Genus är ett nyckelbegrepp för att förstå hur
ojämställdhet och jämställdhet uppstår. Vi skapar genus ständigt, varje dag,
varje minut. Att beteckna rosa som en flickfärg och blått som en en pojkfärg är
ett exempel på hur vi skapar genus. Genus är inte statiskt utan förändras
ständigt och ser olika ut i olika kulturer, tidsepoker och i olika delar av
världen.
Uppdelning i kvinnligt och manligt är en mycket stark
kategorisering, som vi alla gör, oftast utan att vara medvetna om det. Vi kan
alltså utgå från att genus skapas i förskola och skola, frågan blir om det
resulterar i en ojämställd eller jämställd verksamhet[1].
Eftersom jag nu befinner mig några timmar per dag på en småbarnsavdelning, kan jag inte låta bli att uppmärksamma saker som händer där. Jag har ingen inblick i hur förskolans syn på genus är, men det har inträffat några intressanta incidenter under denna vecka som får tankarna att rulla. Jag ska beskriva en av dem.Denna dag ramlar jag och Valter in sena som vanligt. De andra barnen är redan i full gång med att leka. Valter med sina nymålade rosa naglar (Valter ääälskar att få naglarna målade) rultar in på avdelningen, spejar över rummet och skiner sedan upp när han ser en docka ligga övergiven på golvet. Han lyfter upp den, kramar den ömt, och tar med den på en runda i lekrummet.
Plötsligt ropar fröken -Valter och *pojke V* kom och titta det är en lastbil här, titta! Det stormar barn mot fönstret. Kvar sitter jag i soffan och funderar på varför *flicka S och flicka V* inte fick uppmaning om att komma och titta?
Att sysselsätta gråtmilda 1åringar kan inte vara lätt för 3 fröknar som aldrig träffat barnen tidigare. Men jag vill lova att de försöker väl.
Det blir lite gråtkaos och en av personalen ser till att den gråtande *flicka N* får sätta sig och måla. Kvar är min gnälliga och klängiga Valter. -Vad ska vi hitta på till dig då, säger hon lite förtvivlat till Valter, plockar upp en leksak och försöker charma, förgäves. Sen frågar hon, -Valter kanske skulle vilja prova att måla? Ja, han älskar att måla säger jag och undrar vad det kom sig att det provades med annat innan han fick sätta sig med flickan och måla.
Lite senare samma dag är vi ute på gården och leker. *Flicka N* ramlar från en liten upphöjning och börjar gråta. Hennes pappa säger åt henne: -Nä, upp med dig. Det är bara att borsta av sig. Du är ju en krigare! Flickan svarar snörvlande: -Neé, men borstar av sig och lommar i väg mot lekplatsen, nu utan gråt.
Pappans agerande när hans flicka ramlar, samt Valters rosa naglar och dockmys passar inte riktigt in i de sterotypa könsrollerna vi ofta matas med. Att peronalen verkar tro att pojkar gillar lastbilar och flickor att måla kanske bara var tillfälligheter men passar mer in i dessa sterotyper.
Men sen kan jag inte låta bli att funder på om Valter hade valt dockan om han kom till förskolan med sin pappa??? Och hade *flicka N* slutat att gråta och gått till lekplatsen om hon fått samma uppmaning från sin mamma som hon fick av sin pappa???
Tankar föder tankar, jag kan grubbla i timmar.
Hur som helst, flicka eller pojke, barn eller vuxen så ska alla få samma förutsättningar. men hur lätt är det egentligen?
[1]
www.jamdstalldskola.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar