Att vara telefonlös en vecka kanske är annorlunda för dig än för mig? Jag kände mest lättnad över att slippa den. Men en telefon är i dag ganska viktig i vardagen, så jag insåg att jag behövde införskaffa en ny.
Med den nya telefonen kom en rädsla, som lite smått väckts när jag använde Facebook för att kommunisera med omvärlden när jag inte hade någon telefon.
Detta är en rädsla som jag vet att fler bär på. Samtidigt som det finns andra som inte alls förstår denna rädsla. Och det är så allt fungerar, eftersom vi är unika.
Utifrån denna situation försöker jag nu hitta mitt lagom! För att ni ska förstå vad jag menar så ska jag beskriva mina rädslor.
Jag är rädd för att bli en som fascineras av att ha mycket att göra, vill kastas mellan uppgifter, känner en lockelse i att leva snabbt. En som jäktat försöker hinna med både arbete, vänner, barnen, kroppen, kulturen och ambitiösa middagsbjudningar. Men som glömmer att varva ner och vara närvarande i nuet med sig själv och sina tankar.
Jag är rädd för att kompensera bristen på ett rikt liv genom att leva genom andra. Dels genom att följa TV-såpornas intriger där jag känner huvudpersonerna bättre än mina egna vänner. Dels genom Facebook där jag har full koll på nära och kära men också ytligt bekanta. Där jag kan kommunicera i timmar och bekräfta och bli bekräftad genom tangenter på en datorskärm. Men också genom min nya telefons möjlighet att göra mig uppmärksam på att vänner gjort nya blogginlägg genom ett pip i min telefon. Istället för att njuta av den äkta gemenskapens rikedom, samvaron med andra och mig själv. Glömma glädjen över landskapets och naturens stillsamma förändring i de olika årstiderna.
Jag tror att det finns människor som klarar av båda delarna. Men jag tror ofta det ena blir lidande på bekostnad av det andra. Och det är här gränsen för lagom kommer in. Den otroligt individuella gränsen.
Min gräns för "den nya världens teknologiska möjligheter" går väldigt tidigt har jag en känsla för, eftersom min nya smarta telefon gör mig rädd och stressad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar