv fem på eftermiddagen.
Härligt :-D
Det blev en tjejkväll trots allt strul innan. Grabbarna tog hockeysoffan på övervåningen och efter ett snabbt akutenbesök blev vi till sist tre festande tjejer som spelade 80-90talsdisco och pratade gamla minnen.
Men kära nån vad jag är bra på det!
Som i dag till exempel. Jag slutar jobbet kl 12 på fredagar. Vad gör man när man har slutat jobbet.... man åker hem!
I dag hade vi utbildning på jobbet, den slutade 12.
Min syster kom förbi jobbet kl 12.
Istället för att bjuda in syrran och presentera henne för min kollega, som nyligen inlett en relation med våran kusin, och satidigt bolla tankar kring utbildningen med den andra kollegan så stressar jag iväg som en galning till bilen.
Inte förrän jag landar hemma klarnar det för mig att syrran troligtvis kom till jobbet just av den anledningen att hon ville hälsa på Sandra, kollegan. Och vad hade det gjort om jag stannat kvar nån kvart-20 min för att utvärdera dagens utbildning.
Ibland undrar jag om det blir strömavbrott i hjärnkontoret. Det är nog då som såna här händelser inträffar. Autopiloten slås på och den har bara möjlighet att fokusera på en sak. I detta fall: Kl.12 = hem!
I dag hade jag besök av min kusin Hannah och hennes söner. Det var så härligt!
Det blir inte ofta vi ses nu för tiden. Våra liv ser ganska olika ut. Förr var det annorlunda. Vi började hänga som bästisar, eller kanske lite som systrar, redan vid 6års ålder. Trots galna konflikter och vansinniga utbrott har vi ständigt följts åt.
Först 99-2000, när Hannah fick barn och sedan flyttade till Norrland blev vår nära relation, mindre nära för några år. Sen flyttade Hannah med familj till Lindesberg där vi också bodde. Vi blev åter nära för ca 10år.
Så förändrades våra liv återigen åt olika håll när jag som småbarns mamma flyttade till hemstaden Arboga och Hannah som ensamstående tonårsmamma flyttade till Stockholm för att studera drama.
Men trots att vi just nu befinner oss i olika skeden av livet och inte lever så nära varann så är vi ändå nära.
Inte för att vädret är det bästa utan för att ungarna bara älskar att åka ut med matsäck. Och när vädret inte är optimalt kan man härja bäst man vill i backen eftersom man för det mesta har den för sig själv.
I går fick jag privilegiet att se äkta lyx. Något otroligt värdefullt och makalöst vackert.
Det var en pappa som gick med sitt barn i barnvagn efter en vägkant i ett bostadsområde. Han gick med lugna steg med blicken i vagnen samtidigt som han sjöng på en sång. Han var så närvarande i det han gjorde att han upptäckte mig först när vi var jämsides. Då gav han mig en blick, och fortsatte sen vidare i sin närvaro.
Det finns ett sånt skimmer av värdighet och värme kring de människor som vistas nära sig själva. Denna pappa gjorde det även i gemenskap med sitt barn. Vilken lyxtillvaro för detta barn. Och vilken gåva att ge sitt barn den goda ensamheten i djupgående gemenskap. Snacka om lyx :-D
Ny månad och ännu lite närmare vår och sommar :-) Men just i dag, nu när jag står å väntar på att någon ska komma och öppna dörren på jobbet känner jag att kylan är bitande och påminner inte mycket om vårens sköna vindar. Annat var det i går då min och Mattias sängar plötsligt var upptagna av 2 fina element ;-)
