Samvetet...

Så känner man att det knapras och tuggas på samvetet... Eller som man säger, det dåliga samvetet. Just nu har jag dåligt samvete.
Tanken var att jag i kväll skulle åka på Temakväll för familjehem i Lindesbergs kommun mellan 18-21. En mycket trevlig och givande tillställning var det förra året. Säkerligen även i år.

Eftersom Mattias jobbar i Västerås till 18 hade jag fixat barnvakt sedan en vecka. Syrran och hennes man skulle komma efter jobbet.
För någon vecka sedan hittade de ett hus, får lånelöfte och ska göra den slutliga besiktningen. I eftermiddags får de veta att just i kväll är det enda tillfället på länge som en besiktning kan göras.

Syrran ville hålla sitt löfte och kom faktiskt hit för att ta hand om mina barn. Men jag hade inte hjärta att låta henne missa besiktningen av det som kan komma att bli hennes livs affär.
Problemet nu är bara att jag inte kan meddela mig på något sätt till ansvariga för temakvällen, där det förövrigt bjuds förtäring och musik bland annat. Att bara låta bli att dyka upp känns så nonshalant och respektlöst :'(

Jag har dåligt samvete!

Vad är Arbogas framtid?

Det har ju bollats en hel del med barnen i vår kommun på sista tiden. Därför beslöt jag mig för att skriva vad jag tyckte om det i tidningen. Min insändare publicerades i mitten på Oktober och jag har fått mycket positiva reaktioner från kända och okända läsare, därför törs jag även "föreviga" den här ;)

Barnen sägs vara vår framtid. Trygga barn blir så småningom trygga vuxna som tar del av vårt gemensamma ansvar för samhällsutvecklingen. I och med detta påverkas Arbogas framtid mycket av hur vi idag tar hand om våra barn och vilka förutsättningar vi ger dem. Tyvärr verkar inte barn och ungas uppväxtvillkor engagera Arbogas politiker nämndvärt. Jag grundar detta i det ointresse politikerna visat för barnens säkerhet i ”röda stugan” i och med dålig ventilation och obefintlig brandtillsyn och den nu hastiga lösningen om ännu en flytt efter att barnens hälsotillstånd kommit allmänheten till känna.

Att denna flytt är ofrånkomlig förstår jag men ställer mig frågande till valet av ”nya lokaler.” Den här gången flyttas barnen till bra lokaler för förskoleverksamhet. Dock är lokalerna redan upptagna av andra barn. Politikerna väljer alltså att packa ihop dessa, sedan tidigare utsatta barn, med redan stora barngrupper på sedan tidigare fyllda förskolor. Finns det verkligen ingen annan lösning? Jag kan inte se det på annat sätt än att Arboga kommun förvandla förskoleverksamheten till förvaring. Inte kan väl Arbogas politiker tro att pedagogerna på förskolan ska kunna leva upp till de ambitiösa styrdokument som finns för förskolan under de förutsättningarna som denna barnstuvning skapar? Hur ska barnen få sina behov tillgodosedda när det enda personalen har möjlighet att göra är att försöka undvika olyckor och bråk i gigantiska barngrupper.

Är inte Arboga kommun rustade att ta ansvar för våra barn och unga får vi Arbogabor troligtvis räkna med att utstå mer överfall, våld och konflikter i framtiden. Jag vill uppmana Arbogas politiker att arbeta preventivt istället för att hitta snabba lösningar när problemet redan är ett faktum. Utveckla politik som möter de ­utmaningar som rör barns och ungas uppväxtvillkor långsiktigt. Hög kvalitet i förskolan bidrar till barns lärande, bättre självkänsla och positiva attityder till livslångt lärande. Vilken tillgång för Arboga kommun det hade blivit!

60årsfest

När man redan börjat helgen med god mat och feststämning är det väl lika bra att även avsluta den så också.
Vi har varit på 60årskalas. Barnens farmor, som var den som firades, hade hyrt en idrottshall vilken blev en suverän lekplats för både barn och vuxna. Fotboll, pingis och basket spelades bl.a, dans och jaga förekom också. För den mer stillsamma fanns dukat bord med gott i mängder i ett stor matrum/kök.
Så helgen har varit väldigt god, men nu längtar man faktiskt till vardagens regelbundna mattider!

Diverse aktiviteter i sporthallen. 

 

60åringen med de fyra barnen.

 

 

Bye bye Finland

Då var man åter i Sverige. Resan Åbo-Mariehamn-Stockholm var kanontrevlig. Jimmy och Elene är ett trevligt och glatt resesällskap. Silja Galaxy var en trevlig båt med god mat och roliga shower att se.
Det blir repris om ett år :)

På resa med goa vänner

Vi försökte oss på någon fin bild men jag vet inte om vi lyckades...

Tvkväll och nostalgi

Just nu på svt 1 rullar Historieätarna. Ett program om svensk mat. I kväll är det det 2a avsnittet som hadlar om 70-talets mat, och annat från just 70-talet. Jag kan inte låta bli att le stort mest hela tiden eftersom det är sååå bekant från när jag var liten. Mina föräldrar, släktingar och nära känns igen galet mycket. Jag tror att du som är född på 80-talet också kan känna igen mycket också. Haha, nostalgi är bra härligt :-)
Lotta och Erik är bara så sköna och gör programmet än bättre.
Oj, vad tydligt det är att jag är förpackad på 70-talet känner jag. Och är det så svårt att få ränderna att gå ur, har jag inte utvecklats något sen dess?...
Det där om att vår uppväxt påverkar oss mycket även i vuxenlivet har fått ännu en dimention för mig.

Korta dagar

Efter mellis hoppade vi in i bilen och åkte till Piggarna. Vi hann bara mocka boxarna så var det nästan mörkt ute. Därför tog vi bara och gosade lite med killarna. Några morötter fick de också.
  Väl hemma igen var det helsvart ute.
  Nu är dagarna väldigt korta!

Det är fint att jobba i skolan!

Kolla in min dag! Ibland kan det inte bli bättre. En byaskola med 11 skötsamma elever, bio, musik och bild på schemat. Å vilken matro i matsalen... Go ladet go landet :-)

Min lilla konstnär

Dörrar, väggar, bord av alla de slag, golv, kylskåp, stolar, garderober och plancher. Allt är föremål som målats av min lilla vandal. "Jamen ta bort pennorna då" tänker du väl nu. Men vandalen har även en snäll och hjälpsam storesyster som gladeligen drar fram stolar, klättrar på bänkar och plockar fram pennor ur gömmor åt sin lillebror.
Det är bara så svårt och skälla på honom när han är så lycklig för att han har åstadkommit något så fint...

Jag flyr sjukstugan

I morse ringde en ämlig och matt tonåring och ville bli hämtad. Hans tur att ha magsjuka!
Jag passade på att skicka dotra till mormor och morfar, sövde lillkillen, försåg Johan och Mattias med blåbärsoppa och cola sen stack jag till stallet. Tanken var att jag skulle ha varit på KAK cup i hoppning på ridskolan på fm, men efter att jag tagit hand om alla andra var cupen redan avslutad. Som tur var räckte tiden till en mysstund i Godby. Borstade lite häst och snacka skit med Tarja som bjöd Calle på julmust. Mums tyckte han!
Sen ringdes jag hem till sjukstugan igen.

Sjuk helg fortsättning

Tisdagen bjöd inte på värre sjuka än feber trots allt. Så slutet av veckan avslutades med jobb och dagis som vanligt.
Så kom helgen... som blir en repris av förra helgen, skillnaden är bara att det är Mattias som är drabbad den här gången. I dag tog jag småbarnen och hunden och flydde till skogs. Johan flydde till flickvännen.
Ute i naturen fick samtliga inandas frisk luft och få utlopp för övetskottsenergin som snabbt kommer över, åtminstone barnen så här på helgen.

Vart leder denna tisdag?

Fit for fight igen! Går upp tidigt för att börja jobbveckan något senare än vanligt. Klär på och matar ungar, men tycker att Tuva är ovanligt slö och hängig. Efter att jag i samråd med Mattias bestämt att vi stannar hemma från jobb och dagis, tar vi en sväng till lekplatsen. Berra får ta plats i Valters vagn eftersom det är frost i gräset. Men där behöver han inte sitta länge för när Valter värmt upp med 2 åk i rutchkanan vill Tuva hem... Golvläget intas så fort ytterkläderna åkt av. Nu ligger hon i vårat rum med stängd dörr och vill vila i fred... Så min fråga är: Vart leder denna tisdag? :-\

Vem har bajsat i min trädgård?

I dag kom det finfrämmande på besök. Det händer ju att man har en häst i trädgården ibland... Men inte så ofta är de två.
Jag var hemma från jobbet för att kurera mig efter sviterna av magsjukan. Vad kan då passa bättre än lite hästbesök i trädgården?!

Tack för besöket och välkomna åter :)

Sjuk helg

Magsjuk... Inte alls trevligt! Men som tur var så klarade sig alla andra, det var bara jag som drabbades den här gången. Även om Mattias trodde att han skulle få det varje kvart så förblev han ändå frisk. Men på grund av min sjuka och Mattias oro för sjukan, blev stimulansen av barn dessvärre bristfällig. Så för att jag skulle få komma ut utan att anstränga mig och för att ungarna skulle få göra något kreativt under helgen tog vi en tur ut med bilen på skogsvägar där jag hittade vackra hus och vi såg en hage med massor av får, till barnens lycka.

Ridsugen?

I fredags var vi och red på Pigge och Pigge. Tullan och Valters kusin Natalie följde med och red på bruna Pigge. Som vanligt räckte det med ca 15meters ridning för Tullan. Det är så det alltid varit. Pysslet är bäst tycker hon, likt mamma. Natalie och Valter däremot ville sitta på hästryggen desto längre. När vi gått ett varv runt gården tyckte jag att det räckte och bar ner Valter, men Natalie var inte färdigriden. Då plötsligt ville Tullan upp igen, och hon satt kvar hela varvet runt gården. "Pigge värmer mig" sa hon lite förtjust när vi skrittade genom skogen i kvällsdunklet. Montro om hon fattat tycke för ridning nu?...

Söndagstv-tips

Allt för Sverige. Det handlar om Amerikaner som är på jakt efter sina svenska rötter. Bara så härligt fint program!

Skogslek

I dag var vi ute med våra kära vänner Mia, Gustav, Elene, Jimmy och Elias i skogarna utanför Lindesberg. Vi tog en, för små barnsben, rejäl promenad, grillade i en skogskåta och barnen lekte i skogen. I bilen hem konstaterade jag och Mattias att trots det lite bökiga med att ta med blöjbarn, och andra barn också för den delen, ut i skogen på strapatser så vill vi inte för något i världen byta ut det mot bekvämligheten, servicen och utbudet som finns på lekland och badhus.

Eftersom vi som föräldrar är våra barns första lekinspiratörer spelar det stor roll vad vi väljer att ge våra barn för lekgrund. Vi vill ge våra barn en lek som är spontan, naturlig och utforskande. Vart kan man lära sig det bättre än i skogen?!!